Uppsatsflykt i ungdomsböcker

Om två dagar är det dags att lämna in masteruppsatsen, två futtiga dagar. Jag kommer att lämna in min, men som vanligt har det varit en hel del stress nu den sista veckan. I ärlighetens namn hade jag helt glömt bort att skriva den här krönikan, jag kom på det för fem minuter sedan när jag satt och fixade med referenser i uppsatsen. Ping sa det och så insåg jag att helvete, jag skulle ju skriva krönikan. Ni vet den där förlamande paniken som kan komma när man inser att man har glömt något väldigt viktigt? Den fick jag alldeles nyss, men eftersom jag är hög på en kombination av kaffe, socker och sömnbrist sitter jag just nu, klockan 02.20 natten till tisdag, och knattrar frenetiskt på tangenterna.

Egentligen hade jag tänkt skriva om hur mycket arbete och resurser folkbiblioteket ska och inte ska lägga ner på de grupper som inte brukar gå till biblioteket. Det kommer inte att hända, det kräver för mycket tankeverksamhet. Jag vet att det har blivit en hel del snack om våra uppsatser i de här krönikorna, vi har ju alla suttit med varsin och som ni kanske förstår tar det upp en hel del utrymme i hjärnkontoret. För ett par veckor sedan var jag på författarkväll med författaren Sarah Waters och när det blev min tur att få min bok signerad, vad tror ni att jag pratade om då? Yes, jag pratade om min uppsats med Sarah Waters.

Samtidigt som jag har blivit lite lätt manisk och haft svårt att fokusera på något annat så har jag också haft perioder då jag verkligen inte har kunnat förmå mig själv att tänka på eländet. Som om min hjärna och uppsatsen har varit ett par magneter med fel sida vända mot varandra, det har bara inte gått. Det är då det har varit läge att bedriva lite hederlig verklighetsflykt.

En genre jag gillar att vända mig till för att få den där uppslukande läsupplevelsen som krävs i dessa situationer är Young Adult- genren. Speciellt den fantasyinspirerade eller som i alla fall innehåller en stor dos fantasi. YA-genren får oförtjänt mycket skit. Språk och innehåll anses banalt och ja, den ses helt enkelt som lite sämre. Synd tycker jag, för alla anti-personer missar så många bra böcker och så många fina läsupplevelser. Många YA-författare är väldigt bra på att fånga läsaren redan från första sidan, jag gillar också att den ofta är fantasifull och rik på nya idéer. Även om vissa storsäljare kan leda till att ett ton böcker i samma stil publiceras så verkar det ofta finnas ett större utrymme för lekfullhet och nyskapande inom genren. nbsp; Det är förmodligen därför YA fungerar så bra för mig när det är just ren och skär verklighetsflykt som är målet. Är boken bra behöver jag inte kämpa ens lite för att komma in i den utan sugs in på första sidan och spottas ut efter sista, i något slags yrvaket och halvt desorienterat tillstånd. Tråkigt nog har uppsatsen fortfarande funnits kvar när jag har kommit ut på andra sidan.