Öppet brev till Uppsala kommun angående vandalism mot reklamskyltar

Kära tjänstemän på Uppsala kommun,

Få saker förargar mig så innerligt som vandaliseringen av busskurer och reklamskyltar med slagordet ”Ingen reklam, tack”. Inte för själva förstörelsen i sig, utan för den själlösa och rent av trista aktivism som dessa brott representerar.

Nåja, uppmuntrar jag mig med. Kanske är det ett tecken på hur bra vi har det när till och med aktivisterna börjar skrapa i botten.

Men poängen av detta brev är inte att kritisera fantasilösa aktivister. Nej, kritiken är riktad mot er, ni minst lika fantasilösa representanter och makthavare inom Uppsala kommun. Länge har ni tackat, bugat, betalt och sopat upp det krossade glaset.

Det är dags att slå tillbaka, säger jag Och med detta i åtanke har jag utformat tre olika idéer som förhoppningsvis kan uppmuntra båda sidorna till att bli lite mer kreativa.

nbsp;

Idé nummer 1: Hotfulla och/eller missledande annonser

När jag under gårdagens promenad stötte på en annons om en bortsprungen katt, greps jag instinktivt av ett intresse. Först därefter kom känslan av medömkan inför djuret och dess ägare. Detta gav mig då en idé.

Tänk er att strategiskt sätta upp typiska husdjur försvunnen-annonser på diverse olika reklamskyltar här i staden. Detta skulle potentiellt (1) drar mer intresse till skylten, därmed dess reklaminnehåll och (2) göra personer mindre benägna att förstöra skylten.

Alternativt. Om människorna vi har att göra med är inkapabla till empati. Kan man skapa ytterligare försäkring till reklamskyltens överlevnad genom att ändra lite i lappens innehåll. Något i stil som: ”Lystring vandalister ” eller om ni väljer den mindre aggressiva varianten ”Kära vandalister ” Det är upp till er.

Hursomhelst, följs denna intresseväckande rubrik med en text och bild – företrädesvis på en borttappad katt.

”Ni har länge orsakat obehag här i kommunen med ert brottsliga beteenden. Vi tror på en fri marknad där man öppet kan reklamera, och kommer av samma anledning INTE vika oss för anarkister. Därför har vi nu lagt upp en plan där vi kommer avlida en ”försvunnen” katt för varje reklamskylt som förstörs. Vilket skulle betyda att du, kära marodör, samvetsmässigt kommer stå till svars för detta oskyldiga liv.

Viktigt är det att påpeka – herr/fru tjänsteman – att ordet försvunnet är markerat med citattecken. Detta skulle kunna öppna upp yttermera dimensioner i texten. Exempelvis finns möjligheten att husdjuret inte alls är försvunnet, utan att ni (kommunen), istället har kidnappat katten. Jag tror detta bättre kommer illustrera just hur långt ni är beredda att gå.

nbsp;

Idé nummer 2: Hissa upp skylten i ett träd

Man talar mycket om vind- och solkraft idag. Så pass mycket att vi lätt glömmer den största kraften i världen, nämligen växtkraften. Alltså kraften att växa. Skulle vi då utnyttja en typisk växtkraft, såsom trädet. Kan vi teoretiskt hissa upp skylten och göra den onåbar för monotona aktivister.

Eller egentligen. Allt som behövs är då att klättra upp för trädet, alternativt en stege. Sen är det ju en fråga om att underhålla trädet och skylten.

Vid närmare eftertanke var det alltså inte en sådan bra idé.

nbsp;

Ide nummer 3: Oförstörbart glas

Lösningen kan tyckas självklar, och det är den också.

Visserligen kvarstår problemet att man fortfarande kan klottra på glaset. Ett annat steg skulle då vara att installera sensorer framför skylten. Och när någon närmar sig, utlöser de nervgas.

Som ni ser, herr/fru tjänsteman, är mina senare idéer lite mindre utvecklade. Nog mycket beroende på att jag varken har tid eller tillräckligt intresse för frågan. Det var egentligen idé nummer ett som var den huvudsakliga. Men eftersom det mesta ser bättre ut i tre, valde jag även att presentera två ytterligare förslag.

Med detta sagt, tackar jag för mitt och önskar er lycka till.

Vänligen,
Medborgare och fantasins försvarare