Det finns en motsats till att försvinna

Jag är av den skeptiska naturen att jag tror att alla försvinner. Och med försvinna menar jag inte bara att dö. Jag menar att lämna, ofrivilligt eller av egen vilja. Men att man alltid blir lämnad, förr eller senare. Det här kan ju ses som en otroligt deprimerande och negativ tanke, men jag skulle vilja kalla det att vara skeptisk . Och att vara skeptisk och kritisk är ju någonting bra, det lärde vi oss första dagen på universitetet (märk väl att jag kan försvara det mesta för mig själv, en bra egenskap som borde få större plats i mitt cv).

nbsp;

I alla fall så inser även jag att det här med att tro att alla försvinner och ingen är kvar, inte är en helt sund inställning. I ett infall att bota den sorgliga synen på människor och mina intimitetsproblem hittade jag en bok: The History of Love av Nicole Krauss.

Första uppslaget ser ut på detta sätt

nbsp;

Det finns en motsats till att försvinna , som skriven till mig i syfte att spara pengar från psykologsoffan
och TILL JONATHAN, mitt liv , Jonathan fanns kvar, han var hennes liv

nbsp;

Jag är nu på sidan 65. Hittills har två personer dött och ett lyckligt kärlekspar tvingats lämna varandra.

På sidan 24 grät jag.

nbsp;

Jag tänkte att vi gör en serie av det här. Nu menar jag inte att jag ska släppa ut mina känslor på grönbete offentligt eller så, som sagt; intimitetsproblem, men en uppföljning av boken och det faktum att alla försvinner.

Bra idé? Ja. Är ni kvar? No.

nbsp;

/Hedvig