Det är inget tecken

Det ska dröja länge, det vet jag. Har jag alltid sagt. Jag prövade på rollen under min tid som au pair i London och där blev jag med ens ännu mer övertygad om att det skulle väntas bra många år. Att bli mamma. Men i fredags och i lördags vid två helt olika tillfällen utan med varandras närvaro påpekade två vänner till mig att jag skulle bli en bra mamma. Jag antar att man ska bli glad, att det är en komplimang, så jag tackade. Eller åtminstone uttryckte någon form av glädje. Men två gånger på två dagar, vad är det jag utstrålar egentligen? Vilka är egenskaperna som kategoriserar mig till en bra mamma? jag kanske börjar bli gammal på riktigt nu..

nbsp;

/Bella