2016 hittills: smöret, guldet och döden

Det har verkligen inte hänt så mycket roligt i rättssverige den här våren, och vi behöver alla kanske lite sommarpepp i form av kul juridik. Här följer därför några saker som har hänt i vår i våra domstolar och lagstiftande och lagberedande organ.

1 Praxis

1.1 Det är hemligt var staten gömmer sina guldtackor

Sveriges riksbank har en guldreserv. En del av guldet finns i Sverige, en annan del finns utspritt hos centralbankerna i Kanada, USA, Schweiz och Storbritannien. Ibland inventerar riksbanken guldet, av förklarliga skäl.

I Sverige råder offentlighetsprincipen. Det innebär att varje svensk medborgare har en grundlagsskyddad rättighet att ta del av allmänna handlingar, om det inte finns någon grund för att sekretessbelägga uppgifter i handlingarna. (1) Med hänvisning till detta begärde en person ut handlingar från riksbanken, där det bland annat framgick var guldtackorna fanns någonstans i Sverige, vilka serienummer de hade och andra uppgifter i minnesanteckningarna till inventeringen. Det skulle kunna ha varit början på en jättebyråkrattisk Jönssonliganfilm där Sickan utnyttjar tryckfrihetsförordningen för att komma på en plan, men så blev det tyvärr inte. Riksbanken lämnade ut handlingarna, men maskade en massa uppgifter, dels för att de andra länderna kunde bli sura, dels för att förebygga eller beivra brott. Personen som ville ha ut handlingarna överklagade hela vägen upp till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), men HFD gav Riksbanken rätt. (2) Det är alltså fortsatt hemligt var i Sverige guldreserven finns. Den som är konspiratoriskt lagd kan dock, såklart, fråga flashback.

1.2 Vad håller en DJ egentligen på med?

Under det senaste året har HFD också funderat på vad DJs egentligen håller på med. (3) Tvisten har rört en klassisk rockgubbefrågeställning, nämligen om DJs faktiskt framför någon musik, när det enda de gör på sina konserter är att trycka på play. Det är nämligen så att en konstnärs framförande av ett upphovsrättsligt skyddat verk är undantaget från momsplikt, enligt mervärdesskattelagen 3:11. I ett förhandsbesked till DJ-duon Dada Life hade Skatterättsnämnden sagt att duon omfattades av detta undantag, eftersom de levandegör sin musik när de framträder. Det gjorde både Skatteverket och Dada Life upprörda, och de överklagade Skatterättsnämndens beslut till HFD. Skatteverket ansåg inte att Dada Lifes lirande utgjorde något framförande, eftersom ”ett musikaliskt verk kan tolkas och levandegöras endast genom att någon sjunger eller spelar på instrument, vilket Dada Life inte gör”. Dada Life ansåg inte att de levandegjorde musiken, eftersom de varken spelade instrument, sjöng eller dirigerade.

Det hela var rätt tekniskt, men också kul, eftersom det innebar en möjlighet för HFD att ägna sig åt sporten ”beskriv moderna fenomen på kanslisvenska”. Här är ett typiskt citat:

”När AA och BB uppträder som DJ:ar spelar de upp egna och andra artisters studioinspelningar. Vid uppspelningarna sammanfogas de olika låtarna till en enhet genom att AA och BB använder sig av mixerbordets och uppspelningsanordningens volymkontroller och hastighetsfunktioner. Förutom att AA och BB vid sina framträdanden spelar upp färdiginspelad musik och mixar låtar erbjuder duon även en show. Denna består i att rökmaskiner och ljusanläggning används, att filmsekvenser projiceras på en duk på scenen samt att duon delar ut föremål som uppblåsbara bananer och champagneflaskor till publiken, kommunicerar med publiken via högtalarsystemet, vevar med händerna och rör sig i takt med musiken.”

Vid en samlad bedömning kom HFD fram till att den show som Dada Life erbjuder gör att konserten är något mer än bara två killar som trycker på play. Den är, med domstolens ord, ”en integrerad och sammanhängande helhet som är ägnad att lyfta fram musiken och levandegöra den”. Därför fastställde HFD att Dada Life inte ska ta ut någon moms när de fakturerar festivaler och konsertarrangörer för sitt Djande.

Man skulle kunna tro att Dada Life skulle bli glada över att de räknades som riktiga musiker och slapp momsa, men så är det alltså inte. Eftersom deras bolag – Fat in Phat Out AB och Cash In Drop Out AB – inte får ta ut någon moms, får de därmed inte heller dra av moms när de köper sin dyra utrustning. Kleerups pappa, som råkar vara skattejurist, har också kritiserat HFDs dom. I en artikel konstaterar han att det är svårt för den enskilde DJn att avgöra vad som är ett framförande eller inte (räcker det med uppblåsbara bananer eller måste man använda rökmaskin också?) och att momsbefrielsen faktiskt kan leda till en kostnad för den enskilde DJn. Artikeln går att läsa här, men ligger dock bakom en betalvägg som är så tjock att inte ens Uppsala universitets databaser kan tränga sig genom den.

1.3 Vad är smör?

Marknadsdomstolen har i år tänkt på vad smör är för något och hur man får använda s-ordet i marknadsföring. (4) Bakgrunden är att Arla har sålt en produkt som jag fram till denna vecka varit övertygad om var smör. Jag har haft fel. Det finns nämligen (såkart) en EU-förordning med ett tillägg som särskilt behandlar bredbara fetter, och som anger att det bara är produkter med en mjölkfetthalt på minst 80 % och som utvinns ur mjölk och/eller vissa mjölkprodukter. Jag är inte helt hundra på vad det betyder, men enligt Marknadsdomstolen innehåller den aktuella matfettsblandningen – Bregott Gourmet – inte tillräckligt mycket sånt fett. Den är inte ett smör, utan en ”matfettsblandning 80 %”, vilket är en betydligt mindre härlig beskrivning av ett pålägg. (för att förvirra det ännu mer bör det dock konstateras att den största ingrediensen i Bregott Gourmet är just smör, men att det är för lite smör i slutprodukten för att den ska räknas som smör)

I marknadsföringen av matfettsblandningen 80 % hade smörbolaget angett att Bregott Gourmet var ”ett lite finare smör” och ”ett nytt smör”. Detta ledde till att Arla blev stämt av konkurrenten Unilever. Enligt marknadsdomstolen innebar Arlas marknadsföring en risk för att genomsnittskonsumenten – som inte kollar mjölkfettshalten på sitt matfett – kan ha fått intrycket av att hen köpte ett smör och inte en matfettsblandning 80 %. Marknadsdomstolen förbjöd därför Arla att påstå att Bregott Gourmet är ett smör, och allt är därmed löst, förutom att jag är fortsatt jätteförvirrad över vad det är jag äter egentligen.

2 Lagändringar

2.1 Lagar ska publiceras på internet

När riksdagen beslutar om att införa en lag publiceras den i en tjock bok som heter Svensk Författningssamling (SFS), och som är den officiella utgåvan av lagen. Det har nu gått fem år sen jag började plugga juridik, och jag tror att jag har kollat i SFS kanske tre-fyra gånger. Som alla andra millenials använder jag mig istället för det mesta av internet för att kolla lagen. Då kollar jag på lagen.nu, som är en privat hemsida som själv säger att informationen inte är officiell, och därför kan vara felaktig. Det känns inte jättestabilt.

Eftersom Sverige är ett land som ligger i teknologisk framkant beslutade regeringen den 16 augusti 2007 att tillsätta en utredning om hur man skulle kunna göra för att gå över från att publicera lagen i tjocka böcker som ingen läser, till att publicera den officiellt och supertillgängligt på nätet. Den 16 augusti råkar för övrigt också vara dagen som jag började ettan på gymnasiet! Eftersom Sverige, förutom att ligga i teknisk framkant, är ett land som gillar att utreda saker och vrida och vända på det så har det dock dragit ut på tiden. Utredningen blev klar 2008, sen låg den och vilade ett tag, sen kom en till utredning 2013 och så låg den också och vilade ett tag. (5)

Under tiden som frågan utreddes hann jag bl.a. bli ihop med min första kille, göra slut, bli ihop med andra, ta studenten, bli faster tre gånger om, börja universitetet, ta körkort, flytta till Uppsala, flytta till Paris och flytta hem till Uppsala igen. Ett lagstiftningsår är alltså något i stil med fem människoår. Riksdagen biföll regeringens förslag den 25 maj, och från och med den 1 juli 2016 kommer vi att publicera alla lagar officiellt på nätet. Därmed slår lagändringen mig med några månader, eftersom jag inte planerar att ta juristexamen förrän i oktober 2016. Skål för elektroniskt kungörande av författningar, och skål för mig!

2.2 Vi ska återvinna metallföremål som blivit över efter kremering

Vid kremering är det ibland så att allt inte brinner upp, eftersom människor ofta har metall av olika typer på sig, typ tandguld, höftproteser och vigselringar, och dessutom kremeras i kistor med metall i. Eftersom de efterlevande inte har någon rätt att ärva den dödes kropp har de inte ansetts ha rätt till de metaller som hittas i askan, och eftersom det har ansetts stötande att sälja de dödas guld på marknaden har lagstiftaren helt enkelt bestämt att de metaller som återfinns efter kremering ska begravas tillsammans med askan, förstöras eller gravsättas på en allmän gravplats. (6)

Nu har lagstiftaren ändrat sig. Enligt våra miljökvalitetsmål ska vi hushålla med metaller, eftersom det är en ändlig resurs och all metall som inte återvinns måste brytas på nytt. Dessutom finns det vissa metaller och metallföreningar som är giftiga, vilket gör att det kan vara menligt för djur, natur och människor att man begraver metallresterna. (7) Därför är det enligt lagstiftaren dags att börja återvinna metall som blivit över efter kremering. Det har inte ansetts vara möjligt att låta den döde t.ex. bestämma i testamente vad man ska göra med metallen efter döden, utan den som prompt vill begravas med sin höftprotes får välja jordbegravning. Överskottet från återvinningen ska gå till Allmänna arvsfonden. (8) Lagförslaget röstades igenom med stor majoritet den 18 maj (endast SD röstade emot) och träder i kraft den 1 juli i år.

3 Utredningar

3.1 Självkörande bilar!!!!!!!!!

Det kan väl inte ha undgått någon att Framtiden med stort F är på väg. Snart kommer det gå att teleportera sig via internet, leva på komprimerade näringstabletter och framför allt: vi kommer att köras runt i självkörande bilar på våra gator.

Nja, som tidigare nämnts maler lagstiftarens kvarnar ganska långsamt, och det är inte lagligt med självkörande bilar i Sverige än. Men regeringen har ändå känt en viss press att få framtiden hit, och tillsatte därför i höstas en utredning om hur man skulle kunna testa självkörande fordon. Utredningen fick det klämkäcka namnet ”Vägen till självkörande fordon” och första delbetänkandet i utredningen publicerades i slutet av mars. I delbetänkandet föreslås att företag ska kunna ansöka om att bedriva försöksverksamhet med självkörande fordon även på vanliga vägar. (9) Den som bedriver försöksverksamhet ska vidta de åtgärder som behövs för att fordonet inte ska skada människor, miljö och egendom, och om den som bedriver verksamhet inte gör det kan hen dömas böter eller fängelse i upp till ett år. (10) Den som vill ha en existensiell tankenöt att klura på rekommenderas att läsa s. 111 och framåt i utredningen, där utredaren bland annat konstaterar att vi idag inte har definierat vem som är förare i vår lagstiftning – det har varit underförstått och har väl knappt behövts. (11) Det konstateras också att det inte går att straffa en maskin, och att en maskin inte kan betala en avgift. (12) Allt känns helt enkelt väldigt framtidigt.

Utredningen har gått jättesnabbt (utredaren påpekar själv i utredningen att utredningssekretariet inte började jobba på heltid förrän i februari) (13), och lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 2017. Framtiden är nästan här nu, i alla fall på försök.

1 Folk som inte är svenska medborgare har också rätt att ta del av allmänna handlingar, även om deras rättighet inte är grundlagsskyddad, och därmed är lite lättare att ta bort. Det verkar dock i dagsläget inte vara någon risk för att det skulle hända.

2 Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 7180-15, den 8 mars 2016.

3 Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 668-15, den 2 februari 2016.

4 MD 2016:6.

5 Prop. 2015/16:157, s. 7.

6 Prop. 1990/91:10, s. 51-53.

7 Prop. 2015/16:95, s. 14.

8 Prop. 2015/16:95, s. 15, 17.

9 SOU 2016:28, s. 18.

10 SOU 2016:28, s. 19, 22.

11 SOU 2016:28, s. 114.

12 SOU 2016:28, s. 118.

 

13 SOU 2016:28, s. 35.

Vad gör vi efter danstillståndet?

I Sverige har det länge varit så att det krävs ett särskilt danstillstånd för att anordna offentliga danstillställningar. (1) Det innebär till exempel att restauranger som befarar att det kommer dansas i deras lokaler har behövt ansöka om tillstånd för det. Gör de inte det och folk dansar ändå kan den som ordnat tillställningen bli dömd till böter eller till fängelse i upp till sex månader (!!!). (2)

 

Det är lite fånigt att det är såhär. Danstillståndet är så impopulärt att det inte ens har gått att hitta någon som kan argumentera för det i radio, och det har därför varit populärt för riksdagsledamöter att motionera om att kravet på danstillstånd ska avskaffas. Under riksmötet 2015/16 motionerades det hela 14 gånger om det. Moderaterna var flitigast med åtta olika motioner, men hela den politiska skalan fanns representerad i Team Fri Dans. Det enda partiet som inte lade någon motion om att avskaffa danstillståndet var Socialdemokraterna, och för några veckor sen beslutade riksdagen till sist att uppmana regeringen att avskaffa det.

 

Nu när en riksdagsmajoritet röstat för att avskaffa kravet på danstillstånd kommer det först att utredas, men så småningom kommer det kanske att avskaffas. Då kommer vi till en svårare fråga: vad ska nu riksdagsledamöterna motionera om egentligen? I detta blogginlägg ska jag försöka komma med lite tips.

 

1 Kungens skattefrihet

Enligt inkomstskattelagen 3 kap. 16 § är kungafamiljens apanage skattefritt. Kungafamiljen behöver visserligen skatta på andra inkomster – t.ex. när Madde var den första i familjen som förvärvsarbetade och avkastning på olika privata tillgångar – men apanaget går ändå på ett antal miljoner om året som går ut utan att skatt dras. Det är konstigt. Ännu konstigare blir det när man går till förarbetena till den nuvarande inkomstskattelagen för att ta reda på varför det är såhär. Det motiveras nämligen inte alls varför kungafamiljen ska slippa skatta för apanaget, utan konstateras bara att det har varit såhär länge. (3) Det är ett dåligt argument, och kungens skattefrihet för apanaget borde därför avskaffas.

Vem borde motionera om det här? Man skulle kunna tro att typ Vänsterpartiet var peppa på att göra kungen till en skattebetalare som alla andra, men jag tror att de skulle tycka att det var en löjlig symbolfråga som döljer det djupt odemokratiska i att Sverige fortfarande är en republik. Jag ställer istället mitt hopp till nymoderater som visserligen tycker att monarkin tjänar Sverige väl, men att alla, inklusive Hans Majestät, borde få uppleva lyckan i att deklarera och bidra till samhället.

Chans att lyckas: Inte så stor, tror jag. Eftersom apanaget skulle behöva höjas för att kompensera för den nya skatten skulle inte staten tjäna något på det hela, och då känns det kanske lite väl symboliskt.

 

2 Successionsordningen

Om vi fortsätter på det kungliga spåret kan vi gå in på successionsordningen. Successionsordningen är en av våra fyra grundlagar och handlar om all things royal. Den är från 1810, och det märks. I successionsordningen kan man bland annat läsa att vår statschef måste vara protestant, att Victoria måste be kungen om lov varje gång hon lämnar landet och att alla prinsar och prinsessor måste be kungen om lov för att gifta sig. Successionsordningen är helt enkelt rätt mossig, och borde reformeras.

 

Vem borde motionera om det här? Samma som på förra frågan – jag tror inte att republikanerna känner att deras viktigaste republikfråga är att ge Vickan rätt att åka Finlandsfärja utan att berätta för sin pappa. Däremot anser jag att alla vettiga rojalister bör motionera.

Chans att lyckas: Inte obefintlig! Successionsordningen har inte ändrats på snart fyrtio år, och det är möjligt att folk tycker att det är dags igen. Folk gillar tydligen monarkin, och folk gillar verkligen Victoria, så jag tror de är för hennes rörelsefrihet.

 

3 Avskaffa byggningabalken

Successionsordningen må vara förlegad i stora delar, men den används ändå fortfarande. Byggningabalken, från 1736, används däremot i princip inte längre, trots att den fortfarande gäller. Karnovs lagkommentar anger att den idag har ”mycket ringa praktisk betydelse”. (4) I byggningabalken kan vi läsa om hur man hanterar vissa bifrågor (som i frågor som rör bin), hur grisar må släppas i ollonskog och hur man reglerar betäckningsskador. Av någon anledning finns den också kvar i den blå lagboken, och upptar därmed viktig plats i Sveriges juristers alla bibliotek. Det är ett slöseri av rang, och den borde avskaffas.

Vem borde motionera om detta? Nyliberaler med siktet på nattväktarstaten. Om vi ska skala bort onödiga lagar är det definitivt här man ska börja.

Chans att lyckas: 0. Av någon anledning verkar många jurister vara väldigt fästa vid byggningabalken, och även om det skulle finnas en politisk vilja att avskaffa den så skulle juristerna aldrig gå med på det. Inte ens Straffrättsanvändningsutredningen, som bl.a. ville väcka frågan om att avkriminalisera incest mellan vuxna (5), ville röra den. (6)

 

4 Byta namn på konsumentköplagen

När en konsument köper en lös sak av en näringsidkare regleras köpet av konsumentköplagen. Det är konstigt. Min språkkänsla säger mig att lagen definitivt borde heta konsumentköpslagen – med ett foge-s – och inte konsumentköplagen. Jag skulle tro att konsumentköplagen heter konsumentköplagen för att lagen som reglerar köp som inte är mellan näringsidkare och konsument heter köplagen. Man har helt enkelt lagt till ordet ”konsument” i början av köplagen och tänkt att det går bra. (7) Men det känns fel.

Nå, vad är då språkligt rätt? Enligt huvudregeln ska ord vars förled består av ett sammansatt ord – t.ex. konsumentköp – sättas ihop med ändelsen med ett s. Undantaget är om sammansättningen slutar på ett s-ljud eller sje-ljud (eller om ordet ifråga är ”Svenska fotbollförbundet”), men så är ju inte fallet här. (8) Då borde det alltså heta konsumentköpslag. På Google får man cirka 20 000 träffar på sökordet ”konsumentköpslagen”, vilket inte är illa för en lag som inte finns på riktigt. Min slutsats är att konsumentköplagen borde byta namn, och att våra lagstiftare borde arbeta för detta.

Vem borde motionera om detta? Folk med rim, reson och språkkänsla (alltså besserwissrar...).

Chans att lyckas: 0. Även om min magkänsla objektivt har rätt, så har nog namnet ”konsumentköplagen” satt sig, och det lär inte gå att ändra på.

 

5 Avskaffa förbudet mot att lämna oriktiga uppgifter till galt- och betäckningsstatistiken

Den som har galt som används för betäckning ska lämna uppgifter om sin verksamhet till Statistiska centralbyrån. (9) Den som lämnar oriktiga uppgifter om sin verksamhet kan dömas till böter för det. (10) Enligt Straffrättsanvändningsutredningen har inte SCB fört någon statistik över galt- och betäckningsverksamhet på över tjugo år, och utredningen har därför föreslagit att man skulle avskaffa straffet för att lämna felaktiga uppgifter till SCB. (11) Utredningen har än så länge inte lett till något avskaffande, och riksdagsledamöterna bör därför tjata lite.

 

Vem borde motionera om detta: Centerpartiet.

Chans att lyckas: Jag har svårt att se att någon skulle vara emot att avskaffa det här förbudet, så närmare 100 %.

 

6 Kallelse på okända beundrare

När ett bolag avvecklas genom likvidation ska likvidatorn göra en kallelse på okända borgenärer. Det innebär att man annonserar på lite olika ställen och ber folk som bolaget har skulder till att höra av sig, så att man får en bild av vilka skulder som finns. Den som inte hör av sig riskerar att förlora rätten att få betalt för sina skulder.

 

Jag tycker att det borde finnas en liknande procedur för relationer. Vi har väl alla någon som vi var lite småkära i i typ högstadiet och som vi undrar om det kanske skulle kunna ha blivit någonting med, om vi bara hade gett oss till känna? Med en kallelse på okända beundrare skulle man kunna få veta det, genom att först annonsera i olika tidningar och sen vänta på att alla ens okända beundrare skulle höra av sig till Kronofogden. Det skulle helt enkelt vara lite som en byråkratisk version av Tinder. Den som inte hör av sig får finna sig i om man går vidare med andra intressenter. Tala nu, eller tig för evigt.

 

Vem borde motionera om detta: Alla som älskar kärleken.

Chans att lyckas: Eftersom det är en skitbra idé tror jag inte att det ska vara några problem.

 

7 Avskaffa troheten i äktenskapsbalken

I äktenskapsbalken 1 kap. 2 § anges att makar ska visa varandra trohet och hänsyn. Det är en konstig bestämmelse, för det finns inga rättsliga sanktioner mot den som visar otrohet eller som visar ohänsyn för sin gemål. (12) Man kan inte heller kräva att någon ska fortsätta vara gift med en för att man har följt ÄB 1:2 och varit supertrogen och hänsynsfull, och man måste inte skilja sig från någon för att den har varit otrogen eller ohänsynsfull. Det spelar inte heller någon roll vid en bodelning om makarna varit trogna eller ej. Äktenskapsbalken 1 kap. 2 § borde helt enkelt avskaffas eftersom den inte betyder någonting där det verkligen räknas: i domstolen. Och ärligt talat, hur fräscht är det att staten ska lägga sig i vad vuxna makar gör med varandra, va?

 

Vem borde motionera om detta? Alla som inte älskar kärleken, det vill säga alla de som inte motionerade om att införa kallelse på okända beundrare.

Chans att lyckas: Förmodligen minimal. Det kan jag leva med.

 

1 Ordningslagen 2 kap. 4 §.

2 Ordningslagen 2 kap. 29 §.

3 Prop. 1999/2000:2, s. 57.

4 Karnovkommentaren till byggningabalken, duh.

5 SOU 2013:38, s. 506.

6 SOU 2013:38, s. 530.

7 Jag har inte hittat någon information i förarbetena om hur de tänkte. Mitt letande har dock begränsats till att söka på ord som ”språklig”, ”foge-s” och ”konsumentköpslagen” i SOU 1972:28, för mer än så orkade jag inte.

8 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=411&artikel=4589472, http://blogg.sydsvenskan.se/sprakbloggen/2014/11/30/419/, http://www.svd.se/bubbelbadkar-och-frihetsbegar, http://www.sprakkonsulterna.se/sprakbrevet/2008/sprakbrev5_2008.shtml.

9 1 § kungörelse om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken.

10 4 § kungörelse om uppgifter för galt- och betäckningsstatistiken.

11 SOU 2013:38, s. 531.

 

12 Se Karnovkommentaren till ÄB 1:2.

Året var 1979

Margaret Thatcher blev premiärminister i Storbritannien, Stockholm Maraton hölls för första gången och Robyn föddes. 1979 var ett år då saker hände. 1979 var också ett annorlunda år: först styrdes landet av en folkpartistisk minoritetsregering, och sedan av en centerpartistisk koalitionsregering. Tänk er det idag! Rättsväsendet låg inte heller på latsidan, utan producerade en härlig mängd rättskällor med varierande grad av datering. Jag tänker i vanlig ordning berätta om det absolut mest konstiga, sorterat efter typ av rättskälla.

 

Statens offentliga utredningar (SOU)

1979 var ett år som bjöd på offentliga utredningar av alla de slag: från ett slutbetänkande från barnmiljöutredningen till inte mindre än fyra betänkanden om livets slutskede. (1) (2) Året innehöll också en rejäl dos Tidsanda: två utredningar om kärnkraft, två om informationsteknik (eller ADB, som det tydligen hette på den tiden) och fyra delrapporter om löntagarfonder. (3) (4) Att döma av mitt forskningsmaterial (bestående av titlarna på utredningarna) möttes den begynnande digitaliseringen med en viss skepsis: vi bjöds på titlar och undertitlar som ”ADB och samhällets sårbarhet” och ”Datorer och nya massmedier – hot eller löfte?”. (5) Generellt sett var stämningen framåtblickande: flera utredningar blickade ut över 80-talet eller ännu längre fram i tiden. Utredarna hann dock även med en utredning om museijärnvägsföreningar. (6) Det är viktigt att värna om historien också.

 

Regeringens propositioner

Den sorgliga sanningen när man går igenom regeringarnas propositioner – deras förslag till nya lagar – är att ganska mycket är rätt trist och går igen år efter år. Även om politik är att vilja så handlar förvaltning ganska mycket om att hålla saker rullande: det är småändringar i skattelagar, höjningar och sänkningar av bidrag och ingående av internationella avtal. Några reformer hann dock föreslås under 1979: att skatten på cigg och lättvin skulle höjas och att sommartid skulle införas. (7) (8) Dessutom hann man med en proposition med förslag till ny lag om internationella transporter av lik och ett förslag om att man skulle folkomrösta i kärnkraftsfrågan. (9) (10) Jag har inte undersökt hur det gick med propositionerna, men det verkar ju ha blivit sommartid till sist i alla fall.

 

Motioner

Varje år lägger våra riksdagsledamöter en massa motioner – förslag på lagändringar – och varje år avslås i princip alla dessa förslag. (11) 1979 var inget undantag och bjöd på motionsgodis från både vänster och höger. Utbudet blev extra kryddigt av det faktum att det fram till riksdagsvalet 1979 fanns hela två kommunistiska partier i riksdagen: två ledamöter från VPK hade brutit sig ut och bildat ett eget parti. De motionerade bland annat om att uttrycket ”arbetsgivare” skulle ersättas med uttrycket ”arbetsköpare” i lagstiftningen, att fler idrottsgymnasier skulle startas, att justitieombudsmannen skulle avskaffas och att kyrkan omedelbart skulle skiljas från staten.(12) (13) (14) (15) Det sista förslaget gick faktiskt igenom till sist, även om det knappast var utbrytarnas förtjänst och dessutom dröjde 21 år. Lars Werner (vpk), som var partiledare för de vanliga kommunisterna, ville tillsammans med sina partikamrater att fackförbund skulle få vetorätt vid införande av datorsystem i arbetslivet och att datorindustrin skulle förstatligas. (16) (17)

Tonen i debatten var annorlunda 1979. Olof Palme (s) mfl skrev en motion om den sociala utslagningen och konstaterade att profitintressena och de kommersiella krafterna många gånger utnyttjar människor – och särskilt ungdomar – hänsynslöst. (18) Torbjörn Fälldin (c) med partikamrater lade en motion om ”livsmiljöns humanisering” (jag har inte riktigt fattat vad det betyder, men det verkade ha med välfärdsstaten att göra). (19) Vad moderaterna höll på med vet jag dessvärre inte, för de klumpade ihop alla sina partiförslag i en stor motion och den går inte att läsa på riksdagens hemsida. Det kan vara censur, eller att min dator helt enkelt är dålig. Min webbläsare varnade också flera gånger för att riksdagens hemsida såg ut som att den höll på med phishing, så det kan också vara så att allt helt enkelt har gått åt helvete.

 

Lagändringar

1979 bjöd även på några sköna lagändringar. Till att börja med blev det förbjudet att aga barn, och riksdagen beslutade att kvinnlig tronföljd skulle införas i Sverige (även om just den lagen inte började gälla förrän 1980, så Carl Philip var faktiskt kronprins från det att han föddes den 13 maj 1979 till tolvslaget på nyårsafton). Vänsterpartiet kommunisterna tyckte inte att en löjeväckande rest från adelsväldets tid blev bättre av kvinnlig tronföljd och motionerade om att införa republik istället. (20) Det har än så länge inte lyckats.

Vissa territoriala frågor avhandlades också: Sverige utvidgade sitt sjöterritorium från fyra till tolv nautiska mil. (21) Detta motiverades inte så himla mycket bättre än att man sa att flera andra börjat utvidga sina territorier så, så då kunde vi lika gärna också göra det. (22) Riksdagen beslutade också att införa särskilda skatteregler med anledning av övertagandet av Kockums varv, vilket senare ledde till ett intressant statsrättsligt rättsfall. (23) (24) Detta är det dock nästan bara jurister som bryr sig om och knappt ens de, så jag tänker gå vidare i min historieskrivning.

 

Rättspraxis

Domstolarna hade också att göra 1979. Tyvärr gjorde de inte så mycket som kunde användas i ett tramsigt blogginlägg fyrtio år senare. Det enda jag hittade som var lite roligt (eller åtminstone inte jättesorgligt) var en bilförsäljare som sålt och överlämnat bilar till en köpare, men behållit registreringsskyltarna och vägrat lämna över dem när köparen inte betalade köpeskillingen. Det fick han inte göra. (25) Slut på genomgång av praxis. Så kul var det inte.

 

Doktrin

Den juridiska debatten gick het år 1979. I Svensk juristtidning diskuterades aktiv dödshjälp, isländsk lagstiftning och vad rättshistoria egentligen var för slags vetenskap. (26) (27) (28) Den isländska lagstiftningen diskuterades naturligtvis varken på svenska eller isländska, utan på danska. Det recenserades också en jävla massa franska och tyska böcker, som om de som läste Svensk juristtidning faktiskt kunde prata franska och tyska och läsa juridiska böcker på de språken.

Det pågick också en debatt i Svensk juristtidning som kanske var mindre juridisk och mer åt det språkliga, eller moraliska, hållet. En bekymrad bolagsjurist noterade att hövligheten generellt var en företeelse stadd i utdöende. Han föreslog därför en hövlighetshierarki, där inlagor till högre rätt skulle vara mer artigt skrivna än inlagor till lägre rätt. Finast i denna hierarki var såklart kungen och drottningen (skrivna med stor bokstav i hans artikel), och lägst var länsstyrelser, verk, myndigheter och tingsrätter. Han uttalade också att Sverige inte borde utvecklas till en ”bufflighetens stamort på jorden, där man tränger sig före damer och överordnade i dörrar och skriver Hej hovrätten”. (29) Bolagsjuristen fick kritik i ett senare inlägg, men lät sig inte avskräckas för det. 1984 skrev han ett debattinlägg om hur snygg den nya blå lagboken var. (30) Vad jag sett har han ännu inte fått någon kritik för det, i alla fall. Jag överlåter åt mina läsare att avgöra hur det blev med ohövligheten och Sveriges artighetsförfall.

 

 

1 SOU 1979:41, Barn i framtiden.

2 SOU 1979:20-22, SOU 1979:59. De heter alla peppiga grejer som ”Barn och döden”.

3 SOU 1979:83, Om vi avvecklar kärnkraften, och SOU 1979:86, Säker kärnkraft?

4 SOU 1979:72, Rationalisering och ADB i statsförvaltningen, och SOU 1979:93, ADB och samhällets sårbarhet.

5 SOU 1979:93 och SOU 1979:67.

6 SOU 1979:18, Museijärnvägar.

7 Prop. 1979/80:28.

8 Prop. 1978/79:200.

9 Prop. 1979/80:46.

10 Prop. 1979/80:75.

11 Två undantag är nationaldagsmotionerna, som jag skrivit om här, och motionerna om att avslå danstillståndet, som ser ut att bifallas senare i år.

12 Motion 1978/79:1632.

13 Motion 1978/79:1649.

14 Motion 1978/79:1093.

15 Motion 1978/79:196.

16 Motion 1978/79:2070.

17 Motion 1978/79:1525.

18 Motion 1978/79:600.

19 Motion 1978/79:2114.

20 Motion 1978/79:343.

21 Prop. 1978/79:27.

22 Prop. 1978/79:27, s. 4.

23 Tyvärr går det inte att finna någon SOU eller proposition online som stödjer detta, så det kan vara så att det aldrig hände. Fast det står på Flashback att det hände i alla fall!

24 RÅ 1980 1:92.

25 NJA 1979 s. 295.

26 SvJT 1979 s. 720.

27 SvJT 1979 s. 69, SvJT 1979 s. 71.

28 SvJT 1979 s. 57, SvJT 1979 s. 571.

29 SvJT 1979 s. 229.

 

30 SvJT 1984 s. 175.

Små, stora och avskaffade brott

Jag har tidigare skrivit om indiebrotten, brotten som är så udda att de flesta av oss aldrig ens är nära att begå dem. Detta inlägg är på lite samma spår: det handlar om brott som blivit så udda att de avkriminaliserats, och om brott som kanske är på väg att sluta vara brott. Något som kan vara bra att ha med sig när man läser om avkriminalisering är att bara för att något avkriminaliseras så blir det inte tillåtet. Det blir inte heller lämpligt att göra något bara för att det blir avkriminaliserat. Även om några av brotten härunder inte längre kan leda till böter eller fängelse, så kan de ändå leda till skadestånd, ogiltighet, fyllecell och/eller krossade hjärtan. Ett av dem har avskaffats som eget brott, men kan fortfarande leda till böter! Don't try this at home.

 

Nedsmältning av mynt

År 1968 slutade Sverige att tillverka en- och tvåkronor i silver. Det berodde på att en- och tvåkronan hade blivit så lite värda att själva silvret i dem var värt mycket mer än myntets officiella värde. Detta ledde i sin tur till att det var mer värt att smälta ner myntet och sälja silvret i det än att använda det som betalningsmedel. Eftersom det är en dålig grej för ekonomin att en massa mynt smälts ner istället för att användas som just mynt bestämde sig staten för att förbjuda yrkesmässig nedsmältning av mynt.

Det funkade sådär att förbjuda nedsmältningen. I januari 1980 var silvret i en enkrona värt hela 18 kronor, och som av en slump hade då i princip alla silvermynt försvunnit. Samtidigt hade myntverket producerat så många mynt att silvermynten utgjorde en så liten del av myntpopulationen att det inte spelade någon roll om de smältes ner eller inte. Inte ens myntsamlarna var intresserade av att behålla kronorna osmälta – Sveriges numismatiska riksförbund konstaterade i ett remissvar att de aktuella mynten var hårt nedslitna och därmed mindre intressanta ur samlarsynpunkt. Det fanns helt enkelt ingen anledning att skydda en- och tvåkronorna från nedsmältning längre. Myntverket bad därför regeringen att lägga fram en proposition om avkriminalisering och kort därefter kunde alla Sveriges svartsmältare komma ut ur garderoben. Fast då fanns det å andra sidan inget kvar att smälta.

 

Skymfande av rikssymbol (aka flaggbränningens historia)

År 1940 var stämningen i Europa ganska dålig. Typ alla var i krig utom Sverige, och Sverige försökte med näbbar, klor och lagstiftning att hålla sig utanför kriget. En åtgärd som vidtogs för att göra detta var att förbjuda sådant skymfande av främmande makts flagga, vapen eller höghetstecken som innebar att Sverige utsattes för krigsfara. I klartext: man förbjöd skymfande av andra länders flaggor, eftersom det kunde ”egga den främmande staten till krig”. Det var visserligen redan förbjudet att bränna flaggor i vissa situationer, eftersom det kunde vara förargelseväckande beteende, men detta spelade ingen roll: flaggbränningen skulle stoppas.

År 1948 var kriget slut, men förbudet mot att skymfa utländska flaggor var kvar. Någon utredare på justitiedepartementet tänkte till och tyckte att det skulle vara konstigt, ja, rentav stötande om utländska flaggor skulle skyddas bättre än de svenska flaggorna, och föreslog därför att det också skulle införas ett särskilt förbud mot att skymfa den svenska flaggan. Nu kunde man visserligen redan straffas för förargelseväckande beteende om man brände flaggor ute på stan, men som högst kunde man bara bli dömd till att betala hundra kronor i böter, och det tyckte utredaren var för lågt. Utredaren gav också exempel på hur ett skymfande kunde låta: t.ex. förekom det att kommunister kallade flaggan för ”den blågula trasan” eller ”kapitalutsugarnas symbol”, vilket utredaren tyckte var ett ”osmakligt” uttryckssätt. Folk var uppenbarligen mer lättkränkta förr. Från och med 1948 var det förbjudet att skymfa både svenska och utländska flaggor, och den som gjorde det kunde dömas till sex månaders fängelse.

 

Sedan kom sjuttiotalet, och allt förändrades. Lagstiftaren konstaterade att den allmänna inställningen till att ”hålla flaggan i helgd” var en annan än när förbudet mot att skymfa svenska flaggor infördes, och att det därför var läge att avskaffa förbudet. Dessutom konstaterade lagstiftaren att andra världskriget var över och att behovet av att skydda andra länders flaggor (för att inte sabba stämningen i förhållande till främmande makt) hade minskat sen dess. År 1970 avskaffades brotten skymfande av svensk rikssymbol och skymfande av utländsk rikssymbol.

 

Är det då tillåtet att bränna flaggor idag? Nja. Det finns inget särskilt brott som heter skymfande av rikssymbol längre, men den som bränner en flagga offentligt kan fortfarande bli dömd för förargelseväckande beteende om hen har otur och omständigheterna är de rätta. Flaggbränning har alltså gått från att vara lite brottsligt till att bli mycket brottsligt till att bli lite brottsligt igen. Det är oklart om vi har kommit någonvart överhuvudtaget.

 

Fylleri

I begynnelsen (eller, som det står i propositionen, ”sedan lång tid”) var det förbjudet att på offentlig plats vara såpass berusad att det framgick av åtbörder eller tal. Den som betedde sig så kunde dömas för fylleri, och fick normalt betala 50 kronor i böter. Fylleri var ett ganska vanligt brott, och det var ungefär de som man skulle kunn tro som begick det. Det var väldigt vanligt med återfallsfyllerister, och eftersom ett krav för att man skulle dömas för fylleri var att fylleriet utspelat sig på offentlig plats var det övervägande personer med dåliga socioekonomiska förutsättningar som blev dömda. Mot mitten av sjuttiotalet hade synen på fylleri, precis som synen på abort och flaggbränning, förändrats i riktning mot att se alkoholism som en sjukdom och inte som ett brott. Regeringen föreslog att fylleribrottet skulle avskaffas, och gjorde det med en motivering som kan få vilken avkriminaliseringsivrare som helst att bli tårögd. Det konstaterades att böterna inte verkade ha någon avskräckande effekt på de som dömdes, att det var problematiskt att å ena sidan se fylleri som ett medicinskt problem och samtidigt straffa missbrukarna, och att lagstiftningen ”med rätta” kunde ses som en klasslagstiftning av dem som blev omhändertagna, eftersom den som söp till hemma på salongen inte kunde straffas, medan den som satt på en parkbänk blev kriminell. Sagt och gjort: fylleribrottet avskaffades, och det verkar de flesta vara nöjda med.

 

Att fylleri inte längre är ett brott betyder dock inte att det är riskfritt att vara berusad offentligt. En person som befinner sig i berusat tillstånd på offentlig plats kan nämligen omhändertas enligt Lagen om omhändertagande av berusade personer (eller, som det heter på vardagssvenska: ”sättas i fyllecell”). Även om den som sätts i fyllecell inte döms till böter eller fängelse för det så kan det ha andra osofta konsekvenser i livet. Mitt juridiska råd är därför att man bör försöka undvika det.

 

Tvegifte och ingående av flera partnerskap

Jag kanske ska säga det direkt: det är förbjudet att gifta sig med flera personer enligt brottsbalken 7 kap. 1 §. Det är inte avkriminaliserat. Brottet har det härligt klingande namnet ”tvegifte” och har ett maxstraff på hela två år. Om namnet låter lite ålderdomligt beror det på att brottet är ganska ålderdomligt; det härrör ur den äldre synen på äktenskapet som ett oupplösligt förbund. När brottsbalken lades fram för riksdagen år 1962 konstaterades att brottet nog fick anses mer lindrigt i ett modernt samhälle, och lagstiftaren införde därför en möjlighet att låta tvegiftarna komma undan med bara böter, istället för straffarbete eller fängelse, som tidigare hade varit de enda möjliga straffen. RFSU ansåg då att det ”näppeligen [var] förenligt med våra dagars uppfattning att bibehålla ett straffansvar för trohetsbrott”. De fick inte gehör för sin åsikt och 2016 är det fortfarande förbjudet att gifta sig med flera stycken, eller att gifta sig med någon som redan är gift.

 

I en utredning från 2013 föreslogs att brottet tvegifte ska avskaffas. Utredarna konstaterade att det idag är så enkelt och okontroversiellt att skilja sig att det knappast finns någon anledning att straffa folk som begår tvegifte. Äktenskapet är helt enkelt inte oupplösligt längre, och det är då inte något särskilt allvarligt brott att vara gift med två på samma gång. Eftersom det är jättelätt att skilja sig är det jätteovanligt att någon döms för tvegifte idag, och då folk döms handlar det vanligen om att ena parten gift sig utomlands och att det varit svårt att få klarhet i om hen varit gift eller inte. Utredningen har ännu inte lett till någonting, så det är fortfarande olagligt att gifta sig med flera. Gör inte det.

 

Prop. 1979/80:163, s. 4.

Prop. 1979/80:163, s. 4.

Prop. 1979/80:163, s. 16.

SOU 1940:8, s. 38.

SOU 1940:8, s. 37.

SOU , s. 116.

Prop. 1948:80, s. 148.

SOU 19, s. 346-347.

Prop. 1970:125, s. 30.

Prop. 1975/76:113, s. 12.

Prop. 1975/76:113, s. 15.

Prop. 1975/76:113, s. 42.

Prop. 1975/76:113, s. 41 f.

Prop. 1962:10 B s. 230 f.

 

SOU 2013:38, s. 506 f.

Julspecial: klappjuridik!

Mina föräldrar ger alltid mitt syskon finare och dyrare julklappar än vad de ger mig. Finns det något jag kan göra?

Huvudregeln i svensk rätt är att gåvor som en förälder ger till ett barn ska räknas av på det barnets arv. Får man en massa pengar av sin förälder ska alltså ens syskon kompenseras för det i sinom tid. Det gäller dock inte ”sedvanliga gåvor”, som julklappar. Det gäller inte ens om ett barn fått väldigt mycket finare julklappar än de andra barnen. Gränsen går vid gåvor som inte stor i rimlig proportion till förälderns förhållanden. Lever din mamma på änkepension men ger din brorsa en Porsche i julklapp? Då kan du ha ett case. (fast det kanske är enklare och rimligare att prata med din familj innan du inleder en arvstvist med ditt syskon)

Måste man ge varandra julklappar?

Nä. En julklapp är en gåva. Det ingår i konceptet att man ger den med en så kallad benefik avsikt, det vill säga utan krav på att få något tillbaka.

En annan sak är hur man ska behandla julklappsspel av olika sorter, det vill säga när ett gäng köper varsin billig present och sedan lottar ut den emellan sig. Man skulle nog kunna tänka sig att de som bestämmer sig för att delta i ett julklappsspel ingår någon form av avtal om att göra detta. Om man drar sig ur ett sådant julklappsspel torde dock den lämpligaste sanktionen vara att man helt enkelt inte får vara med i utlottningen av julklapparna.

Jag tror att min dotter har gett mig ett stulet smycke i present. Får jag behålla det?

Nja. Låt oss säga att din dotter ger dig ett stulet smycke och att smyckets rättmätiga ägare kommer tillbaka ett halvår senare för att berätta att hen vill ha tillbaka smycket. Om du fick smycket innan den 1 juli 2003 kan du få behålla det om du inte borde ha misstänkt att din dotter saknade rätt att förfoga över smycket. Bedömningen om du borde ha misstänkt det eller inte beror i sin tur av de omständigheter som gällde när hon gav dig smycket. Är hon jättepank och ger dig en diamantring? Då kanske du borde oroa dig lite. Den 1 juli 2003 ändrades lagen, så om du fick smycket efter det måste du lämna tillbaka det till den ursprunglige ägaren, oavsett hur liten anledning du hade att tro att hon snott smycket. Tough luck.

Jag tror tomten har gett mig ett stulet smycke i present. Får jag behålla det?

Som sagt, fick du smycket efter den 1 juli 2003 får du inte behålla det ens om du tagit emot det i god tro. Fick du smycket innan dess beror det på om du haft anledning att misstänka att det varit något lurt med gåvan. Vid bedömningen av om någon varit i god tro utgår man bland annat ifrån om varan överlåtits till ett ovanligt lågt pris och om varan är särskilt stöldkänslig. I sådana fall kan man göra efterforskningar för att ta reda på varans ursprung, och be överlåtaren att legitimera sig. Om du har fått en gratis diamantring från en okänd man kan du nog knappast anses vara i god tro, och chansen att du får behålla ditt stulna tomtesmycke är minimal.

Skulle Gud kunna ha registrerats som förälder till Jesus?

Nej. Om en kvinna föder barn och är gift med en man, antas mannen vara förälder till barnet och registreras som pappa. I Jesus fall hade detta inneburit att Josef registrerats som hans far. Rätten kan bestämma att mannen ska avregistreras som pappa och ersättas med någon annan, men bara under vissa förutsättningar:

  • Om det är utrett att kvinnan har haft samlag med annan än mannen under tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av den andre.
    Kommentar: detta är knappast aktuellt, då Maria vid Jesus tillkomst inte hade haft samlag med någon överhuvudtaget.

  • Om det på grund av barnets arvsanlag eller annan särskild omständighet kan hållas för visst att mannen ej är barnets fader.
    Kommentar: nu säger visserligen Bibeln att Jesus var Guds son och att det visade sig genom en del mirakel och sånt men vi kan inte anta att Nasarets socialnämnd hade kännedom om detta vid Jesu födelse och vi kan inte heller anta att miraklen var så entydiga att socialnämnden kunde hålla för visst att Jesus var Guds son på grund av hans arvsanlag. Ingen möjlighet att avregistrera Josef som far här heller.

  • Om barnet har avlats före äktenskapet eller under det att makarna levde åtskilda och det ej är sannolikt att makarna ha haft samlag med varandra under tid då barnet kan vara avlat.
    Kommentar: detta skulle faktiskt vara möjligt, eftersom både Josef och Maria kunde intyga att de inte haft samlag med varandra.

Även om Josef skulle avregistreras som Jesus far är det inte troligt att Gud skulle kunna axla rollen som juridisk förälder. Enligt föräldrabalken krävs nämligen att en far som vill bekräfta sitt faderskap gör detta skriftligen och i sällskap av två vittnen. Detta torde vara svårt att lösa rent praktiskt. Det är också möjligt att fastställa faderskap genom en genetisk undersökning, men det förutsätter att det finns något genetiskt material som kan kopplas till den presumtive fadern, och det skulle knappast vara möjligt att få ut från Gud. Slutsatsen av detta är att vår föräldrabalk uppenbarligen inte är lämpad för jungfrufödsel (och det kanske är lika bra).

Får man börja spela julsånger innan första advent?

Vi har yttrandefrihet i detta landet (se regeringsformen 2 kap. 1 § 1 p.), så jodå, får får du väl. Tänk dock på att yttrandefriheten inte gör att det är ok att exempelvis förtala, hetsa mot folkgrupp eller begå krigsanstiftan genom julsångerna, så se till att kolla igenom texten noga innan du trycker på play. Och tänk på att yttrandefriheten gäller gentemot staten och inte andra medborgare – du kan inte förvänta dig att dina grannar ska bli förtjusta när du drar igång Nu är det jul igen på högsta volym i april.

 

 

Med det sagt vill jag önska mina bloggläsare en riktigt god jul. Var snälla mot varandra, följ lagen och välkomna tillbaka efter nyår!

Dejta med lagen om offentlig upphandling!

Dejta med LOU

Trött på Tinder? Inget napp på krogen? Osugen på blinddejter? Testa LOU! Lagen om offentlig upphandling är visserligen till för när det offentliga ska handla grejer, men det finns inget (förutom sunt förnuft) som hindrar dig från att tillämpa den på ditt eget privatliv! Nedan följer en guide till hur du skulle kunna göra. Observera att jag inte är en riktig jurist än och att råden dessutom gäller en upphandlingslag som kommer sluta gälla snart, så om du tänker genomföra en offentlig upphandling på riktigt är det smartare att gå in på Upphandlingsmyndighetens hemsida och kolla vad de har att säga. Det är för övrigt från deras mycket pedagogiska guide till upphandlingsförfarandet som jag fått det mesta av strukturen och faktauppgifterna till detta blogginlägg, så om ni undrar någonting på riktigt kan ni ju kolla in där.

Varför upphandla?

Det finns flera syften med upphandling och flera anledningar till att upphandla. Är du en upphandlande myndighet är det till exempel lag på att du måste göra det i de flesta fall, men är du en vanlig människa som bara vill upphandla din partner finns det också många bra skäl:

  • Upphandlingsförfarandet ger dig förhoppningsvis verktyg för att göra en så god affär som möjligt och maximera vad det nu är för värde som du vill ha ut av din partner.

  • Upphandlingsförfarandet minskar risken för korruption och godtycklighet, som annars skulle ha varit överhängande om du fått ”välja på känsla” och ”låta ditt hjärta styra”.

  • Upphandlingsförfarandet är ett steg i kampen för att förverkliga den inre europeiska marknaden. Nog för att vi har kommit en bit med att integrera kapital, tjänster och arbetstagare, men riktigt fulländad är inte unionen förrän vi har en integrerad europeisk köttmarknad.

Gärna upphandling, men först en riktig planering!

För att kunna köpa något på ett vettigt sätt är det bra att först tänka igenom vad man behöver – att göra en behovsanalys. I en vanlig offentlig upphandling innebär detta bland annat att man bör konsultera slutanvändaren inom myndigheten för att få veta vad hen behöver, i en partnerupphandling (PU) bör man gå till sig själv, eftersom man själv är slutanvändaren. Behöver du ens en partner, egentligen? Vad är det för krav du har på ett förhållande? Vad är förhållandet värt för dig? Lär dig älska dig själv och förstå dina behov innan du letar efter någon annan.

Förfrågningsunderlaget

När du har kommit fram till vad du vill ha ut av din partner gäller det att omsätta det i ord. I en vanlig offentlig upphandling innebär det att man skriver ett förfrågningsunderlag, där det framgår både hur upphandlingen ska gå till och vilka krav myndigheten ställer på på leverantören och varan eller tjänsten som ska levereras. Vill man upphandla sin partner gör man rimligen på samma sätt.

När du utformar förfrågningsunderlaget är det viktigt att beakta de generella EU-rättsliga principerna om likabehandling, proportionalitet, transparens, icke-diskriminering och ömsesidigt erkännande. Du får till exempel inte ställa krav som innebär att du diskriminerar utländska leverantörer, eller som är utformade för att gynna en särskild leverantör. Tänk på att din blivande partner kan finnas varsomhelst inom EU/EES-området, och kanske inte ser ut som du hade anat! Det är också viktigt att du genomför upphandlingen på ett sätt som gör att alla kan delta på samma villkor. Om du under upphandlingen får frågor från dina potentiella partners (t.ex: vill du ha barn) måste du se till att alla potentiella partners får ta del av svaret – annars får den frågvisaste partnern ett informationsövertag över de andra. Du får inte heller ändra för mycket i dina krav och villkor under processen, eftersom det innebär en minskad förutsebarhet. Vill du ha en partner som lyssnar på samma musik som du får du hålla fast vid det, även om det skulle visa sig vara ett ohållbart krav i slutändan. Förfrågningsunderlaget bör innehålla följande:

  • En allmän orientering om upphandlingen, myndigheten som upphandlar, det som ska upphandlas, med mera. (”Hej, jag är en tjej på 23 jordsnurr, söker en sprallig person som gillar långa promenader och grapefrukt...”

  • Hur upphandlingen kommer gå till.

  • Krav på leverantören och tjänsten. I vanliga upphandlingar skiljer man dem åt, men eftersom det som ska upphandlas i en partnerupphandling är samma sak som leverantören behandlar jag dem tillsammans. Alla krav på partnern måste vara proportionerliga, vilket innebär att de måste ha någon slags koppling till det eventuella förhållandet. Det är inte rimligt att t.ex. ställa krav på att partnern ska kunna franska om det inte är av relevans för ert förhållande eller eventuella avkomma. De krav man ställer upp här är så kallade skall-krav, vilket innebär att de måste uppfyllas. Partners som inte uppfyller skallkraven blir uteslutna ur leken, hur bra de än är på andra sätt. Åldersinställningarna på tinder är en form av skallkrav: om du har bestämt att ingen född senare än -93 gör sig besvär, ja då spelar det inte någon roll hur perfekta 95or du får upp, de är helt enkelt inte välkomna. Var därför noggrann med att tänka igenom vad som egentligen är en dealbreaker för dig.

  • Hur anbudsutvärderingen kommer gå till, det vill säga vad du kommer beakta när du väljer partner. Tänk här på att kraven precis som innan måste vara relevanta för ert blivande förhållande, och att de inte får diskriminera någon eller gynna någon otillbörligt. Kriterierna måste också vara transparenta och tydliga, så att alla potentiella partners vet vad de kommer utvärderas på. Välj gärna en kvantitativ utvärderingsmodell, eftersom det är enkelt att tillämpa. Du kan till exempel höra av dig till före detta partners till din potentiella partner och be dem betygssätta hens olika egenskaper, för att sedan väga dem mot varandra utifrån vad du tycker är viktigast i ett förhållande. Kanske 20 % ärlighet, 30 % omtanke, 15 % lojalitet och 35 % städförmåga är något för dig? Bara fantasin och EU-rätten sätter gränser. Se dock till att vara försiktig med vad du väljer partner på, eftersom du inte får ändra utvärderingsmodell när du väl har skickat ut ditt förfrågningsunderlag. Här går vi inte på magkänsla.

  • Kontraktsvillkor och kontraktsuppföljning. Det säger sig självt att man inte bara kan gå in utan förbehåll i en relation och förvänta sig att den ska hålla för alltid. Se till att det är tydligt i ditt förfrågningsunderlag vad du förväntar dig under relationen och vad som kan få dig att avsluta den i förtid. Tänk på att du inte får teckna avtal för en obegränsad tid, utan att den som förlorat din första upphandling alltid ska kunna få nya chanser. Kärlek kommer och går, men offentlig upphandling är för alltid.

Annonsering

Som huvudregel ska du annonsera din upphandling på EUs upphandlingshemsida. Du får dock annonsera även på annat håll, så länge du inte ger mer information där än vad du gör i din europeiska upphandlingsannons. Är du extra sugen på någon särskild person kan du skicka annonsen till den personen, så länge du inte ger hen mer information än vad andra potentiella partners får. (se Pedersen, Upphandlingens grunder, s. 77)

 

Anbudsöppning och utvärdering

När anbudstiden är slut ska anbuden öppnas. Detta måste du göra tillsammans med en annan person, så jag skulle föreslå att ni gör en helkväll av det! Öppna en flaska vin, ät lite choklad, gå igenom anbuden och räkna ut vilken partner som skulle passa dig bäst. Tänk på att den som inte uppfyller skall-kraven inte får vara med, även om det skulle visa sig vara din drömpartner. Hen får inte heller ha låtit bli att betala skatt eller vara i konkurs eller liknande.

 

Avbryt upphandlingen

Det är okej att avbryta en upphandling, åtminstone om man har sakliga skäl. Avbryt upphandlingen om du har det, det är helt okej. Sakliga skäl kan till exempel vara bristande konkurrens, oförutsedda händelser eller att din utvärderingsmodell visar sig vara felaktig. Tänk på att informera anbudsgivarna om att du avbrutit upphandlingen och förklara varför, de kan bli ledsna annars och det är schysstast att vara ärlig.

 

Processa!

Anta ett anbud och du kommer att ångra dig, anta inte ett ombud och du kommer att ångra dig. Både beslut om att anta en leverantörs anbud och att avbryta upphandlingen kan och kommer troligen bli föremål för begäran om överprövning, eftersom du är så hot stuff och dina anbudsgivare förmodligen kommer göra allt för att få dig. De har rätt att begära överprövning av tilldelningsbeslut inom tio dagar från det att du valt en partner, och under tiden som du väntar på om de ska göra det eller inte får du inte inleda förhållande med den du har valt – ditt beslut att välja hen kan ju rivas upp. Visserligen tror jag inte att det finns någon förvaltningsrätt i Sverige som skulle ta upp en begäran om överprövning av en partnerupphandling, men som den upphandlingslajvare du är tycker jag inte att det ska hindra dig. Lycka till!

Skamlig reklam

Innan den här bloggen fanns bloggade jag på www.dagensrant.wordpress.com. En dag ska jag överföra mitt arkiv därifrån, men this is not the day. Tills vidare får man alltså klicka in dit om man vill läsa om spännande frågor som förargelseväckande beteende, katastrofjuridik och dylikt. Varsågod!

7 myndigheter som finns

Vad vet du om Forskarskattenämnden, Harpsundsnämnden och Bergsstaten? Läs mer här!

Syndicate content