Me, Myself Music

Fan vad störande det kan vara att vara ett sådant villkorslöst fan av fantastisk musik. Jag skulle precis gå till ICA för att köpa mig lite försenad frukost, och vad händer? Jo, nog fan glider Eric Clapton upp på scenen i mitt vardagsrum.

Jag stannar till för att se vad han har på hjärtat.

Han börjar snacka lite innan han börjar spela; det handlar om förlorad kärlek och saknad.

Hans tal rör mig och jag sätter mig på sängkanten för att lyssna mer.

Den akustiska gitarren kommer fram, Eric sätter sig på den höga pallen och rättar till miken.

Första fingerspelet på Tears in Heaven går igång och jag är fullständigt paralyserad i fyra och en halv minut.

nbsp;

***

Nä, musik alltså. Det gör konstiga saker med mig, men fan vad underbart det är.

På tal om just det tänkte jag tipsa er om lite fulländad musik, eftersom jag råkar vara den bloggare på hela Internetz som har bäst musiksmak. Ni tror mig inte? Er förlust, då det är sant.

I alla fall:

• Gillar ni indie måste ni kika på Iron amp; Wines och Radical Faces respektive nya plattor, Kiss Each Other Clean nbsp;samt The Family Tree: The Roots. Dessutom kan ni passa på att lyssna på Sufjan Stevens och Lone Pigeon, även om de råkar vara lite mer svårtillgängliga rent musikaliskt för gemene man.
• Är ni mer för lite skön pop måste jag skicka en shout-out till svenska Bad Cash Quartet, och då framför allt deras gamla album Outcast. Samtidigt känner jag att måste nämna de smittsamt hyperglada Sugarplum Fairy ihop med deras debutalbum, First Round First Minute. Även de brittiska poprockarna The Pigeon Detectives förtjänar en plats här.
• Är hip-hop mer er grej kan jag starkt rekommendera de franska rapparna Hocus Pocus med skivan 73 Touches - missa inte låten Hip Hop? nbsp;Därtill vill jag tipsa om Haiku D Etat från Kalifornien och deras epynoma debutalbum, se till att ni lyssnar på Non Compos Mentis.
• Om ni är som jag, arga och cyniska, passar punk perfekt. Först och främst ska ni veta att Rise Against är världens i särklass bästa band, men vi hoppar på ett annat tåg. Först ur är Strike Anywheres magiska album Iron Front. I en förvånansvärt grym kombination av rap och punk hittar vi zebrahead och deras platta Broadcast To The World. Mer åt Ramones-hållet finner vi klassiska Rancid, vilka jag måste nämna utifall att någon har missat dem - lyssna på Let The Dominoes Fall.

Helt utanför den här magnifika listan av underbar musik får Andreas Grega en plats med stor emfas. Hans enda album förtjänar - nej, kräver - att stå för sig självt. Har ni inte lyssnat på En Sak I Taget går ni ögonaböj upp på era rum, skäms som hundar och sätter på mästerverket.

Nu.