Hemma är ganska bra ändå

nbsp;

Det finns en gräns för hur många croissanter en normalfuntad människa kan äta. Tro mig.

Efter fyra dagar i Paris med en hotellfrukost bestående av allt utom fibrer, plundrar jag kylskåpet i jakt på vad som helst som kan tänkas göra mig mätt. I alla fall mer än en timme.

Jag begav mig alltså till kontinenten i början av veckan. Ett skönt avbrott från den svenska hösten och beroende variabler. Men samtidigt en grogrund för ständig resstress, kramp i fötterna (Champs-Élysées är längre än vad den ser ut) och frustration över mina icke-existerande franskakunskaper. nbsp;

Hur underbar en Paris-paus än kan vara, är det härligt att vara hemma på Kantorsgatan igen. Inte minst så att jag kan sparka igång den här bloggen Välkomna, allt och alla (Någon? Hoho..?) nbsp;

Startskottet går nu.

PANG