"Vi föds som original och dör som kopior"

Jag har alltid tyckt att det varit någonting störigt med den där sägningen, en självgod förnumstighet som osar av sentimental smetighet.

För stämmer detta verkligen? Självfallet är ens eget barn den mest speciella, originella varelsen någonsin när den kommer till världen; det är helt i sin ordning, så bör man känna. Men i övrigt? Har varje spädbarn du sett emanerat någon himmelsk karaktär? Jag gillar ungar, men jag tycker inte det.

I själva verket är det nog så att man med åldern inser att man inte är så originell, och de flesta kan hantera den insikten. Men en del klarar det inte, klarar inte av att inte vara förtrollande längre, så därför säger de såna där saker för att trösta sig själva..