Cirkeln sluts

Gymmet mitt hyr ut sina lokaler till grundskolor i trakten, det är således en del ungar där under dagarna. Idag var det lite killar i lågstadieålder i omklädningsrummet när jag kom in och de gjorde väl vad killar i lågstadieålder brukar göra: tjoar, busar, lyssna svårligen osv.

Vad jag dock lade märke till som en trevlig påminnelse om den tiden var att de sjöng One Direction för full hals. För säga vad man vill om den där åldern och dess partikulära problem (alla åldrar har väl sina) så är den ändå som ett sista andetag innan en lång, lång tid av att hålla samma andetag.

En tid av ständig oro inför att verka töntig eller inte passa in eller inte hänga med. Den tar lång tid och är jävligt jobbig, men även den tar slut.

På hemvägen sjöng jag att: wöööö ö-öw, that's what makes you beautiful!