Funderingar kring forskningsvärlden

Dagen har bestått av att dricka mängder med kaffe och försöka hålla fokus på examensarbetet. Jag trodde att bioanalytisk kemi och galenisk kemi var de tuffaste kurserna på min utbildning, men oj vad jag fått äta upp de orden Trots det, så är examensarbetet det roligaste och mest givande jag fått göra sedan jag började på apotekarprogrammet. Forskning är ju något jag sneglat på sedan tidigare och detta ger ju definitivt en försmak till vad man kan förvänta sig om man beslutar sig för att doktorera.

Det jag fått lära mig hittills är att forskningsvärlden är riktigt rå. Du kan göra allt rätt och verkligen tro på din process men fortfarande få ett negativt resultat, något jag råkat ut för flera gånger under projektets gång. Då måste man ge med sig och knåpa ihop en plan B och om det inte fungerar går man över till plan C. Det gäller alltså att vara både innovativ i sina idéer samt att man läser på mycket om vad tidigare forskning visat så man inte står och stampar på samma ställe.

Det viktigaste att ha i åtanke är att forskningsvärlden bygger på en hel del konkurrens. Man tävlar helt enkelt om fonder och donationer från stora företag vilket innebär att projektledaren i sig måste vara en riktigt bra säljare. Man ska helt enkelt kunna övertyga människor i kostymer om varför just din forskning är banbrytande och varför den bör investeras i. När man sedan fått en enorm donation så är det viktigt att visa resultat för att upprätthålla intresset, bland annat genom att få publikationer i diverse relevanta tidsskrifter inom sitt forskningsområde. Detta samtidigt som man håller ett vakande öga på konkurrenterna för tid är, om än osynlig men stor faktor. nbsp;

I det hela kan man nog säga att forskning är en livsstil och inte ett arbete. Det krävs en hel del motivation och åtagande för att forska. Men om man älskar sitt forskningsämne och verkligen tror på det så kommer det förmodligen kännas mindre frustrerande och jobbigt när det alltid inte går som man tänkt. nbsp;