Stereotyper finns och generalisering är både okej, och kul.

Den här bilden visar grundarna till Feministiska Lärarstudenter. En utmärkt förening/grupp om ni frågar mig. Men...(Ergo.nu 2015.03.30)

...Det finns säkert vissa som inte tycker att det är något annorlunda med den här bilden. Som skulle säga att det är väl en bild precis som alla andra, en ser inget som sticker ut. Ge er! Det är klart ni gör. Jag kan ärligt säga att jag tittar på den här bilden och tänker “men det är väl klart som fan att de startar ett nätverk om genus”. Det är så uppenbart det nästan går att misstänka en parodi. Checklistan över vad som bör vara med när man pratar genus på Feministiska lärarstudenters först möte är så överfylld med kryss att man knappt ser va det står länge: prideflagga osminket loose-fit-linneutstickande crazy färger troliga citatet “vi vill utplåna stereotyper och prata om individen” 

Utplåna stereotyper var det ja... 

På samma sätt tittar jag på bilderna nedan. Peppiga tjejer med blondnyanserat gardinhår, luftiga chiffongblusar under zara-kavajen som skapar kvinnliga nätverk i för att prata med varandra om hur man får bort glastaket för kvinnor i näringslivet. Typcitat på nätverksfrukosten lyder “tjejer måste börja hjälpa varandra”, “tjejer måste våga ta plats”, “tjejer ska vi inte starta en aw-grupp på Facebook? Nätverk är ju så himla viktigt, låt oss mingla med varandra!” “Sverige är så himla tråkigt, alla ser likadana ut, typisk svensk beteende.."
Handels Kvinnliga Nätverk (HKN) (The Scholar 2015.04.20)Projektgruppen för Women’s Career Day

Självinsikt någon? Inte det nej..

När jag har skrivit mina fredagskrönikor har upprörda kommenterar anklagat mina texter för att vara generaliserande. Det går inte att säga att “Tjejer kan inte ragga”, “Killar kan inte handla”, det skapar tydligen stereotyper och drar alla över en kant. Låt oss gå tillbaka och titta på bilderna ovan: SAMHÄLLET SER UT SÅ HÄR. Det finns stereotyper, överallt. Alla tillhör någon grupp av något slag. Det kan vara killgruppen som är lite “sköna” med trasiga converse och Ralph Lauren-skjorta, de som istället ser ner på RL och jobbar svarta stuprörsjeans kombinerat med svårt mönstrat tröja från Beyond Retro. Könsgruppen som definierar sig som icke-cis-kvinna-HBTQSLAZKPT-könslös och visar detta genom att färga håret i den sjukt neutrala färgen neonrosa och pratar om kön exakt hela tiden, de som inte fattar vad fan nyss nämnda grupp håller på med och ska anamma pappakroppen till 100% i sommar, och det finns de som helt skiter i grupper och spelar world of warcraft istället tillsammans med andra helt gruppobereonde via nätet. 

Vad vill jag säga med det här? 
1. Det går visst att generalisera. Ofta krävs det generalisering för att komma åt problem i samhället, eller göra en poäng. Framför allt bli det så väldigt mycket roligare! Dock är det viktigt att man inte lägger en värdering i sin generalisering. Ingen är mer eller mindre värd för att man väljer en gardinbena framför lilla my-tofs. Gruppen gör inte människan men människan gör gruppen, liksom. 

2. Gällande bilderna ovan: jag tycker så klart att båda initiativen bakom bilderna är jättebra. Det finns absolut inget negativt med att de skapats. Världen bli ett nanogram bättre varje gång ett sånt här initiativ tas. Men allvarligt, hur stor skillnad gör det egentligen att feministiska lärarstudenter sitter och diskuterar feministisk läraraktion med andra feministiska lärare? Hur många sprickor i glastaket framkallar det kvinnliga nätverket när tjejer som tävlar om exakt samma jobb nätverkar med varandra om att man måste våga nätverka mer? Det är ju lite preaching to the choir. Däremot, tänk om man mot förmodan, en enda gång lät de feministiska lärarstudenterna mingla loss med de kvinnliga affärsnätverket över en veganlunch och en flaska rosé? Hur många bra idéer skulle inte uppstå om Lilla My och Gardinen möttes och insåg att man egentligen tycker exakt samma sak, fast under olika paroller. Borde det inte finnas ett intresse för det?

3. OBS: den här texten har inget att göra med individerna i bilderna. Jag har bara använt dem för att generalisera och göra en poäng. Utan generalisering hade inte det gått. Då hade det här inlägget bara sagt, “det är bättre när alla pratar med alla”. Och det visste vi redan, vi som tillhör gruppen "alla".   

Avslutningsvis vill jag lyfta fram att jag personligen är väldigt originell i min framtoning. Bilden nedan illustrerar detta och jag ser verkligen inget anmärkningsvärt med den. Casual outfits i heterogen grupp en vanlig tisdag liksom. Vad?! 

Student och begreppet tid

Nu vad det länge sedan mina fingrar valsade fram ett inlägg här. Jag skyller allt på post- och pre-Valborg och allmänna livsbestyr. Jag vill intala mig att jag inte har haft tid: men har jag egentligen inte det?

Bilder: 

Det finns något tvångsmässigt över (många) svenska komiker

Det är som att många komiker går i taket om någon bara insinuerar att det kanske är lite onice att skrika "fitta" hundra gånger och skämta om att (inte) ligga med sin treåriga dotter

Definitioner

Diskursen om svenskhet som försiggår nu är lite märklig. Det finns tydligen ett krav på att definiera vad det innebär att vara svensk, eller en vilja att ifrågasätta äganderätten till begreppet. Är inte medborgarskapet svenskhet? Borde det inte vara mer inkluderande? Finns det ens svenskhet? Det är vanligt med inlägg av typen: "Ameh hallå, kåldolmar är ju från Turkiet och julgranen från Tyskland, jomentjenare".

Man missar lite poängen tror jag, kulturer är komplexa saker, subtila. De definieras eller formuleras inte utan vidare. Ändå existerar de, de är faktum. Precis det tänker jag när jag ser det här klippet:

 

 

Den här damen är inte direkt en dålig dansare. Hon är rätt flink, har kanske bakgrund inom balett eller något, och tycker säkert jättemycket om hiphop. Ändå är detta inte hiphop, det är helt enkelt inte hiphop. Det känns i hela magen att något oegentligt händer här, man skruvar på munnen av det. Hon försöker inte ta något som tillhör någon annan, för det tillhör ingen, utan det är bara... fel. Man kanske kan tycka att hiphop blir vad man gör det till, men det här inte vad vi har gjort det till. Att göra det till sitt kan inte helt och hållet förändra den saken.

PS. Därför kan inte denna starka känsla av indignation avfärdas heller.

Riktiga entreprenörer

Förra veckan skrev jag en krönika om entreprenörer. Eller snarare hur entreprenörer framställs. 

Den kan man läsa HÄR. 

Jag kan dock inte riktigt släppa det här med entreprenörskap. Det är för jäkla kul. Hittade en lista där man kan testa om man är en riktig entreprenör på foretagande.se

Plockade ut några riktigt talande punkter: 

2. Lätt uttråkad - Du finner dig lätt uttråkad och andra ser på dig som ett problem. Men ingenting är fel med dig förutom att du är uttråkad med aktiviteter som inte är utmanande nog. Det är därför du hatade de flesta lektionerna i skolan. Bill Gates hoppade t ex av college för att senare bli en av världens rikaste män.

Jag älskar folk som har den här synen på livet. "Jag var för smart, det var därför det inte gick bra." "Han älskar mig för mycket, de är därför han inte ringer", "Jag visste ändå att jag inte skulle få jobbet, jag är alldeles för överkvlificerad". En är liksom för bra för att världen ska förstå. Men, så länge du inte är officiellt autistisk och kan rita hela Londons stad från minnet, fattar världen precis vad du menar.  Och även, majoritetn av de som hoppar av gymnasiet blir INTE multimiljadärer, jag är helt säker på att det finns statistik på det. 

3. Fått sparken från tidigare jobb - Du är för kreativ för ditt eget bästa när det gäller att arbeta för andra. Kanske har du fått sparken från tidigare anställningar. Att bara vara en kugge i hjulet är svårt då du vill skapa något andra kan inspireras av och bidra till.

Se ovan,"jag var för bra..." Det är klart att man kan vara överkvlificerad, men eftersom entreprenörer också är så himla driftiga, borde de inte ha sagt upp sig redan? Och hur är man "för kreativ för sitt eget bästa"? Kreativ bokföring (se punkt nedan)?

4. Stämplad som rebell - Du vet att storhet ligger utanför linjerna av likformighet och tycker inte att politik, lagar och förordningar gäller dig. Du har beskrivits som en rebell och regelbrytare som skulle trotsa gravitationen om du kunde.

Nej, det är inte "driftigt" att bryta mot lagen. Och om det är det borde vi anordna mycket fler studiebesök till Kumla, de grabbarna har ju onekligen lyckats! 

5. Står emot auktoriteter - Du har hela ditt liv stått emot auktoriteter som dina föräldrar, lärare och chefer. Du går inte hand i hand med överenskomna normer i grupper eller i samhället du arbetar och lever i.

ÄLSKAR när folk inte kan ta direktiv. Det blir så lätt att arbeta ihop då! 

6. Redo att förbättra allt - Du tittar alltid på hur du kan göra saker och ting bättre. Dessutom är du påstridig och delar fritt ut dina tankar och idéer till förbättring, även när du inte är tillfrågad.

ÄLSKAR även när folk kommenterar på saker jag gör gör dåligt eller är missnöjd med, speciellt när jag inte ber om deras råd, så himla kontruktivt! 

7. Dålig på att kallprata - Du har svårt att göra den typ av småprat som ger lugn till så många människor. Det känns som ett slöseri med tid och gör dig bara obekväm.

Nej, du är bara socialt introvert. Vilket typ alla är. Finns det någon som gillar att mingla?

11. Svårt att varva ner - Du kan inte sova på natten eftersom du inte kan stänga av dina tankar. 

Det här har ett namn: stressreaktion och utmattningssyndrom. 

12. Passar inte in i normen - Du har alltid känt dig lite utanför.

Om du "känner dig utanför" tycker man troligtvis inte att det är något bra. I sådana fall borde man inte reflekterat över det. Skönt att lösningen på det är att blir sparkad och arbeta själv. Toppenval!

 

Min studieprocess

Ett enkelt program i tretton steg

Bilder: 

Kvasi-Stasi

Kan ni känna igen känslan av att klarvaken befinna sig i en feberdröm? Det är så jag känner när jag märker att Sverige blivit ett land där åsiktsregistrering blivit legitimt. Det är så jag känner när kritiken mot åsiktsregistreringen endast tycks utgöras av vem som registrerar åsikterna.

Jag tror att ett öppet samhälle kräver stängda rum, människor behöver till och med stängda rum. Försöker man bryta sig in i rummen och vädra dem så flyttar de, för de försvinner inte. De flyttar under jord, blir mörkare, mera syrefattiga, mögliga och samhället ovan jord blir till slut likadant. Det har besegrat sig självt.

 

"The Jinx": har inte Robert Durst redan vunnit?

Robert Durst är en diva utan dess like

Looking For Freedom

 

Det är svårt att föreställa sig känslan i Berlin när muren revs, att se familjer återförenade, uppleva slutet på terrorn.

Ändå fanns det minst en dissident i folkmassan som inte var intresserad av västs dekadens. Denna kunde se att kapitalismen var ett vulgariserande vidunder. Kanske hade denna känt så länge, eller så uppenbarades det under den där kvällen.

Det är denna person som kastar en smällare på David Hasselhoff, som tänker att "om det här är frihet så vill jag fan inte ha det." Det är svårt att inte sympatisera.

Vad är det för jidder om Jodel?

Ni har kanske sett den; reklamen uppsatt på en anslagstavla på ett campus nära dig. En tvättbjörn alternativt typ räv följd av en mystisk varning: Jodel kan verka beroendeframkallande. Jag bekymrade mig inte nämnvärt om vad som var på gång när jag först masade mig förbi ömsom en ömson flera affischer (hade liksom annat att tänka på såsom min icke-existerande C-uppsats) men när jag någon dag senare mötte upp en kamrat för pluggstund – läs gemensam prokastrinering – som talade sig varm om detta nya fenomen blev jag nyfiken. Vad är detta och hur blir jag med på eventuellt skoj?

Bilder: 
Syndicate content