No more platta paket

Jag har varit aningen tveksam. 

Men okej. Min ekonomi och jag har ändrat oss.

Blocket är rätt användbart ändå.

 

I april tidigare i år gick flyttlasset till Kantorsgatan. Först och främst ett nytt hem att bo in sig i, men också 61 nya kvadratmeter att fylla med prylar! När du bor trångt inser du hur mycket skräp man lätt samlar på sig och därmed ursprunget av kaos. Samma aha-upplevelse kan slå dig under det eviga bärandet av flyttkartonger upp och ner i Flogsta höghus. 

Men efter några veckor i en stor tvårummare inträffar plötsligt det motsatta: du inser hur mycket saker du inte har: "Vaddå ingen kavel? Hur ska jag då kunna baka bullar?", "Hallen blir ju smutsig jättesnabbt - vi kanske borde köpa en skohylla?" eller "vänta Matilda, du har ingen säng, du kanske borde köpa det?".

Efter otaliga turer mellan Kantorsgatan och IKEA (och ganska många portioner av deras köttbullar), kommer man till en punkt då platta paket inte är så roligt längre.

Där är jag nu.

De senaste dagarna har jag fyndat en billig läderfåtölj och tre (IKEA..)-bokhyllor på Blocket. Jag är nöjd. Och fåtöljen utmanar köksbordet som nytt favoritpluggställe. Tummen upp för det!

 

 

Det är inget tecken

Det ska dröja länge, det vet jag. Har jag alltid sagt. Jag prövade på rollen under min tid som au pair i London och där blev jag med ens ännu mer övertygad om att det skulle väntas bra många år. Att bli mamma. Men i fredags och i lördags vid två helt olika tillfällen utan med varandras närvaro påpekade två vänner till mig att jag skulle bli en bra mamma. Jag antar att man ska bli glad, att det är en komplimang, så jag tackade. Eller åtminstone uttryckte någon form av glädje. Men två gånger på två dagar, vad är det jag utstrålar egentligen? Vilka är egenskaperna som kategoriserar mig till en bra mamma? jag kanske börjar bli gammal på riktigt nu..

 

/Bella

Här är alla lika övergivna

Satt uppe till 02.30 i torsdags och skrev en recension. För en pizzas skull. True story.

Målet var en helt ledig söndag tillsammans med super-special-mega-dubbelinbakde-dögoda-bakis-pizzan.

Det blev ingen pizza.

Istället åkte jag till Sthlm, hem till mamma och en espressomaskin.

Och det här:

Stockholm liksom, T-centraln, det värsta jävla stället i hela stan. Det luktar gata. Folk sitter för nära en på tuben. Står på fel sida i rulltrappan. Går fort. Eller superlångsamt om de inte är från stan. Muppar kommer fram och börjar prata. Uteliggare och alkoholister.

Och jag älskar det. Varje gång jag rullar in på centralen, in på spår 3, så ba "det här är så fint".

 

/Hedvig

Typ fest, typ i lördags.

Efter att skrivit klart medioker-tentan i lördags var jag, precis som Bella, på Gräddan.

Kan väl sammanfatta kvällen i hennes punktlista. Förutom bandet, jag är en sucker för livespelningar, spelar egetligen ingen roll vem som uppträder. Även om Vincent går på och ba "heeej Miss Blåå (eller deppig?men då behöver han ju inte fråga hur hon mår?), hur mår duuu" så tycker jag att det är dööbra, för att det är live.

I alla fall, så står jag där, och "the moment I met you" spelas. Lyckan då. Så vänder jag mig om, för att hitta personen, försöker se någonting mellan spottsen, svettiga människor och ljudet. Inte där. Inte någonstans. Då dör spelningen. Det var liksom inte ens bra längre. Aja.

Nu låter det ju som att jag inte hade en bra kväll...

...så var det naturligtvis inte.

 

/Hedvig

Partaj

Ännu en helg har passerat och denna gång var det Gräddgasquen. Gasque enligt mig innefattar ett antal faser.

1. Du köar för att få biljett för att sedan höra om dem som köpte biljett fyra timmar senare. I Uppsala är det vi tjejer som har skapat denna köhets i samarbete med den projektgrupp som ansvarar för gasquen. En helt jävla jätteonödig hets. Denna gång köade jag i 20 minuter, helt okej och försvarsbart.

2. Vad i helvete ska jag ha på mig!!??

3. Du dammar av en förbrukad gammal trasa eller köper en ny klänning från H&M.

4. Förfest väldigt tidigt. Alltid väldigt trevligt.

5. Anländer till gasquen full av förväntan. Och oro. Tittar in bordsplaceringen.

6. Hamnar antingen på kanten tillsammans med överflödet av tjejer och blir ledsen och besviken, men sedan nöjd när du hör om tråkiga killar som kompisarna satt bredvid. Eller. så får du en Svensson- plats så som det ska vara.

7. Du har en helt okej middag med helt okej mat men alltid lite för lite. Du vet vad vad de runt omkring dig pluggar, kommer ifrån och, ah typ det. Det här med att skapa nya kontakter ska vara så kul...

Kvällen och släppet fortsätter med en lite halvtråkig artist som projektgruppen betalat en förmögenhet på och som istället kunde lagts på en extra köttbit, men men, det är trevligt med sång, dans och musik och man avslutar ju oftast på Pantern i alla fall.

 

Jag hade i alla fall väldigt roligt igår. Tummen upp! Nedan på bilden visas jag och min trevliga och väluppfostrade bordsherre.

/Bella

 

Kortfilm

Håller på att författa lektionsplanering i kursen "Estetisk kommunikation" inför nästa vecka. Planen är något teamtiskt vilket ska resultera i en kortfilm om tre veckor. Kommer visa "Baby trashes bar in Las Palmas" som exempelfilm. Bättre inspiration vilken hjälper eleverna till "gränsöverskirdande arbete" och "förståelse av hur estetiska uttryck kan användas i olika sammanhang" (Gy11) får man leta efter? Skulle kanske vara Nathalie Djurberg, men det kan vara lite magstarkt då jag jobbar med ettor.

  

Filmen är gjord av Johannes Nyholm, en filmare som förutom konst även regisserar musikvideor. Väl värd att kolla upp, och blir lördagens kultur-tips.

The rant of rants

Det finns få saker som gör mig så irriterad som folk som inte kan bete sig i trafiken, och jag skiter i om det är lattemorsorna som barrikaderar gångvägen med tolv barnvagnar, bohemstudenten på cykel som dagdrömmer värre än JD i Scrubs, den självgode kostymnissen upptagen med ett idiotiskt mobilsamtal eller tanta Agda körandes fyllerally på kyrkogården i sin permobil. Det absolut värsta är ju att jag inte har körkort - jag har fan inte ens kört moppe - och trots det är jag bättre på att föra mig i transportsammanhang än 70 % av Uppsalas befolkning.

Lövhögar är terapi

Gårdagens upptäckt: Det finns en stor uppsamlingshög för löv bakom Carolina Rediviva.

Jag, tillsammans med tre redaktörskollegor från UF, var på spaning efter ett lämpligt ställe att ta porträttfoton till hemsidan och nästa nummer av tidningen. "Slottet kan funka", tänkte vi och tog glatt en promenad längs kyrkogården och Engelska parken.  

Då kom lövhögen i vår väg.

"Nu har vi lämnat Ekonomikum, då kan vi leka igen!", sa en av webbredaktörerna och hopppade först i högen. Den andra var inte långt efter. Till slut låg vi alla där, antagligen i ett härligt sällskap av diverse småkryp och lera.

 

Okej perspektiv

Vem är jag att klaga över sena nätter på eko? Det finns de som har det värre, och jag är verkligen inte ironisk nu!

Linnea är en av mina personer, hon är i Bryssel och blir utbildad. I vanliga fall bor hon i Lund. Jag saknar henne. Hela tiden.

 

/Hedvig

#teamMarie

Befinner mig i ett vakuum mellan the dark place och verkligheten. Det är ett mentalt tillstånd vars uppkomst inte har någon direkt förklaring. Det liksom flyter in, och så ba plötsligt, SMACK, vakuum.

När jag märker att jag är på väg lite för djupt ner går jag till mitt "shiny happy place" - i amerikanska filmer ska man alltid tänka på sitt happy place ni vet, alternativt andas i en papperspåse, men det verkar ju bara dumt. The happy place beskrivs ofta som en tom sandstrand med kluckande vågor och en sval bris.

Jag har hittat ett bättre ställe: Marie Serneholts blogg

Marie har väldigt svalligt fint hår. Marie äter ofta pizza och "unnar sig godsaker". Marie tränar inte speceillt mycket för tillfället. Men Marie har en retucherad kropp tagen direkt från omslaget av Shape Magazine, på riktigt. När Marie känner sig lite krasslig stannar hon hemma från jobbet, går på en solig höstpromenad och bakar cupcakes. Marie har färska blommor hemma, till exempel snitthortensior i grönt och lila, samt rosor i höstig färg. När Marie ska lotta ut en scarf vill hon ha "urhärliga höstmystips". Det är svårt att välja för Marie, men hon utser en värdig vinnare. Om Marie ska ta i lite säger hon "satan i gatan" och "rackarns".

 

Marie sitter definitivt inte på Eko klockan 23.30 en torsdagskväll, hör lyckan i kakelbaren eka i huvudet, ställer upp självkostandskalkyler och skriver recensioner på böcker hon inte läst. Hon mummlar heller inte svär- och könsord för sig själv och förbannar idoten som andas genom näsan, fast han är förkyld. Eeeeeehhhhhhh...

 

/Hedvig

Syndicate content