Born in the 90's

För några veckor sedan var jag och en kompis på konsert på Katalin. Det måste varit höstens regnigaste kväll. Öste ner. Ett bra mått på hur blött det är ute, är att avgöra hur illa min vinterjacka (som är gjord av något konstigt syntet/mocka-material) luktar. Tro mig, den här kvällen luktade jackan skumt. Men backade vi ur? Icke. Vi skulle ju se Milow!!

Jag ångrar inte en sekund att jag tog mig dit. Min skor fick visserligen stå på tork i dagar efteråt, men såna smällar får man ta. Det var en sjukt mysig konsert och Milow visade sig vara en rolig filur. (Typisk belgisk humor, enligt min kompis). Han vågade dessutom vara lite politisk. Like, like!

Hur som helst. Det som berörde mig mest var en låt jag faktiskt aldrig hört förut. Milow berättade att han skrev låten när han var lite över 20 och satt på sitt studentrum i en av Belgiens universitetsstäder. Den var tillägnad hans vänner som grubblade mycket över framtiden. Låten heter "Born in the eighties".

Jag själv föddes i och för sig ett år för sent för att vara åttiotalist, men ändå. Grym låt. Grym röst. Igenkänningsfaktor. Lyssna!

 

Nicolas Jaar - I Got a Woman

Nicolas Jaar - Time For Us

Datordator

Jag är bättre på att ta beslut om stickningsmönster än datorköp. Helt klart. Egentligen känner jag mig inte som en pensionär på just teknikfronten men när det nu krävdes att laptop nummer ett skulle börja ryka och skramla för att jag skulle förstå att det behövs en ny, lite mer protabel sak så är det väl inte långt ifrån. Frågan är nu hur pass hårt man bör belasta studentekonomin. Sparpengarna ligger farligt nära macotekets hyllor med 11.6 tums macbook air kan jag säga er...

Hemskheter & skadeglädje

Jag kom nyligen hem från en alldeles förtjusande lunch med en kille jag känner. Under lunchen berättade han två fantastiskt magiska historier. Ni vet, sådana där berättelser man hör kanske ett fåtal gånger i livet och som fyller en med en sådan obeskrivlig glädje att man vill flyga över regnbågar och guldstjärnor på en rosaglittrande enhörning som skiter godis.

Håll i er.

Mrs. Helptwig

Ta en lugn stund och lyssna på min polares akustiska cover, droppa en snäll kommentar och kanske prenumerera på deras grejer.

Så länge sedan men ändå så nära

Jag har bott i London en gång i mitt liv. Det finns vissa lukter som får mig att bli ihågkommen om den tiden. Igår på väg hem från Friskis gick jag förbi en tvättstuga och genom ett moln av tvättmedel och kom därför att tänka på London. Inte samma tvättstuge- och tvättmedellukt som finns i mitt hus i Uppis, detta var London och de gånger jag tvättade där.

Desto närmare jag kommer min examensdag som troligtvis kommer att vara någon gång i maj/juni 2012, desto oftare går jag i tankar om vad som ska hända i mitt liv då. Jobba? Njae, är inte jättesugen. Plugga mer? Känns som ett rop på hjälp snarare än ytterligare kunskap att berika mitt liv med. Resa? Ja, där börjar vi närma oss något. Men resa runt i djungeln med en ryggsäck känns lite 90- tal och egentligen är jag bara sugen på en lång och trevlig semesterresa. Flytta tillbaka till London för en liten kortis? Känna tvättmedeldoften igen, äta Doritos och vandra längs Themsen istället för Fyrisån. Inte fy skam.

 

/ Bella

Jag tryckte på knappen

Jag trivs vid köksbordet just nu.

Egentligen tycker jag alltid om att sitta här i kaoset, gärna med en kopp te till hands och en pojkvän mittemot. 

Men idag känns det faktiskt lite extra härligt. Efter att ha snoozat bort en onödig halvtimme på morgonen, intagit den traditionsenliga frukosten och skummat igenom dagens DN tryckte jag på knappen. Uppsats-PM inlämnat! Puh. Nu sätter arbetet igång på riktigt. Är det bara jag, eller är det faktiskt inte lite kul att skriva uppsats? Det blir ju som ens egen lilla bebis på något sätt. 

Så nu sitter jag alltså här, lite lättad, lite halvt förnekande om vad som komma skall.

 

Bildsal 2.0

Första dagen på min verksamhetsförlagda utbildning. En gymnsieskola med IT- och medieinriktning. I bildsalen; inte ett spår av färg eller penslar. Istället en projektor, ritplattor, skåp för kameror och stativ. Ingen kateder fanns, den enda rekvisita vilken egentligen placerade oss i ett klassrum var en liten whiteboardtavla i ett hörn, där en elev tecknat av av Svampbob Fyrkant och signerat med ett "Låt Stå".

Klassrum utan kateder och svart tavla? Bildsal utan penslar, färg och 15 år gamla papier- machéfigurer? Uppfriskande/fantastiskt/uppfyller skolverkets krav på estetämnen? Ja, ja och till 90 %, beroende på hur man väljer att tolka kursplanens formulering kring hur elever ska "utveckla sitt skapande inom olika områden och med olika tekniker". Trots vår utbildningsministers kamp för att ta bort "flummstämpeln" från den svenska skolan är betygsdokument och kursplaner fortfarande relativt vaga i vilka kunskapskrav man egentligen ställer på eleverna. Att utveckla skapandet inom olika tekniker blir på skolan där jag kommer tillbringa min tid fram till jul således ett val mellan typ Photoshop och IMovie. Och jag gillart. Vad min examinator säger när jag kastar penslar och stapplig perspektivundervisning åt fanders tål att ses nästa vecka då jag börjar leka bildlärare på riktigt. Tills dess ska kursplaner läsas på i syfte att kunna författa en väl underbyggd lektionsplanering; allt för att slippa färgcirklar och perspektiv med träd i en allé. För tro det eller ej, mycket av bildundervisningen och de pedagogiska grepp jag fått lära mig hittills förespråkar undervisning i just alléträd och färgcirklar. Ärligt talat, till vilken nytta? Då tycker jag det är bättre att de får lära sig snygga till mobilbilder, eller sätta ihop en snygg inbjudan/affisch/whatever i något layoutprogram. Eller bygga en hemsida, för den delen.

Chilly Gonzales - Manifesto

Syndicate content