"Man föds inte till kvinna, man blir det"

Jag satt i vanlig ordning och klickade mig emellan bloggar och fann denna i genusmani- bloggen som jag brukar läsa ;

 

Jag kunde inte låta bli att småskratta trots att jag inte borde. Det är ju faktiskt inte roligt att kvinnor har en tendens att byta kakor mot svält varannan vecka. Överlag tycker jag att det är ganska fånigt med dieter hit och dit och är det inte väldigt, väldigt märkligt att det främst är kvinnor som tycks falla för dem? nej inte alls märkligt, bara ytterligare en uppoffring vi måste göra för att komma lite närmare den här kvinnan --->

Det här är alltså Claudia Shiffer när hon agerade modell för H&M 2001. H&M är den där butiken som riktar sig till en majoritet av kvinnor i alla åldrar och storlekar i västvärlden med sitt stora, blandade(?) och prisvärda utbud.Etiska rådet mot diskriminerande reklam granskade denna reklamkampanj för retuschering. Dåvarande sekreterare på Etiska rådet sade följande; " Där var retuscheringen så extrem att modellen såg omänsklig ut. Hon såg mer ut som en docka än människa."

Reklamen fälldes inte.

 

Men i alla fall.. jag gjorde en liten uppdatering av "kvinnans hjärna".

 

 

/Isabelle

 

Erik Satie - Trois Gymnopédies

 

En favorit sen jag hörde den först gången på p1 som åttaåring. Spotifyversionen är för snabb, btw.

 

Att söka en passion

Ni vet när man försöker vara lite minglig på fest, och så hamnar man i ett samtal, eller samtal är fel ord, det brukar oftast handla om tydlig envägskommnunikation, där du kommer på dig själv med att bara stå och stirra på personen i fråga. Man har liksom ingen aning om vad som sägs, tankarna flyter iväg och man undrar stilla "är jag verkligen såhär full?".

Men anledningen till att du inte hör vad som sägs är inte du inte är för full. Du har bara hamnat i vägen för en person och hennes passion.

Människor med ett så kallat brinnande intresse *kräks lite på själva uttrycket* har en tendens att go lite over board. Samtidigt som jag blir så fascinerad är det nåt som maler kan.du.inte.ba.sluta.prata.jag.bryr.mig.inte.om.vad.din.pluton.gjorde.i.afghanistan.kääft. (förlåt, men detaljrika lumpenhistorier går aldrig hem, aldrig.)

Så till slut lyckas man droppa en lam ursäkt och smyga där ifrån, för att fem minuter upptäcka att man blivit ersatt av en ny opassionerad talang som ser ut att fundera över sitt alkoholmässiga tillstånd. Och den passionerade talaren har inte ens märkt skillnaden, han märker inte när en lyssnare byts ut av en annan. Han är för upptagen av sin PASSION.

Och det är det här jag tycker är så fascinerande och som kan göra mig riktigt avundsjuk. Förstå hur skönt att inte bry sig om människor, vad de tycker eller vad de gör, för du har något som är så mycket större, som alltid finns där. Det borde egentligen inte spela någon roll vad det är, så länge det är Ditt Intresse. En sak kan ju inte försvinna, ingen kan stjäla dina minnen från lumpen eller typ döda alla frimärken, det går inte! Du har en säker och fast punkt som du alltid kan komma tillbaka till. 

 

Jag har, som förstått, ingen sån passion, jag har aldrig haft någon sån passion, och jag tvivlar på att jag någonsin kommer hitta någon heller. Jag är alldles för rastlös, är mer typen "okej men nu har jag ju provat det här en vecka och americas got talent har inte ens hört av sig.. men jag ville inte ens! Nästa."

 

Den här tjejen älskar katter. Hon vill krama alla katter. Men det går ju inte. Istället vill hon ha dem på en regnbåge och i en korg.

Jag vill SÅ mingla med henne på nästa fest!

/Hedvig

Premiär!

Så. Första inlägget på Ergobloggen. En kort presentation kan vara på sin plats, då en utförligare enligt Ergos modell kommer senare;

Mitt namn är Anna, dock går jag oftare under en variant av mitt efternamn Brink: "Brinken". Jag har nu bott i Uppsala ett år och pluggat lika länge på lärarprogrammet med siktet inställt på att bli gymnasielärare i bild och svenska. Uppväxt i Skövde återvänder jag alltsom oftast till mina rötter i den mån det går här i Uppsala; med arbete på och kring Västgöta Nation. Bloggen kommer förmodligen spegla mitt liv i allmänhet, och därmed en students vedermödor i synnerhet. Väl mött!

/ Anna

Jag skulle hellre vara med dig

Det är intressant, men så fort allting är bra då finns det helt plötsligt ingenting att säga. Och när allting är bra, då menar jag såklart när det där så kallade kärlekslivet går utan omvägar och hinder. I och med att jag har bloggat ett antal år på olika forum har jag möjlighet att både i efterhand och när det väl gäller, att studera detta mönster. När en p- vän funnits i närheten har allt av intresse att skriva ner försvunnit.  Och när det är någon slags raka motsats, ja, då publicerar jag en krönika i Reversen om hybriskillarna i Uppis, skriver destruktiva kärleksinlägg på bloggen och fantiserar om diverse orealistiska händelser.

Jag har ju av någon anledning en tendens att alltid basera texter på fyra saker. Killar, kärlek, sex och orättvisa. Och alltid med en väldigt vresig och besvärad ton. Jag har varit så bitter, men mest på låtsas och jag har känt mig så upprorisk som den värsta feministen av dem alla men med rakade ben och en självkänsla som lik dem flestas, grundar sig i det sköna idealet- normen.  Framförallt har jag varit så motsägelsefull.

En vän till mig brukar uttrycka en enligt henne obehaglig känsla angående att en människa kan komma in i ens liv och fullständigt ta över. På en väldigt kort tid. Och visst kan det verka lite ogenomtänkt och osjälvständigt. Men sett till mitt beteende i det förflutna, nämnt ovan, och med ett antal stunder av paranoia – är jag fruktansvärt nöjd över att vara hopplöst tråkig och inte ha något särskilt viktigt att säga.

Så..

Igår var jag på bio.

 

/ Bella

Comments ahoy!

Ergo jobbar på bra med bloggarna nu, och som ni kan se har vi fått en egen flik på förstasidan. Dessutom har de äntligen implementerat den efterlängtade kommentarsfunktionen samt add-ons för att dela inlägg via olika sociala medier. Props för det!

Vidare får ni inte missa morgondagens pubrunda, eller mitt gnäll om hur dåliga lärare jag har.

Bring it all back

Jag hade stora planer för den här helgen. De gick inte igenom på någon punkt men resultatet blev ju klockrent ändå!

På fredagen fanns det lite lösa planer om en tentafest. Tentafirande blev det istället på onsdagskvällen då ett gäng av oss MKV:are gick ut och åt middag på Snerikes. Fredag blev supermysig med numera sedvanlig spelkväll. I höstas när jag läste kulturantropologi drogs jag in i det där och nu blir det allt oftare vi ses. Hur bra som helst när folk uppskattar samma nördiga saker. Lördagen blev lugn med fika på fågelsången efter att ha sprungit runt mellan fem olika nationer bara för att upptäcka att alla var stängda, inte öppnat för dagen ännu eller inte tog kort/låg sjukt långt från en bankomat. På kvällen blev det en mysig typ av fest med en massa volleybollfolk (min egen erfarenhet i ämnet sträcker sig inte speciellt långt) och en halvt ironisk, halvt seriös djupdykning i mer eller mindre bra låtar från 80- och 90-talet. Idag har jag bakat, städat, promenerat och druckit te med trevligt sällskap. Det har alltså hänt lite i helgen. Känns med andra ord som en propp i livet lossnade efter tentan. Känner igen känslan, känns bra.

För mig är söndagar just söndagar och jag älskar dem..

.. för jag tittar på amerikanska Bachelorette. Det är spännande. Hon är förälskad i två lika underbara killar med lika fula skjortor och bländande vita leenden.  Vem ska hon välja?? Aaahh.. / B

 

Jag gör om alla söndagar till lördagar

Glömde den sportiga biten

..jo,anledningen till att jag tog fram sportvästen var att jag skulle till gymmet, campus1477, om man ska gå in på detaljer.

Jag ställde mig på löpbandet bredvid en man 70+, drog på takten till 12.0 och såg lagom obekymrad i 40 minuter. Han gick av efter av kvart.

Sen cyklade jag hem, la mig på soffan och var nöjd. Karmakontot gick nog lite back, men vissa dagar är det okej.

/H

Syndicate content