Testar aktiviteten....

..."att vara glad för det lilla".

När man går ut och finner att var och varannan människa står med supersystemkameran vinklad mot himlen och fotar löv, då vet man att det är höst (vad man även vet är att personerna i fråga inte har någon aning om vad de håller på med och att kameran har ständig inställning på "auto pict" men det är en annan diskussion).

Det är alltså höst, och när det är höst tar man fram dunvästen om man ska vara lite sportig. Det skulle jag vara, så jag grävde fram gåsen. Och vad hittar jag? 28 kronor!!! Samt ett batteri, men det är inte viktigt just nu.

28 kronor, som bara har legat där, och väntat troget på mig hela sommaren!

Jag kände mig dörik och ringde och bokade klipptid.

Det kostade mig 800 kronor.

Aktiviteten får betyget G-.

/Hedvig

Ni vet sådana där dagar på rosa moln, gör indianhopp längs gatan och ler i sin ensamhet

Det är en fredagskväll i Uppsala. Vi har precis varit och ätit på Koh Phangan och ”firat” att en vän ska åka iväg på sitt livs äventyr till Australien under ett år. Maten var mycket och väldigt, väldigt god, sällskapet en tia och det var bara sådär mysigt trevligt som man ibland eller snarare väldigt ofta upplever med vänner. Dagen annars har gått i bakfyllans tecken. Fika, kika reprisen på ”Bonde söker fru”, äta popcorn mitt på dagen och skratta åt gårdagen.

Egentligen hade det inte spelat någon roll. Jag hade likväl kunnat äta blodpudding på ett skarrigt studentrum på Rackarberget och tittat på kinesisk tv.  Jag är bara så fruktansvärt himla lycklig. Det spelar ingen som helst roll hur töntig och kliché jag är, känner och skriver, men jag är det. Typ idag och igår och förra veckan- världens lyckligaste.

Värt att säga igen..

Jag är så sjukt lycklig!!!!!!!

 

/Bella

Give me a sandwich and call me Skippy

Om ungefär 15 timmar sitter jag i sal 2 ute på Gimogatan och skriver tentamen i Engelska HS2. Språkstruktur är vad jag och mina kursare ska testas i, vilket innebär allt från ordklassar och satsdelar till verbformer och informationsstruktur. Trots allt detta känner jag inte riktigt att jag bryr mig så mycket om tentan i sig. Nej, det jag verkligen sitter här och tänker på den sista stunden innan jag ska få min skönhetssömn är något helt annat...

Och DÄR jinxade jag den här dagen...

...men för att minska jinx-risken lägger jag bara upp bildbevis på mitt nuvarande humör. Typ nåt sånt. Varken mer eller mindre. Så vi förstår ju alla att det kommer gå åt helvete någon gång ikväll, att hålla saker och ting konstant har aldrig lyckats för mig.

Men jag kan ju i alla fall meddela att jag blev invald i Företagsekonomiska Institutionens styrelse, stort tack till er som röstade, jag gillar er!

 

Hade jag haft en kanin i frysen hade jag ändå inte erkänt det

Har ni sett det här?

 

"Män ska inte ska känna till innehållet:

Förslaget är att vi tjejer gör något speciellt på Facebook för att hjälpa till öka medvetenheten om bröstcancer. Det är så enkelt, och därför skulle det vara roligt om du ville vara med. Förra året var tanken att skriva din bh färg på FB...vilket i dagar lämnade männen undrandes över varför tjejerna skrev färger.

I år är spelet istället att skriva din kärleks situation, det vill säga just vid den aktuella tidpunkten. Välj den/ de som passar dig skriv bara det som står med STORA BOKSTRÄVER...
JAG HAR ETT LEJON SOM MASKOT – jag är singel
JAG HAR EN VARG I MITT RUM – jag har sällskap
JAG HAR EN HUND I MITT KYLSKÅP- jag är en kvinna med två relationer
JAG HAR EN KO I BADRUMMET- jag är gift och lycklig
JAG HAR EN KANIN I FRYSEN- jag är "den andra kvinnan"
JAG HAR EN SPINDEL I ÖGAT- jag hittar inte den rätte
JAG HAR TVÅ HUNGRIGA ANKOR- singel men går från parti till parti
JAG HAR EN KOALA I UGNEN- jag önskar jag vore singel
JAG VILL HA EN ELEFANT I MITT SKÅP- jag skulle vilja gifta mig i år
JAG VILL HA EN MASCOT- jag är änka
JAG VILL HA EN RAKAD HUND- nyligen separerad
JAG GILLAR VITA KATTER- jag föredrar yngre män
ME GUSTAN GATOS NEGROS- jag föredrar lite äldre män

Skriv nu svaret på din FB vägg ( svara inte på detta meddelande)Klipp sedan in det i ett nytt mail och skicka det vidare till dina vänner som ett privat meddelande. När du ser någon kvinna som svarar på sin vägg, klickar du på "gilla"..."

 

HUR ska orden "Me gustan gatos negros" i min statusrad uppmärksamma någonting, överhuvudtaget, förutom total avsaknad av common sense? Det här är ju så dumt att det gör ont.

Titta på den här filmen istället

eller

Gå in på den här sidan, läs, och ge ett bidrag

eller så smsar du bara din mamma, mormor, moster, kompis - de flesta har någon i sin närhet som drabbats av bröstcancer - och skriver "Hej, tänkte på dig idag och hur jävla döbra du är! Rätt snygg också. Ville bara säga det, hör av dig om du vill prata. Puss"

 

Och så enkelt var det! Dagens goda gärning och jag behövde inte ens skylta med att jag föredrar lite äldre män.

 

/Hedvig

 

Update: Kan det varit det här som var tanken? Att jag skulle få mailet, blir så jävla sur, skriva hur dåligt det var och på så sätt uppmärksamma bröstcancerkampanjen?

Blev jag precis mindfucked?

detaljer bara

Vann en väska idag från Apriqot. Man tackar! Senast jag vann något var på gymnasiet. Jag gick matlagning som individuellt val. Det var jag, två tjejer till och femton byggare som tävlade i matlagningskunskaper om en skål med godis. Jag minns fortfarande den frågan som ledde till att jag vann. "Vilken ost brukar man använda sig av när man gör en cheesecake?".

 

/ The winner takes it all (Bella)

Dan före dan

Så sitter man nu här... kvällen före den stora tentan. Vet inte riktigt vad man borde säga. I sådana här lägen är det nämligen meningen att man ska ha panik. Jag borde verkligen ha panik. Problemet är att jag inte har det. Tro nu absolut inte att frånvaron av dessa känslor beror på någon fullständig övertygelse om att det kommer gå bra imorgon. Så känns det nämligen inte riktigt. Alls. Överhuvudtaget. Jag har ändå såpass lite tentapanik att det nästan ger mig tentapanik.

Det finns en motsats till att försvinna

Jag är av den skeptiska naturen att jag tror att alla försvinner. Och med försvinna menar jag inte bara att dö. Jag menar att lämna, ofrivilligt eller av egen vilja. Men att man alltid blir lämnad, förr eller senare. Det här kan ju ses som en otroligt deprimerande och negativ tanke, men jag skulle vilja kalla det "att vara skeptiskt". Och att vara skeptisk och kritisk är ju någonting bra, det lärde vi oss första dagen på universitetet (märk väl att jag kan försvara det mesta för mig själv, en bra egenskap som borde få större plats i mitt cv).

 

I alla fall så inser även jag att det här med att tro att alla försvinner och ingen är kvar, inte är en helt sund inställning. I ett infall att bota den sorgliga synen på människor och mina intimitetsproblem hittade jag en bok: "The History of Love" av Nicole Krauss.

Första uppslaget ser ut på detta sätt

 

"Det finns en motsats till att försvinna", som skriven till mig i syfte att spara pengar från psykologsoffan!
"och TILL JONATHAN, mitt liv", Jonathan fanns kvar, han var hennes liv!

Det finns alltså hopp!

 

Jag är nu på sidan 65. Hittills har två personer dött och ett lyckligt kärlekspar tvingats lämna varandra.

På sidan 24 grät jag.

 

Jag tänkte att vi gör en serie av det här. Nu menar jag inte att jag ska släppa ut mina känslor på grönbete offentligt eller så, som sagt; intimitetsproblem, men en uppföljning av boken och det faktum att alla försvinner.

Bra idé? Är ni kvar? No.

 

/Hedvig

Mycket viktigt inlägg

Desto fler meningslösa inlägg jag publicerar på den här bloggen, desto mer vill jag dra ett skynke över mitt huvud och sluta marknadsföra bloggen till nära och kära. Den enda mer än jag själv som vågar erkänna att det än så länge inte finns så mycket till djup i den, att den med andra ord är helt jävla kass, är Chris. Han är alltid ärlig när det kommer till mig och bloggande. Han hatade min gamla blogg där jag vecka efter vecka beklagade mig över killar och annat skit. Han var å andra sidan min trognaste besökare och lade flest kommentarer under alla mina bloggande år. All uppmärksamhet är bra uppmärksamhet har jag lärt mig.

Egentligen tror jag bara att Chris är lite avis på det som publiceras i min djupa blogg. Han pluggade i Stockholm och hade ett nedrans tråkigt studentliv. Men istället för att erkänna det myntade han ett begrepp om samtliga som drog till Uppis och pluggade. "Nördarnas revansch". Värt att återkomma till..

 

/Bellsibop

 

Tentamenshets of doom

Som ni kanske förstod skrev jag hemtenta i torsdags. Det gällde närmare bestämt en hemtenta i amerikansk 1900-tals litteratur. Som ni antagligen också förstod kände jag inte att frågorna var heeelt optimala för mig. Det är absoluuuuut inte så att jag skyller ifrån mig, men det känns så extremt typiskt.

Låt mig förklara...

Syndicate content