Tentabubbla

Det är rätt konstigt egentligen. Varje gång man påbörjar en ny kurs eller delkurs känner man inspiration och förvissning om att det här kommer jag klara. Varje gång man börjar närma sig en tenta händer dock det motsatta.

Livet på en pinne

Här ligger jag. Jag hade besök den här dagen som prompt ville steka pannkakor till mig. Man tackar inte nej.

-->

 

 

En annan dag. Har det ännu bättre. .

 

 

/ Bella direkt från soffan

Ångest, och hur man dämpar den

När man vaknar och känner att man behöver svälja 10 ångestdämpande och dubbelt så många liter kaffe, då vet man att det är dags fööööör.......tamtamtaaaaaam.......stora skriva-klart-utredningsarbetet-dagen!! Fett!

ELLER

så tittar man på den här videon. Kommer ni ihåg när man va 14, men såg ut som 18, stod på en strand, och så kom killen man var kär i och sjöng att man var vacker samtidgt som solen sken in rakt under ens perfekt uppsatta tofs?

 

 

Aaah.. those were the days..

 

/Hedvig

 

 

Hobbyverksamhet sökes

 

Eller så gjorde vi inte det. Folk har för lite att göra..

 

/H

FML

Jag låter följande seriestripp illustrera hur jag känner mig inför denna dag.

 

Jag har ju hela daaaaa'n på mig!

Som en spin-off på det jag skrev i mitt första inlägg om att vara odisciplinerad och inte lägga upp sitt pluggande enligt ett välbalanserat schema kom jag idag att tänka på en sak:

Det är väldigt intressant hur man som student är så jävla tidsoptimistisk jämt.

Det var då det

Kommer ni ihåg tiden då ni var yngre? Alla nya känslor som infann sig, alla ”problem” som uppstod, alla stunder av lycka och alla jäkla tårar man grät.  Typ första gången jag var kär. I ett år gick jag runt och var kär i en person jag hade träffat två gånger. Jag matade kärleksförklaringar i min dagbok och trodde på riktigt att jag ville gifta mig med den personen. När jag blivit några år äldre var jag tvungen att gå in och korrigera i dagboken; ”Så var det inte alls. Gud vad töntig jag var”.  

Men det var härligt. Det var härligt att ens största problem alltid bottnade i killbekymmer eller hur man skulle få tag på sprit till helgens bravader. I ”trivsamma” Tyresö som jag kommer ifrån, fanns det en man vid namn ”Ryssen” som langade Koskenkorva till alla fjortisar i stan. Jag minns så väl, att jag några dagar före min 18- årsdag ensam mötte upp ”Ryssen” vid ett industriområde. Naiv var nyckelegenskapen hos mig. Som när jag liftade med postbilen en tidig lördagsmorgon med ett busskort, en mobil, en plånbok och ett par skor kort.  Som ung existerade ofta en söndagsångest utan dess like. Så då även på lördagar.

Tanken var att posta en bild från denna underbara tid så gick in på playahead.se för att se vad som fanns kvar i fotoalbumet men upptäcker. Sidan är nere. En era är slut. Äldre dagar väntar.

 /BeeeLLaA

Dekadans

Sådär apropå ingenting och vanlig vardag, var jag på bal i lördags.

UppsalaEkonomerna fyllde 40 år och anordnade en liten diskret sammankomst på Uppsala slott. Som vanligt i när UE styr fest gick det rätt lugnt till: de 300 närmsta vännerna, trerätters i Ramesy-klass, millenniumfyverkerier, efterfest till 07.30 (för vissa, jag avvek tydligen redan vid halv fem-snåret enligt taxikvittot) och en efterföljande brunch innehållande allt, dagen efter.

Det skulle faktiskt kunna klassas som årets fest. Jag tog en bild. På mig själv. Skönt med självdistans.

(stulen från Vendela Ragnarsson)

 

 

För att fortsätta på temat "fest" så var jag ju även på Stocken i torsdags.

Det var nästan lika bra drag...

 

/Hedvig

Only in Uppsala

Det finns vissa saker som gör Uppsala väldigt speciellt. Nu talar jag inte rent generellt om studenternas stora avtryck i staden. Jag talar specifikt om Flogsta.

Matdepartementet informerar

Jag och en kompis brukar laga middag ihop. Mest för att upprätthålla någon slags standard och inte hamna i nudelträsket.

Det behöver inte vara något märkvärdigt, vi tar vad vi har hemma.

 

/Per Morberg

genom Hedvig

Syndicate content