Saker jag hellre gör än att skriva C-uppsats

* Går igenom "förlorade-strumpor-lådan" 

* Rensar avloppet

* Städar skafferiet och organiserar torrvaror i bokstavsordning

* Kollar på finska kanalen (utan textning) (talar inte finska) 

* Pillar mig i naveln 

* Dammtorkar 

* Bosätter mig i ett badkar fullt av levande ålar

* Utsätter mig för akut nageltrång med tillhörande nagelborttagning med tång

 

Men från idag har en rätt att ta lite påsklov... Eller hur? 

 

Sivia torg, del 1

 

 

”Mörker är billigt”, som Scrooge sade. Kanske skulle Scrooge ha uppskattat billigheten hos Pär-Johnny när han i vardagsrummets mörker slog skenbenet i soffbordet. Kanske inte.

 

Pär-Johnny svor till vant av smärtan och gick till balkongdörren, kände på dess handtag för att se till att den var ordentligt stängd, värme var dyrköpt och kunde inte tillåtas fly. Därför ruckade han på handtaget både en och två och tre gånger. Sedan gick han till ytterdörren, öppnade den och tittade ut i loftgången.

 

Det var tisdag kväll och en höst hängde i luften. Alla hade kommit hem från jobben, därför väcktes Pär-Johnnys irritation extra kvickt av soppåsen utanför grannens dörr. Ska det vara så svårt att gå ner med den till sophuset omedelbart? Nu stod den där och alstrade sjukdomar istället, drog till sig skadedjur. Han rynkade på näsan och andades som om han ville känna minsta doft, få sitt alibi för att knacka på irriterat och angeläget. Men det gick inte, så han tittade vidare. Längre ner i gången satt en tjock man från Syrien, Turkiet eller något dylikt land på en trädgårdsstol i plast och rökte pipa. Glatt hälsade han på Pär-Johnny som i panik vände undan blicken och drog igen ytterdörren.

 

Han tog till vänster in i köket och tittade på köksbordets brev. Vad en man av denna kaliber tyckte om räkningar behöver inte nämnas, men bland dessa låg emellertid också ett underkänt prov i svenska för invandrare. Det gick inte något vidare med språket för Pom, fast Pär-Johnny brydde sig inte nämnvärt om det, bara hon skötte sitt. Hon jobbade som lokalvårdare och pratade för jämnan i telefon med släktingar, så han tyckte mest att det var skönt när hon inte var hemma. Han visste sällan var hon var och de pratade ännu mer sällan.

 

Han muttrade särskilt över en telefonräkning när han gick till diskhon, han kände sig alltid lurad och funderade på att göra sig av med mobilabonnemanget. Vid diskhon fanns den flitigt utspädda handspriten, den smörjde han in händerna med (det kanske var något med den där soppåsen i alla fall) och sköljde dem sedan i det brännheta vattnet. Han spritade för säkerhets skull även en bit upp på de smala armarna; smala på grund av lågt testosteronvärde, det var Pär-Johnny fullkomligt övertygad om.

 

Innan han gick tillbaka in i vardagsrummet tog han en ny snus ur den egenhändigt sammanplockade satsen. Svordomarna när han slog sitt blåmärkta skenben mot soffbordet hängde kvar i luften, som om tystnaden hade gått och längtat efter något att omsluta och nu tog sin tid. Pär-Johnny satte på tv:n och drog ner kontrasten till smärtgränsen i tron att mindre ström dras då. Han var verkligen oerhört snål.

 

 

”Mörker är billigt”, muttrade han.

Hur du enkelt rengör disktrasor och borstar

Här är ett knep jag brukar köra för inte behöva köpa nya disktrasor varje vecka. Det funkar på både disktrasor och borstar. Allt som behövs är: en kastrull, salt och kokande vatten.

 

När livet kommer emellan

Ibland känns det som att det inte finns någonting jag bryr mig mindre om än hur Aurora Ljungstedt arbetar med berättarethos och folktrostematik.

Bildning

Läser en krönika av Tino Sanandaji och slås av hur låg bildningens ställning måste ha blivit i Sverige. Det där programmet känns som sprunget ur en ideologisk lekstuga. Sprunget ur ungdomsförbund där argument mot marxism låter som "ameh, på Kuba finns ju inga sportbilar". Några högskolepoäng företagsekonomi här och några högskolepoäng sociologi med inriktning mot arbetslivet där ligger bakom det där programmet.

Det har varit för lite Adam Smith och för mycket konsulter.

Kommentar till Judith Kiros: varför ska den manliga blicken alltid vara närvarande?

Låt oss inte överskatta vilka möjligheter Nicki Minaj öppnar för svarta kvinnor

Lille Helmer

Det blev ett jävla liv hos det borgerliga kommentariatet av det här. Detta trots att man efter smärre efterforskningar kunde se att det rör sig om en sjuttonårig F!-anhängare. Att vara sjuttonårig F!-anhängare ger en såklart inte carte blanche, men man får väl förutsätta att han inte har uppsåt till att skjuta Ebba Busch i nacken, han sköt ju nyss från höften och det gick sådär. Osmakligt, men som sagt... sjutton.

Jag kan undra om de som förfasas över inlägget minns hur det är att vara sjuttonåring. De kanske behöver påminnas om att sjuttonåringar är helt värdelösa. Sjuttonåringar är tillräckligt gamla för att ha format bestämda åsikter, men har inte den hormonella dispositionen som krävs för att nyansera dem. Allting växer i otakt på dem och de är ständigt obekväma. Till råga på allt så är de omgivna av människor lika värdelösa som dem själva.

Med tanke på det tycker jag att vi kan släppa det här.

I pissjournalistikens försvar

Jävla pissjournalistik! Skriver en arg Bengt-Åke efter att ha klickat på rubriken “Vi avslöjar: Kim Kardashians rumpdiameter” (klicka för att läsa mer)

Bilder: 

"I could be at a brunch with a guy who runs a micro-brewery, so let’s pep it up": Girls, säsong 4

Döljer Hannah en psykos eller är hon så oberörd som hon verkar? Så bra är de första åtta avsnitten av Girls säsong 4 (OBS innehåller spoilers)

Och som sista utpost, kvinnan.

Jag skulle ju inte skriva något apropå Internationella kvinnodagen.

Bilder: 
Syndicate content