Borde vara obligatorisk läsning

Ryck upp mig!
Siri Strand & Emma Westas Rödin
Lava förlag

Foto: Lava förlag"Med sitt direkta tilltal, kryddat med avväpnande humor, tror jag att Ryck upp mig! kan vara som en vän att hålla i handen när havet stormar och det känns som att båten ska kantra."

Det har hänt en del sedan 19-åringarna Siri Strand och Emma Westas Rödin satt på ett hotellrum i Turkiet och sade de första, stapplande orden i vad som skulle bli Uppsalas populäraste podd. De föreläser landet runt, är mentala coacher i Vecko-Revyn och har nu gett ut sin första bok. Och jag vill gärna tro att öppenheten och kunskapen kring psykisk ohälsa har ökat sedan dess.

Visst hade det redan när Pillerpodden föddes 2014 hänt mycket sedan jag var i övre tonåren. Då kändes det som att alternativen som fanns när man mådde dåligt var att antingen tiga eller att prata med någon barsk skolsköterska som sade att ens ångest berodde på att man tänkte eller gjorde fel. Att man VAR fel. En känsla jag hade, men som duon bakom Pillerpodden skriver i sin bok Ryck upp mig!, känslor ljuger inte.
På ett lättillgängligt språk som flyter varvar Siri Strand och Emma Westas Rödin sina egna erfarenheter av att befinna sig på botten och ta sig upp igen, med handfast information om allt som rör psykisk ohälsa. Jag tror faktiskt att de knappt 170 sidorna innehåller allt jag hade behövt veta när jag var ung och deprimerad. Det kan sammanfattas i tre ord: bekräftelse, kunskap och hopp.

Med sitt direkta
tilltal, kryddat med avväpnande humor, tror jag att Ryck upp mig! kan vara som en vän att hålla i handen när havet stormar och det känns som att båten ska kantra. Författarna är tydliga med att de inte är experter och att det inte finns några snabba lösningar för att övervinna psykisk ohälsa. Däremot har de gjort grundlig research kring olika sätt att hantera ångestattacker, orkeslöshet, trassliga vänskapsrelationer och annat som psykisk ohälsa kan innebära.

Att ”vi måste prata om psykisk ohälsa” har börjat låta smått klyschigt, men Siri Strand och Emma Westas Rödin visar att orden fortfarande är relevanta, och nyanserar genom att belysa att vi även behöver prata om hur vi pratar. I kompisgäng där flera mår dåligt tenderar snacket ibland bli jämförande och värderande, vilket kan göra ohälsan värre. Deras egen lösning för att kommunicera sitt mående till varandra utan att fastna i jämförelser blev att välja läppstift efter hur de mår. Ju mörkare mun, desto sämre dag.
Ryck upp mig! är boken jag hade behövt läsa en gång i tiden för att förstå att jag inte var ensam, att det inte var mitt fel att jag mådde som jag gjorde och att det alltid kan bli bättre. Den borde vara obligatorisk läsning i alla skolor. Ja, för precis alla.