Liberal Arts är lösningen på humanioras kris

Att satsa på Liberal Arts-utbildningar är nödvändigt för att kunna ta tillvara på de humanistiska färdigheterna, menar nyexaminerade Liberal Arts-studenten Joel Gordon Hultsjö.

Foto: Lina SvenskJoel Gordon Hultsjös politiska förflutna består i engagemang i SSU och S-studenterna. Hans nuvarande politiska tillvaro placerar han någonstans mitt emellan sitt medlemskap i Vänsterpartiet och sin skribentroll på den allianskritiska bloggen Alliansfritt.nu. Detta är hans första politiska krönika i Ergo.

Vadå Liberal Arts?

Liberal Arts som utbildningsformat finns i nuläget i två utformningar, ett vid Uppsala universitet och ett vid Göteborg universitet. Uppsala-modellen är uppbyggd på det sättet att du som student först läser ett år på Campus Gotland bestående av tvärvetenskapliga kurser i ämnen såsom arkeologi, biologi, idéhistoria, konstvetenskap, litteraturvetenskap och retorik.
Efter detta förstå år så har du två fria år där du antingen väljer att läsa i Uppsala eller på Gotland inom ett antal humanistiska ämnen, men som måste inkludera en C-uppsats som blir ditt huvudämne. Resultatet blir en kandidatuppsats i valt huvudämne med biämne Liberal Arts.

Tidigare politiska krönikor i Ergo:

Universitet med mångfald?

I juni i år släppte den svenska tankesmedjan Humtank en rapport med den inbjudande titeln På jakt efter framtidens kompetenser: om humanioras potential på arbetsmarknaden. I rapporten kom man bland annat fram till att lösningen på humanisters anställningsbarhet är fler Liberal Arts-utbildningar i Sverige. I nuläget finns utbildningar efter denna pedagogiska tradition vid Uppsala och Göteborgs universitet, samtidigt som Södertörn i Stockholm sneglar lite på konceptet.
Jag själv är en produkt av denna utbildningstradition, då jag nyligen avslutat mina tre år på Liberal arts-utbildningen vid Uppsala universitet. I en traditionell Liberal Arts-utbildning, så som den utformats i bland annat USA, tränas studenterna att tänka bortom universitets trånga disciplingränser. Detta skiljer den från den svenska hemsnickrade filosofie kandidatutbildningen, som fortfarande är fast i de stela ämnesindelningen inom universitetet. Under mitt första år på Gotland läste jag allt från den antika filosofen Aristoteles syn på människan, till Charles Darwin och modern ekologisk teori, allt under samma kurs. Denna tvärvetenskapliga miljö bryter inte bara upp hårt dragna disciplingränser, det lär också studenter att applicera sina nyvunna humanistiska färdigheter på en mängd olika ämnen.

 

Det räcker dock inte med att lära sig de verktyg som Liberal Arts gett mig och många andra, det viktigaste är att använda dem. Detta är kärnan i den amerikanska Liberal Arts-tanken: Lära sig att tänka i en Liberal Arts-utbildning för att därefter applicera det i en yrkesinriktad masterutbildning. Det amerikanska exemplet visar på att vi inte behöver välja mellan snäva yrkesutbildningar eller humanistiska ”olönsamma” kurser – det går att få båda. Att lära sig tillgodogöra sig kritiskt tänkande, oavsett om det är på en universitetsinstitution eller på en advokatbyrå (eller för den delen för att skriva denna krönika) är Liberal arts-utbildningens största bidrag till samhället.
Humtanks rapport är ett bidrag till en långdragen debatt om humanioras lönsamhet. Rapportens lösningsförslag visar på en väg ut ur valet mellan ren humanism, och total yrkesmani, och finner istället en väg som behåller det bästa av båda valen. Lösningen på problemet med humanismens så kallade olönsamhet är därmed inte att försöka göra den lönsam, utan det är att uppvärdera de humanistiska färdigheterna såsom kritiskt och kreativt tänkande. I detta fall bör Sverige inspireras av hur USA utformar sina Liberal arts-utbildningar, för att bättre kunna ta tillvara på de humanistiska färdigheterna.  Detta görs med mest framgång genom att utöka satsningarna på de nuvarande utbildningarna på Uppsala universitet och Göteborgs universitet, samt genom att skapa fler Liberal Arts-utbildningar i Sverige.