Foto: Beatrice ErkersSymposiet med Anna Rosling och Steven Pinker fick Beatrice Erkers att reflektera över värdet av en faktabaserad världssyn.

”Om saker ska bli bättre måste vi agera”

Foto: PrivatBeatrice Erkers frilansar för Ergo.

Krönika av Beatrice Erkers:

Dissen med stort D

Om någon skulle fråga mig om världen blir bättre eller sämre skulle jag svara ”bättre” utan att blinka. Detta för att jag läst författarna Anna Roslings och Steven Pinkers senaste verk. Det är två stora namn vars böcker toppat försäljningslistorna det senaste året, kanske främst tack vare Bill Gates trogna förkunnande av deras arbete. Gates har kallat boken Factfulness, som Anna Rosling är medförfattare till, ”one of the best I’ve ever read”. När det gäller Steven Pinker, som är professor i psykologi vid Harvards universitet, och hans senaste bok Upplysning Nu, går Gates så långt som att benämna den hans ”favorite book of all time”.

Så när jag då får reda på att Pinker och Rosling, två av mina största idoler, ska dela scen på Cirkus i Stockholm så vet jag genast att jag måste gå. Det genomgående temat för dagen kan sammanfattas som detta: mycket i världen har under de senaste århundradena blivit bättre.

Det gäller allt från att barnadödligheten har gått ner till den minskande risken att bli träffad av blixten. Människor idag lever helt enkelt längre, hälsosammare och lyckligare liv än vad vi gjorde för bara 100 år sedan. Pinker visar till och med på hur mänsklighetens IQ har höjts och fortsätter höjas markant.

Men... många undrar om den här informationen verkligen är till någon nytta, när det ofta känns som att hela världen står i brand. Pinker och Rosling skulle kanske kunna göra mer nytta om de stod uppe på scenen och skrek om hur vi måste sluta släppa ut växthusgaser eller något?

Det är ofta just denna sorts kritik som brukar riktas mot både Pinker och Rosling, och det är här jag ta dem i försvar. De påstår faktiskt inte att allt går i rätt riktning, men mycket gör det. De erbjuder dessutom en inblick i vad som är viktiga element i denna förbättringsprocessen, nämligen en rationell och faktabaserad världssyn, och så ger de oss en gnutta hopp inför framtiden. För när det gäller vår planets framtid så är i alla fall jag hellre optimist och har fel, än pessimist och har rätt. Därför blir mitt svar att världen blir bättre.

Men menar jag då att det är genom en evigt naiv optimism som Pinker och Rosling lyckats locka mig till Cirkus? Nej, egentligen är min poäng är att det inte är särskilt bra att satsa för hårt på vare sig optimism eller pessimism. Om du är för optimistisk så tänker du att du kan luta dig tillbaka och låta allt lösa sig av sig självt. Om du är pessimist så tänker du att det inte spelar någon roll vad du gör, det har ingen påverkan ändå. Båda dessa sätt att se på världen leder till handlingsförlamning.

Det är detta som jag har med mig i tankarna när jag lämnar Cirkus och går ut i ett iskallt Stockholm. Om vi vill att saker ska bli bättre så måste vi agera. Men vi måste agera på rätt sätt, och för att agera på rätt sätt så måste vi förhålla oss till korrekta fakta. Denna kan Pinker och Rosling hjälpa oss att få tillgång till. Vi måste ha en faktabaserad världssyn, men också en tro på framtiden,