Briljant illustration av begreppet kulturell appropriering

"Jordan Peele leker ekvilibristiskt med våra genreförväntningar. Den vårdade lättsamma stilen leder inledningsvis tankarna till den klassiska dramakomedins ironi." Läs mer

Känslostarkt om syskonkärlek och rasism

Recension. "Berättelsen har ett långsamt och poetiskt tempo som verkligen vill lämna ett avtryck hos publiken." Kerstin Nordqvist har sett den hyllade filmen "Sameblod"

En ful värld gestaltad med avskalat bildspråk

"Har ett människoliv längre ett givet värde i vår värld? Det tycks som om detta är den fråga filmmakarna vill att vi ska ställa oss." Läs mer

Kärlekens viskning ifrån de glömda kvarteren

"Det finns något antidramatiskt i berättartekniken som i slutändan skapar en intressant äkthet" Läs mer

Nostalgisk längtan efter förlorad drömvärld

"Här finns sång- och dansnummer som rycker med i en välberättad (om än tunn) romantisk saga." Läs mer

Loach’s bästa?

"Mitt i allt det typiskt brittiska och loachska finns i Jag, Daniel Blake en allmängiltighet som överträffar det mesta regissören gjort." Läs mer

Storslaget och suggestivt vemod

"Svartsyn är en svår konst att gestalta men Ford undviker patetikens fallgropar och etablerar ett storslaget och suggestivt vemod." Läs mer

Gripande på tema skuld

"Julieta bygger på några noveller av Alice Munro. I Munros version är de tre små berättelserna om en lärarinna på kanadensiska västkusten stramt hållna inblickar i några avgörande tillfällen i ett liv. Almodóvar bygger samman dem till en gåtfull historia om skuld och sorg." Läs mer

Loop ur "Grease" och spekulativa klitoristeorier

Kortfilm. "Den kortare speltiden medför att det går att minnas alla trådar och allt innehåll när filmen är över, till skillnad från en valfri tretimmars mastodontfilm från Hollywood, där den enda tanken vid eftertexten är var närmaste toalett finns", skriver Ergos Filip Garpenby inför Uppsala internationella kortfilmfestival.

Hejdlös komik med svart kant

Pappans provocerande utspel i mötet med dottern och affärskvinnan (Sandra Hüller), används både för att gestalta finansvärldens kyla och tjugohundratalets stora generationskonflikt. Per Vesterlund har sett en film som utan klichéer och sentiment berättar vackert om kärleken mellan en far och en dotter. Läs mer

Syndicate content