Foto: Sandra Gunnarsson”Genom att skriva om mammor som lämnar lättar man lite på trycket, visar att det finns andra berättelser om moderskap och föräldraskap än de berättelser som florerar i samhället där allt är så lyckat”, säger Jenny Björklund., docent i litteraturvetenskap och lektor i genusvetenskap.

Bokmödrar på flykt

Varför är mammor som lämnar sina familjer ett så populärt tema i svensk samtida litteratur? Forskaren Jenny Björklund skriver boken som undersöker rådande ideal genom titta på litteraturens motvilliga mammor.

Mammor som inte fungerar, vill något annat eller helt enkelt lämnar sin familj har varit ett återkommande tema i litteraturhistorien. Men, det tycks aldrig ha varit ett så pass populärt ämne att skriva om som just under 2000-talet i Sverige. I vetenskapliga artiklar och en snart färdigskriven bok försöker forskaren Jenny Björklund ringa in vad 2000-talets berättelser om mammor som lämnar sin familj egentligen säger om vår samtid.

– I äldre litteratur lämnar ofta mammorna av emancipatoriska skäl – de vill något annat, kanske arbeta eller utbilda sig. Men i de svenska samtida böckerna som jag undersökt är det endast ett fåtal mammor som lämnar på grund av bristande jämställdhet, de flesta lämnar för att de inte är så förtjusta i att vara mammor över huvud taget, säger Jenny Björklund, docent i litteraturvetenskap och lektor i genusvetenskap.

Bland de studerade
romanerna finns bland andra Sara Stridsbergs Happy Sally och Viktoria Myréns I en familj finns inga fiender – romaner i vilka mammorna lever i relativt jämställda relationer men där de ändå finner det svårt att förenas med mammarollen och väljer att lämna familj och barn.

Att motvilliga mammor blivit ett så populärt författartema att utforska tror Jenny Björklund beror på rådande normer. Den svenska modellen möjliggör för kvinnor att kombinera barn med arbetsliv och som en följd av samhällets satsningar har den så kallade fertilitetsnormen – pronatalismen – vuxit sig stark.  
 
– Det finns ganska starka krav på att leva på ett visst sätt – att skaffa barn i kärnfamiljer är något som vi bör göra. Det har nästan blivit ett obligatorium, och om man inte gör det är man nästan otacksam mot det svenska samhället.

Författarna tecknar mammor som kanske skulle ha valt annorlunda om de inte hade känt påtryckningar från sin partner eller samhällets normer. Att de väljer att lämna barnen kan läsas som en protest mot rådande ideal. Jenny Björklund menar att litteraturen på detta vis kan utgöra ett forum för motstånd.

– Det är inte så många som lämnar i verkliga livet men att skriva om mammor som lämnar är ett sätt att utforska den möjligheten, att leva barnfritt fast man redan är mamma. Det är också ett sätt att utforska och kritisera det samhälle man lever i.

Delar av hennes analys bygger på queerteori som används för att kunna se och ifrågasätta de förgivettagna normerna. En sådan norm som görs upp med i den studerade litteraturen är att moderskap automatiskt innebär lycka. Här använder hon sig av teoretikern Sara Ahmed som menar att sociala normer upprätthålls genom att knytas till positiva känslor som glädje och lycka. Den som säger nej till lycka, vilket i detta fall är idén om kärnfamilj och moderskap som något bra, är en så kallad ”killjoy”. Den mest extrema manifesteringen av denna karaktär är de mammor som i böckerna väljer självmord framför familjeliv.

– Jag läser en hel del av mammorna som killjoys för de förstör, både sina familjemedlemmars lycka i romanerna, men också läsarens. Det här är ingenting vi förväntar oss att se, eftersom vi vill ha det här lyckliga slutet där vi sluter upp och enas om att familj är någonting bra, säger hon och fortsätter:

– Men när mammorna i romanerna lämnar sina familjer och indirekt säger, ’nej jag tycker inte det här är bra’, då blir det inte kul för någon. Men deras protest går att läsa som ett motstånd mot rådande ideal och normer, ett motstånd som på sikt kan förskjuta innebörden av moderskap och familj och göra det möjligt att leva på andra sätt.