"Ser att du kör med Nikes. Du borde köra med Asics."

Foto: Sandra GunnarssonErgos krönikör Lina Karlsson.

*Vink vink vink*

Jag står lutad mot smith-maskinen och flåsar mellan omgångarna vadpress när en hjälpsam man i övre medelåldern plötsligt dyker upp i mitt synfält. Han går emot mig och vill tydligen säga någonting. Jag tar ur min ena hörlur och ser frågande på mannen. Som, utan att presentera sig, ställer sig i maskinen jag använder och pekar ned mot sina vader. Sedan förklarar han glatt att man bara kan få såna där vader alla tjejer vill ha om man riktar fötterna lite INÅT samtidigt som han kör. Sådär som han visar nu.

*Pick pick pick*

Jag avbryter mitt intensiva crosstrainande, pausar musiken och vänder mig åt vänster för att identifiera ägaren till det finger som precis petade mig på axeln. Det tillhör en man i övre medelåldern. Han nickar mot min astmamedicin som jag har stående i vattenflask-stället (det är pollentider och jag har allergiastma).

– Ser att du kör med Bricanyl.

Jag nickar och bekräftar att ja, det gör jag. Uppenbarligen.

– Du borde köra med Symbicort.

*Host host host*

Jag vänder blicken upp från plastmattan som täcker golvet i gymmets stretchinghörna, där jag är i full gång med någon övning som kräver att jag sitter ned och har huvudet böjt. En man i övre medelåldern har ställt sig framför mig. Han tittar ned på mig och pekar på mina skor.

– Ser att du kör med Nikes.

Jag nickar och svarar med ett ”yes”.

– Du borde köra med Asics.

Det finns mycket att störa sig på inne på ett gym. Mycket som kan spä på tveksamheterna kring om det verkligen är värt den där månadsavgiften som utgör en liiite för stor del av CSN. Typ svettlukten. Typ redskapen som rengörs mer sällan än Nordkorea byter president. Typ den naturlag som säger att det alltid är kö till toan och slut på platser till alla gruppass. Då har vi inte ens kommit in på hur varenda löpband och skivstång och skåp alltid råkar vara upptagna JUST när du är där.

Dock finns det en sak som slår alla andra störningsmoment med hästlängder. Som kan få det att riktigt krypa i skinnet på mig av ren gym-ilska. Jag pratar självklart om hjälpsamma män i övre medelåldern som ska ge tips.

Jag pratar inte om uppenbart slemmiga män. Inte heller aggressiva eller hotfulla män. Jag pratar om de där männen som tar sig friheten att störa en uppenbart koncentrerad, vilt främmande människa för att leverera ett icke efterfrågat, fullständigt ovidkommande råd som det absolut inte går att ge ett vettigt svar på.

Jag vet inte om det är fräckheten i att abrupt slita någon annan ur en koncentrationsbubbla för att få framföra sin tydligen asviktiga åsikt, eller den där liiite nedlåtande, ”lilla gumman”-tonen som stör mig mest. Men aldrig är lockelsen att klippa gymkortet och istället satsa helhjärtat på typ frisbeegolf eller stövelkastning så stor som när en total främling berättar för mig att jag gör en viss övning helt fel. Eller att jag tydligen är felmedicinerad, eller felskodd.

Egentligen är jag inte så knusslig. Jag brukar till och med hålla humöret uppe efter julhelgen när gymmet är smockat till bristningsgränsen av folk med träningsrelaterade nyårslöften. Jag kan palla både svettodörer och toaköer. Jag kan palla tanter som filar fötterna i bastun. Men jag pallar fan inte hjälpsamma män i övre medelåldern som ska ge tips.