Livet utan bruksanvisning

Foto: PrivatTorun Sandström läser juristprogrammet vid Uppsala universitet och är frilansare för Ergo.

Jag har alltid velat plugga i Uppsala. Det var en del av min plan. Den där väluttänkta men suddiga planen man hade när man gick i ettan på gymnasiet och tänkte att universitet var så långt bort att det knappt kunde bli verklighet. Vad jag ville plugga var jag inte säker på, det varierade från historia till ekonomi. ”Vad vill du blir när du blir stor?” var en fråga jag hört så många gånger, men aldrig trott att jag någonsin definitivt skulle behöva svara på. Men så gick åren och frågan var plötsligt inte bara nära, den var här. Jag var stor och jag var tvungen att bestämma vad jag ville bli.

Till en början gjorde jag vad många gör – jag sköt upp att svara på en svår fråga. Att ha ett slavjobb går bra under några månader, att resa är fantastiskt så länge pengarna räcker, att inte behöva plugga efter tolv år i skolan är det bästa av allt. Men tillslut måste man möta verkligheten och bestämma sig.

Jag höll mig till planen och sökte till Uppsala universitet. Vad jag egentligen ville var fortfarande osäkert, men det blev juridik. Det blir säkert bra, sa jag till mig själv. Planen rullade på. Nu var det bara att plugga, bli klar och skaffa jobb. Sen var det bara att jobba, bli klar och gå i pension. För det är ju så livet ska gå.

Två dagar före tentan på första terminen satt jag på mitt rum, med min laptop framför mig, en kopp kaffe bredvid mig och en fluffig filt virad omkring mig, när paniken slog in. Är det här verkligen vad jag vill göra resten av mitt liv? Är det här rätt för mig? Tänk om det är för sent att ändra sig nu? Efter att ha tillbringat ett halvår av mitt liv med att lära mig om lagar och rättsfall, funderade jag på att inte ens skriva tentan. Att slippa stressen och pressen tycktes underbart. I ögonblicket ville jag kasta ut lagboken genom fönstret i den kalla vinternatten. Som tur var skärpte jag mig och skrev tentan. Sedan dess har jag dock funderat lite.

Min oro uppstår på grund av att jag är rädd att göra fel. Jag fruktar att jag ska fatta ett dåligt beslut, som jag sedan måste leva med resten av livet. Jag befarar att jag missar någonting. Men på senare tid har jag insett någonting – livet har ingen bruksanvisning. Du gör inte fel, du gör vad du vill. Vad som känns rätt i stunden. Vad som är rätt nu kanske inte är rätt om några år, och det är okej. Du kan alltid ändra dig.

Jag är fortfarande osäker på vad jag vill göra när jag blir stor. Allt jag kan veta är vad jag vill idag.