Jakt på nuet med en mugg vin i handen

Foto: Sandra GunnarssonPaulina Gustafsson läser kulturentreprenörsprogrammet med inriktning konstvetenskap och estetik.

Det är omöjligt att gå genom hallen utan att snava på alla skor. Mitt medhavda vin är en trygghet jag håller i en tekopp jag hittade i det gemensamma kökets diskställ. Jag dricker upp. Jag påbörjar min odyssé genom den trånga och långa korridoren som leder till hallen. Flaskan ligger i min ryggsäck, och den har jag gömt bakom ett bord i någon randoms rum. Jag stöter på en bekants bekant, delar med mig av vinet. Ecologicas vita.

Jag är på hemmafest. Vardagsrummet har intagits av ett liveband som består av två personer. 
Halva bandet har rosa tejp i ett kryss över sina bröstvårtor. Ljudet är distat, på hemmakonsertvolym. Jag ger efter och trycker in öronpropparna (som jag till nu har förvarat i min BH) i mina öron. Efter otaliga ravefester som tonåring har jag lärt mig att det där ringandet dagen efter inte längre går över.

När jag började plugga på Engelska parken trodde jag att det fanns en schablon för Den Sanna Studenten. Anteckna följande: gå med i två eller flera nationer, jobba för minimilön i dessa nationers bar, gå på sittning och sjunga alla sånger, gå till Snärkan på tisdagarna och till Stocken på torsdagarna men orka träna och studera ändå. Min imaginära lista var lång. Uppsala var mitt att inta.

Snart är VT-17 över och jag har säkert hunnit bocka av flera stereotypa saker från Den Sanna Studentens lista – ingen nämnd, ingen glömd (men vattenkrig förra Valborg var roligast.)

Emellertid tror jag många planerar och skapar schablonbilder så mycket att de glömmer bort nuet. Undertecknad inkluderad. Tänk om vi skulle våga ha tillit till vår inre kärna? Den där delen av oss som innehåller våra intressen, våra tankar, våra drömmar. Den finns där ändå, med eller utan FOMO. Den där kvällen, när jag drack vin ur en tekopp i ett trapphus nära V-Dala, fick jag en ganska uppenbar men för mig märklig insikt. Jag insåg att jag inte tänkte på nationsjobb eller ämbetsmannaskap eller hemtentan. När jag, något vingligt, cyklade min favoritväg hem många timmar senare kände jag att fan, det löser sig. Jag lovar att det gör det för dig också. 
Även när du andas ut och släpper taget lite. Glad sommar – men du, det är okej att stanna inne och kolla på serier även om solen skiner.