Annons

En nja-sägares bekännelser


Två saker vet jag – att jag inte kan säga ja och att jag inte kan säga nej. Alltså, jag kan ju uttala orden, om än med nöd och näppe (det brukar snarare låta som ”aaaeh” och ”äääeh”), men jag misslyckas konsekvent med att välja det ”rätta” av de tu i skarpt läge.
Tydligast i min vardag märks det när någon messar och frågar om vi ska hitta på något. Det kan röra sig om allt från utlandsresor till utgång eller bara ta en fika. Ligger det långt in i framtiden kan jag för all del låta positiv, men ju närmare datumet kommer, desto mer börjar ”aaaeh:et” övergå i ”äääeh” eller så ghostar jag helt enkelt personen i fråga. Jag är ingen Yes-man och går således miste om en del kanske helt livsomvälvande upplevelser.
Men det känns ändå helt okej. Jag borde ha sagt ja, men väljer ett nja som får rinna ut i sanden tillsammans med min ungdom.
Då är det mycket värre de gånger jag inte kan få fram ett nej.

I juli gick min telefon sönder. Efter fem år dög den inte till mycket annat än att ringa, sms:a och kolla instagram genom den stora sprickan i displayen några minuter åt gången innan appen kraschade. Den hade alltså till och med utvecklat en metod för att hindra mig från att prokrastinera alltför länge. Helt perfekt.
Men så slutade touchfunktionen att fungera. Det vill säga, det enda jag kunde göra var att slå av och på skärmen. Mindre perfekt. Efter en förvånansvärt härlig vecka som okontaktbar fick jag till slut ta tjuren vid hornen och inhandla en ny telefon. En aktivitet som ni kanske listat ut inte ligger överst på listan över saker jag gillar att göra med tanke på hur lång tid det gått sedan det sist hände (telefonen införskaffades alltså samma år som prinsessan Estelle föddes och videon Kony 2012 blev viral).
Det sista sambo-Johan säger till mig innan vi går in till teknikjätten är ”du ska BARA köpa en telefon”. Jaja, säger jag. Jag är väl inte dum i huvudet.
Vid mobiltelefonerna står jag och velar mellan en Samsung och en iPhone, men kastar också ett öga på en av fliptelefonerna med centimeterstora knappar. Kanske ändå…? Till slut landar jag ändå på en Samsung och ber avdelningens enda säljsnubbe om hjälp.
”Den där vill jag ha”, säger jag och pekar.
”En sån, ja Får jag fråga vad du har för operatör idag, vännen?”
Det hör inte till vardagen att jag blir tilltalad med den könsneutrala versionen av ”stumpan”, men låt gå. Jag berättar vad jag har för operatör och direkt börjar vännen-mannen knappa på sin dator.
”Den här dealen skulle vara mycket mer förmånlig för dig än den du har idag, så jag gör så att jag fixar den åt dig så får du också välja en av våra premieprodukter utan extra kostnad.”
Han pekar mot ett plakat med dammsugare, högtalare och kaffemaskiner.
”Eeeh…men då måste jag binda upp mig i två år?”, säger jag och känner hur ångesten materialiseras som svettpärlor på överläppen.
Vännen-mannen lägger fram en massa rimliga argument – du kommer ju ändå ha telefon, så varför inte en förmånligare deal?; Telefonen blir mycket billigare på avbetalning; Du får en schysst pryl – och medan han tar en kreditupplysning på mig och skriver ut ett kontrakt sneglar jag på sambo-Johan.
”Vad är det för jävla blick du ger mig? ”, väser jag och känner svettlökarna växa under armarna.
”Jag hade inte gått med på det där, men det går säkert bra”, svarar han och rör sig mot TV-apparaterna.
”Sådärja, då var det bara att skriva på, vännen ”
Jag ursäktar mig och säger att jag måste dubbelkolla en grej med farsgubben via sambo-Johans telefon.
”Jag kan ju inget om sånt här”, skrattar jag och är nu mer perspiration än person.
Jag ringer pappa bland jumboskärmarna och hyperventilerar fram att jag har panikångest medan han talar om för mig att jag absolut inte ska skriva på. Jag överväger att springa mot utgången men kommer på att vännen-mannen har mitt leg. Med spya i halsen krälar jag tillbaka och säger ”ursäktaförlåt, nu kommer jag vara jättebesvärlig och be om att bara få ta telefonen och behålla mitt gamla abonnemang. Du får min förstfödda son när han anländer.”
Vännen-mannen knycklar ihop det utskrivna kontraktet och går och hämtar en telefon till mig.

En liten förlust för ”vännen-mannen”, men en okejstor seger för den här nja-sägaren.


Annons

Annons

Läs mer

2024-03-01 09:23
Eric Axner-Norrman ponerar med sedvanlig humor och precision de olika vetenskapsdisciplinernas inbördes ordning i den…
2024-01-31 08:38
Eric Axner-Norrman skriver om tidsmaskiner och katter gömda i Engelska parken i månadens kåseri.
2023-12-21 12:10
Redaktionen sammanfattar året med Ergo inför årets slut. Vad har hänt sedan nyår egentligen?