Illustration: Siri ChristiansenChampagnegaloppen har funnits sedan urminnes tider... eller i varje fall sedan 1975. Philip Birk djupdyker i våra valborgstraditioner.

Forsränning och finska exporter

Foto: Lina SvenskPhilip Birk läser ämneslärarprogrammet med inriktning historia vid Uppsala universitet och skriver historiska krönikor i Ergo. Han har nyligen gett ut romanen "Kyldygnet".

Folkfest och skandal

Skandalhus gånger 2

Torgny T:son Segerstedt
var rektor för Uppsala universitet 1955 - 1978, och ska man tro Wikipedia var det också han som introducerade traditionen att rektorn skulle vinka med studentmössan från Carolina Redivivas balkong prick klockan tre. Segerstedthuset, säte för universitets centrala förvaltning, är dessutom uppkallat efter Torgny. Värt att nämna i sammanhanget är att byggnaden år 2016 vann Kasper Kalkon-priset för fulaste nyproduktion, med den fantasifulla motiveringen ”en korsning mellan en finlandsfärja och en tjock-TV”.

Innan förvaltningen flyttade in i sina nya lokaler höll de till i en lika omdiskuterad byggnad, det så kallade Skandalhuset. Öknamnet kommer från början av 1900-talet då byggnaden uppfördes: det ansågs vara en skandal att en nybyggnation reste sig högre än det anrika universitetshuset tvärs över gatan. Idag huserar Fyrisbiografen – en av landets äldsta – på markplan i Skandalhuset.

Valborg i siffror

120 flottar deltog i Forsränningen förra året enligt uppgift från forskarl Mikaela Seleborg. Bland dem fanns bl.a. ett vikingaskepp, en rysk ubåt och Hogwartsexpressen.

789 personer i Sverige har Valborg som tilltalsnamn enligt SCB - det finns dock inte en enda person som heter Walpurgis.

70.000 kronor var priset för toaletterna i Ekonomikumparken, enligt Destination Uppsala. Nog kan det behövas – samma källa rapporterar att 130.000 besökare kom till Uppsala för att fira valborg ifjol.

”Rent tekniskt så dricker de faktiskt mousserande vin – det finns ju ingen jävel som har råd att dricka champagne när man pluggar.”

Så uttryckte sig komikern Micke Tornving om Champagnegaloppen i ett klipp på universitetets hemsida om valborgsfirandet i Uppsala. Bördig från Göteborgstrakten var min gissning (fördom) att det brukar sprutas mest skumpa på Stocken, men genom en Ergo-artikel lyckades jag luska fram att stockholmarna får nöja sig med silver. I topp ligger istället Snerikes, som år 2016 beställde 8500 flaskor inför sista april.
Kvantitet är också ett slags kvalitet, som man brukade säga i gamla Sovjet.

Hur anrik är då galoppen? Enligt Nationsguiden har studenter sprungit Carolinabacken ned för att dricka bubbel på nation sedan ”urminnes tider”. Det låter pampigare än att peta in det faktiska årtalet – 1975. I egenskap av historielärarstudent kan jag förstå beslutet, för det ger liksom inte samma tyngd att skriva att Champagnegaloppen introducerades samma år som Markoolio föddes. Som nittiotalist är jag däremot helt oförstående till hur man kan missa chansen att associera sig med Finlands främsta export sedan bastun.
Okej då, Nokia 3310 var inte fy skam heller.

Just 1975 var ett guldår för valborg i Uppsala. Förutom galoppen var det denna vår nämligen även premiär för ännu en ”blöt” tradition. På förmiddagen den sista april drog teknologerna Anders Ahnesjö och Carl-Johan Hansson på sig flytvästarna, blåste upp sin blågula gummibåt och gav sig ut på den svinkalla Fyrisån. Om killarna lyckades ta sig ned för Kvarnfallet hade två vänner lovat att bjuda dem på limpmackor och varm choklad. Moroten fick önskad effekt. Av bara farten klippte dessa Uppsalavarianter på Evel Knievel även det förrädiska Islandsfallet, och etablerade rutten för den numera klassiska Forsränningen.

Varför kom valborg till? Firandet grundar sig på en förkristen högtid från Tyskland, men har sedan 1400-talet kopplats samman med kulten kring det katolska helgonet Valborg. Enligt legenden kallades Walpurgis, en engelsk prinsessa, under 700-talet söderut av ärkebiskopen i Mainz för att kristna tyskarna. Knappt hundra år efter sin död blev hon år 870 kanoniserad som Heliga Valborg och utvecklades till en galjonsfigur i kyrkans bekämpande av häxor. De förkristna vårfiranden vars plats högtiden valborg tog över stämplades som häxförsamlingar, och sista april pekades ut som svartkonstens nationaldag: natten mot första maj red häxorna på kvastar eller getabockar till de gamla offerplatserna för att dansa med Djävulen. För att skrämma bort de mörka krafterna började byfolket tända eldar – föregångaren till vår tids majbrasor. Skvalborg och Kvalborg i all ära, men som framgår ovan har Dagen D i ett valborgsfirande varit sista april ända sedan häxornas tid. Eller urminnes tider, som Nationsguiden skulle ha uttryckt sig. Själv har jag redan börjat ladda för min första valborg i Uppsala. Ett mobilnät som är lika pålitligt som Alberto Moreno på vänsterbacksplatsen i Liverpool. Vårsol, färgglada flottar på Fyrisån och rektorn som vinkar med sin studentmössa från Carolinas balkong. Sedan galopp raka vägen in på nation, där jag sträcker mig efter första bästa flaska för avkylning efter löpturen. Vi snackar såklart mousserande.
Jag är ju en sån där jävel som inte har råd att dricka champagne.