Kultur & Nöje

“Enda sättet att övervinna sina rädslor, är att utmana dem” Det var något en psykolog sa till mig en gång.. Meningen har klamrat sig fast i mitt långtidsminne. Som ett kvarglömt Lutis-kvitto i jackfickan som man gång på gång lyckas komma åt. På något sätt ligger det alltid kvar där, skrynkligt och oväntat närvarande. Meningen får det att låta så enkelt, nästan provocerande. Som att rädsla vore något konkret; spindlar, höjder, sprutor. Något man kan ställa sig framför och besegra som i filmerna. Min rädsla har ingen form. Jag är rädd, punkt. Rädd för vad? Egentligen ingen aning - livet, världen

Varje skoldag från fjärde till nionde klass gick Caroline hem på lunchrasten för att se om det kommit något med posten som skulle förändra hennes liv. Det kan vara svårt att exakt säga vad Lena Anderssons pjäs handlar om, titeln är egentligen det bästa svaret. Genom sammanlänkade berättelser studeras olika kvinnor; i kärlek, i vardagen, i konflikter; med vänner, på arbetet, sig själva. En kvinnas val i ungdomen kritiseras av hennes dotter många år senare. Två väninnor, bråkande över samma man, vet inte att de har samma psykolog. En kvinnas hantering av en snattare på jobbet väcker olika

Många är de mer eller mindre elakartade plumpheter som jag stött på under min väldokumenterat långa tid som student. De har kommit i alla former, nyanser och skalor. Från obetänksamma oförskämdheter om oss (med rätta) stolta humanister till rena tarvligheter som att jag, eftersom jag av vissa uppfattas se någotsånär intelligent ut (fråga mig inte varifrån vissa har fått den missuppfattningen) skulle vara duktig på matematik. Jag må vara en stjärna inom många vittomfattande områden, det kan jag blygsamt medge, men i mattens sifferomsusade galax är jag som mest en stoftpartikel av oidentifierbar

Nämen vänta, nu fattar jag ingenting. Hur kan april snart vara över? Måste vara rekord för den snabbast passerande månaden i mitt liv. Det är som att april springer ifrån mig, men på ett ljuvligt sätt. Kanske mer som att vi springer tillsammans, framåt. Helt klart den bästa månaden i Köpenhamn hittills. Nu börjar bitarna falla på plats. Köpenhamn: 0, Irma: 1! Eller kanske mer Irma + Köpenhamn = Sant! Jag kan tycka att det ibland är svårare att hitta ord för det som är bra än det som är svårt. Kanske för att det bra är mer som en omslutande känsla än som ett specifikt ord, eller en specifik

Den prisbelönta hiphopartisten och kulturprofilen byter nu vardagen i Hongkong mot Uppsala för att spela in våren på Snerikes nation under Kvalborg. – Det kommer bli skitkul! Att spela på våren är bland det roligaste man kan göra och i år hittade jag dessutom den här gamla texten som blev låten “Valborg hela veckan”, berättar Jason Diakité. Demon till låten skapades redan för 15 år sedan, i samma veva som succéplattan Sagolandet, men har sedan dess legat bortglömd på en gammal hårddisk. – För mig är låten gammal, men för alla som inte har hört den är den ju helt ny. Det är lite deadstock -

Tavlorna inramade med bladguld som pryder de smakfullt tapetserade väggarna. Statyetterna i fajans på den snidade byrån i massiv ek från förra sekelskiftet. Och inte minst den utsökta samlingen gräddkannor i polerat silver. Alla är de förvisso fina och eleganta inslag i inredningen och ger känslan av ett ombonat och raffinerat hem, men ingen produkt visar bättre upp ditt kulturella kapital än gulaktigt rektangulära pappersbitar i varierande storlek, fyllda av bokstäver, som samlats ihop i pärmar och som ställts i en för ändamålet tillverkad hylla för beskådning. Gärna i ett eget rum där dessa