Foto: Albin SjödinHanna Järvers So long är ”utan tvekan ett av de starkaste popalbumen som släppts på svenska”, skriver Ergos recensent Andreas Jakobsson.

Nästan lite väl perfekt

Hanna Järver
So Long
Cosmos/Playground

De senaste årens svenska popunder har nästan uteslutande bestått av artister som lyckats göra hitlistmusik med djup och tyngd genom att mer eller mindre skruva till uttrycken till något som skevar och går utanför de gängse mallarna. Hanna Järver påminner om artister som Veronica Maggio, Little Jinder och Lorentz med personliga vardagsskildringar som fångar en hel generation unga vuxna genom små träffsäkra detaljer. Skillnaden är att det hos Järver inte finns något som skaver.

Debutalbumet är rak enkel elektronisk pop med texter där orden ligger perfekt och en röst som egentligen är rätt ordinär, men levererar det den ska förmedla. Ändå är ”So long” utan tvekan ett av de starkaste popalbumen som släppts på svenska. Egentligen lite väl snyggt, lite väl perfekt och lite väl tillrättalagt för att sticka ut, men med ett så knäckande bra låtmaterial att det ändå gör det.