Foto: Albert Bonniers förlagMara Lee och Johan Jönsson diskuterade "politiskt motstånd i litterära praktiker" under Litteraternas författarsamtal i slutet av februari.

Poetiskt motstånd i Ihresalen

Erik Hallgren besökte ett författarsamtal mellan poeten Johan Jönsson och författaren Mara Lee. Det blev en intressant diskussion om poesiteori, men som stundtals saknade vind i de intellektuella seglen.

Om författarna (från eventbeskrivningen på Facebook):

Johan Jönson har sedan debutboken "Som samplingsdikter" (1992) gett ut ett stort antal poesiböcker. Jönsons mest omfattande verk som "med. bort. in." (2012), "mot. vidare. mot." (2014) och aktuella "dit. dit. hään." (2016) tematiserar och undersöker ingående det svenska språkets inneboende möjligheter och gränser. Genom ett konsekvent användande av en ut- och invecklad collageteknik, tillsammans med en dialektik utan slut, utmanar Jönson det svenska språket som sådant.

Mara Lee är forskare vid konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet, har undervisat på såväl Biskops-Arnös Författarskola, Konstfack och Konsthögskolan i Umeå. Hennes doktorsavhandling "När Andra skriver – Skrivande som motstånd, ansvar och tid" utkom 2014, blev en i media uppmärksammad undersökning av det skrivande subjektets möjlighet till politiskt motstånd via text och språk, samt det ansvar denna skrivande position kan innebära. Därutöver romandebuterade Lee 2007 på Albert Bonniers Förlag med "Ladies", och har gett ut ett flertal romaner och diktsamlingar.

Författarsamtalet mellan Mara Lee och Johan Jönsson arrangerades 25 februari, av Litteraternas tidskrift Tydningen.

Kommande författarsamtal, aktiviteter och seminarium hittar du på Litteraternas Facebooksida.

Dörren till Ihresalen stängs försiktigt och en medlem ur sällskapet Litteraterna träder fram ur salens dunkel. Hon ger till känna temat för dagens författarsamtal som är ”Poesiteori” och presenterar kort deltagarna: poeten Johan Jönsson och författaren och akademikern, Mara Lee. Moderator är Viola Bao, masterstudent i litteraturvetenskap och litteraturkritiker för Svenska Dagbladet.

Dunklet och det faktum att alla verkar känna varandra gör att jag för en sekund tror mig ha smitit in på en privat fest.

Inledningsvis läser de båda författarna ur varsitt verk; Johan Jönsson den sista sidan i en jättetjock diktsamling, och Mara Lee ett stycke ur sin doktorsavhandling som talar om relationen mellan kris och kapitalism. Foucault nämns.

Samtalet tar sedan vid och moderatorn preciserar ämnet som ”Politiskt motstånd i litterära praktiker”. Jönsson talar mycket om det han kallar en språkkritisk poesi, som han hävdar, syftar till att ta tillbaka språket från det han kallar den ”semiotiska kapitalismen”. Lee instämmer, och de kommer överens om vikten av att hitta ett nytt språk som inte ställer upp på de ramar som satts upp av den kapitalistiska symbolvärlden.

Efter denna mycket intressanta inledning, så tappar emellertid samtalet fotfästet en aning, och tycks falla in i en sorts oändligt teoretiserande diskussion där referenserna fullkomligt haglar: Hegel, Schlegel, Foucault, och såväl lyssnarskaran som moderatorn verkar en aning förvirrade. Man tappar tråden och under vad som känns som en kvart är vi utan vind i de intellektuella seglen.

Till slut hittar man i alla fall tillbaka till ämnet och en mycket intressant diskussion som rör poesins villkor idag och dess potentiella genomslagskraft, tar vid. Jönsson antar en pessimistisk ståndpunkt och förklarar poesins marginalisering i Sverige genom att säga att ”skrivandet är levande begravt”, medan Lee är mer hoppfullt inställd till poesins möjligheter. De avslutar med att hylla litteraturens subversiva kraft, och vikten av denna i en värld där motstånd krävs.