Foto: Sigrid AskerMojgan Seraji hoppas på upprättelse efter sin stormiga tid som doktorand på Institutionen för lingvistik och filologi.

”Ett barn förstår att det är fel”

Under Mojgan Serajis doktorandtid kände hon sig för utsatt för att våga anmäla den bihandledare som hon tyckte tog åt sig äran för hennes jobb. När hon efter disputationen försökte få upprättelse hindrades hon från att söka post doc-tjänst.

Snart två år har gått sedan Mojgan Seraji fick sin doktorsexamen i datorlingvistik vid Institutionen för lingvistik och filologi. Vägen mot disputationen var lång och snårig, och konflikten med en av de två bihandledarna – som är prefekt på institutionen – har gjort att hon fortfarande inte kunnat lämna tiden bakom sig.

– Hon presenterade mina arbeten på sin hemsida och påstod att hon var medskapare. I själva verket hade hon bara gett lite feedback på några artiklar, säger Mojgan Seraji.

Under avhandlingsarbetet utvecklade Mojgan Seraji programvaror för automatisk bearbetning av persiska. Hennes före detta huvudhandledare Joakim Nivre är expert på processen att skapa programvaror och bihandledaren Carina Jahani professor i iranska språk. Prefekten Beáta Megyesi däremot kan varken programspråken som använts eller persiska.

– För att utveckla resurser anpassade jag befintliga program till persiska. Det kräver att man kan persiska, säger Mojgan Seraji.

Det var en tid efter att Mojgan Seraji varit sjukskriven för utbrändhet 2010 som Beáta Megyesi tog på sig rollen som extra bihandledare. Anledningen sades vara att hon skulle fungera som stöd för att Mojgan Seraji inte skulle ta på sig för mycket igen. Något hon enligt Mojgan Seraji borde ha kunnat göra i egenskap av prefekt.

– Beáta hade som prefekt varit med på möten med Försäkringskassan och min läkare. Sedan ville hon bli bihandledare, jag tyckte det var konstigt eftersom man bara brukar ha en bihandledare, men tänkte att det var enklast att bara acceptera. Som doktorand är man i en utsatt situation.

2013 hände något som ändå fick henne att reagera. Prefekten vidarebefordrade ett mejl till henne, från en amerikansk forskare. Denne tackade Beáta Megyesi för en datorlingvistisk resurs som Mojgan Seraji hade utvecklat. Anledningen till att hon överhuvudtaget fick del av kommunikationen var att den amerikanska forskaren ville få tillgång till verktyget, och det kunde inte Beáta Megyesi ordna själv.

– Ingenstans förklarade hon att det var jag som skapat resursen. Det stod bara att jag jobbade med det som del av min avhandling. Hon skrev aldrig ”Det är inte jag som har skapat verktyget, det är Mojgan”, säger Mojgan Seraji.

I samband med att hon skickade verktyget till forskaren fick de två kontakt och det stod klart för honom att det var hon som var upphovspersonen. Efter det upplevde hon att Béata Megyesi blev väldigt otrevlig mot henne under möten.

– Hon förlöjligade mig, skrattade åt saker jag skrivit, säger Mojgan Seraji.

Då kontaktade hon studierektor för doktorandutbildningen och meddelade att hon hädanefter endast ville ha handledning av Joakim Nivre och Carina Jahani. Studierektor Mats Eskhult sade att eftersom handledning är till för doktoranden kan hen välja bort en biträdande handledare om hen anser att arbetet skulle fungera bättre då. Beáta Megyesi däremot protesterade, enligt Mojgan Seraji.

– ”Du kan inte bara stryka mig, tänk på mitt CV”, sade hon. Som om hennes karriär var mitt ansvar.

I samråd med handledaren Joakim Nivre bestämde hon sig för att låta Beáta Megyesis namn stå kvar på sin studieplan, men att handledningen i praktiken skulle skötas av Nivre och Jahani. Formellt kvarstod alltså Megyesi som handledare, men Mats Eskhult har via mejl bekräftat att samtalet ägt rum.

Strax efter att Beáta Megyesi tog på sig handledarrollen införde hon, enligt Mojgan Seraji, en ny regel för ämnet datorlingvistik – att handledarens namn måste stå med på doktoranders artiklar. Det är ingenting som förekommer inom andra ämnen på institutionen.

– Jag kände inte att jag hade tid att ifrågasätta. Jag ville fokusera på mitt arbete.

När hon märkte att den nya regeln bara verkade gälla när det passade Béata Megyesi själv, valde Mojgan Seraji dock att protestera.

– Beáta Megyesi ville inte att Carina Jahanis namn skulle stå med på artiklarna, trots att hon var en nyckelperson. När jag påpekade det tyckte hon att det skulle räcka om jag tackade henne under ”Acknowledgements”, eftersom Carina inte är datorlingvist.

Mojgan Seraji tog upp frågan med Joakim Nivre och de kom överens om att Carina Jahani borde stå med. När Beáta Megyesi listade publikationerna på sin hemsida och i sitt CV saknades dock Jahanis namn. Det påminde Mojgan Seraji henne om i ett mejl, som hon också vidarebefordrade till Jahani. Megyesi bad om ursäkt samt berättade att hon hade ändrat.

– Men sedan såg jag att Carinas namn fortfarande inte fanns i CV:t. När jag mötte Beáta i korridoren påpekade jag det, då frågade hon varför jag tittar på hennes CV, säger Mojgan Seraji med en suck.

Våren 2015, när disputationen närmade sig, bad hon vid ett tillfälle Beáta Megyesi att ta bort länkarna till de datorlingvistiska resurserna från sin hemsida.

– Hon blev aggressiv och visade knytnävarna. Jag sprang in till Joakim Nivre. Sedan gick vi tillsammans och pratade med Beáta, som då förnekade att hon skrikit. Efter det togs hon bort helt från min studieplan, berättar Mojgan Seraji.

Hon vände sig till fakultetens utbildningsledare Lars Hagborg. Denne var ovillig att ta upp kritiken med Beáta Megyesi, med hänvisning till att de två var goda vänner. Efter diskussion gick han dock med på att prefekten handlat oredligt, säger Mojgan Seraji.

– Det här var den 6 augusti 2015. Han lovade återkomma med ärendet i slutet av månaden. Det gjorde han inte. Då kontaktade jag universitetsjuristen Johan Asker.

Johan Asker menade att prefekten kan ha gjort sig skyldig till oredlighet i forskning. Vid sådana misstankar ska saken enligt reglerna anmälas till dekanus, men Asker avrådde Mojgan Seraji från att anmäla. Istället uppmanades hon tala informellt med dekanus Coco Norén. Det slutade med att Beáta Megyesi tog bort de av Mojgan Seraji utvecklade verktygen från sin hemsida, mot att hon inte anmälde.

– Ett barn kan förstå att det är fel att ta på sig äran för andras arbete. Vuxna forskare borde verkligen reagera, men de ville sopa problemen under mattan, menar Mojgan Seraji.

Ändå var hon inställd på att inte gå vidare sedan Megyesi ändrat på hemsidan. Men historien slutar inte här. Planen var att Mojgan Seraji skulle börja en post doc-tjänst i Oslo. På universitetet var man beredda att ta emot henne, det enda som saknades var ett intyg från institutionen där hon disputerat, för att hon skulle få finansiering från Vetenskapsrådet. Ett intyg som endast prefekten hade befogenhet att utfärda.

– Megyesi vägrade godkänna min ansökan. Hon hävdade att jag hade skapat arbetsmiljöproblem, säger Mojgan Seraji.

I det läget kopplade hon in Academic Rights Watch (ARW), en stiftelse som bevakar den akademiska friheten i Sverige. Där bedömde man att Mojgan Seraji utsatts otillåtna repressalier.

– Att hon nekades projektpengar tycks vara en följd av att hon har kritiserat prefekten. Ärendet borde inte ha handlagts av en person som var del i konflikten, säger Erik Olsson på ARW.

ARW gjorde en anmälan till JK om yttrandefrihetsbrott. Beáta Megyesi har skrivit ett yttrande där hon hävdar att Mojgan Serajis ansökan inte avslogs på grund av arbetsmiljöproblem utan för att den saknade budget. Dock finns det inga krav på en budget vid ansökan om internationella post doc-tjänster.

– Vi är besvärade av yttrandet från prefekten. Det underminerar ärendet än mer, säger Erik Olsson.

Enligt ARW och Mojgan Seraji står det utom rimligt tvivel att Beáta Megyesi kände till att Mojgan Serajis ansökan var fullständig även utan budget. Erik Olsson hoppas att ärendet ska få en avskräckande effekt.

– Det är positivt att det utreds. Bra både för Mojgan och svensk högskola att statuera exempel. Chefer ska inte kunna bete sig såhär, säger han.

I maj anmälde Mojgan Seraji Beáta Megyesi för oredlighet i forskning. Den senare har skrivit ett yttrande där hon nekar till anklagelserna, och hävdar att hon Mojgan Serajis version av händelserna är felaktig. Beáta Megyesi avstår från att kommentera situationen innan utredningarna är avlutade.

Mojgan Seraji arbetar idag på Convertus, ett företag för maskinöversättning. Hon trivs bra och är nöjd med tillvaron.

– Men konflikten med prefekten har påverkat min forskarkarriär negativt. Jag vill ha upprättelse. Det ska inte vara fritt fram att bete sig hur som helst mot en doktorand, säger hon.

I skrivande stund står en av artiklarna fortfarande utan Carina Jahanis namn i Beáta Megyesis CV. Hennes eget namn finns däremot på en 50-sidig manual som hon enligt Mojgan Seraji inte ens har läst.