Foto: Jonathan SchiessJonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C) debatterade på Ekonomikum i lördags.

”Käraste fiender” möttes i debatt på Eko

”Två ideologiska motpoler debatterar”. Så lyder den inofficiella parollen för Annie Lööfs och Jonas Sjöstedts debatturné på svenska universitet och högskolor. I lördags var det med spänning som Ergos Jonathan Schiess cyklade till Ekonomikum för att lyssna på vad han hoppades skulle bli en intressant debatt.

Foto: Jonathan SchiessEkonomikums sal 4 var fullsatt när Jonas Sjöstedt (V) och Annie Lööf (C) debatterade.

När jag runt 11:45 kom fram till Ekonomikum och klev in i Sal 4 insåg jag ganska snabbt att jag kunde glömma det där med att försöka få en sittplats. Det var fullproppat. Folk trängdes längst bak vid jackhängarna. Folk satt på golvet. Jag lyckades norpa åt mig en liten, liten glipa i en av sidogångarna. ”Oruttigt, Jonathan. Oruttigt.”

Klockan slog 12 och moderatorn hälsade alla välkomna. Sakfrågorna som skulle diskuteras var jobb, välfärd och klimatet. Men först fick Annie Lööf (C) och Jonas Sjöstedt (V) kommentera det fenomen som upptagit diskussionerna i Sverige den senaste månaden: #metoo.

– Jag blev förvånad över att folk var förvånade, sade Annie Lööf.

Jonas Sjöstedt betonade att problemet i grunden handlar om hur vår kultur ser på manlighet och vilka problem det för med sig. En skärpt strafflagstiftning, ett införande av ett oaktsamhetsrekvisit och en samtyckeslag betonade både Lööf och Sjöstedt som viktiga åtgärder.

Sedan drog den ordinarie debatten igång. Ibland brände det till, som när Annie Lööf kommenterade Jonas Sjöstedts förslag om att återinföra arvsskatten, återinföra förmögenhetsskatten och ta bort det fria skolvalet för att minska den ekonomiska och sociala segregationen bland rika och fattiga.

– Det Jonas säger är att, ju jävligare folk har det, desto bättre är det.

Eller när Jonas Sjöstedt sammanfattade Annie Lööfs klimatpolitik med att säga:

– Ja, Centern är kanske det bästa klimatpartiet i Alliansen. Men det är som att vara slalomåkare i Bangladesh.

Men på det stora hela var det tyvärr en typisk ”run of the mill”-debatt mellan två politiker som utväxlade ideologiska floskler mellan vad som är skillnaden mellan svensk höger- och vänsterpolitik. Stundtals påmindes jag om Henrik Dorsins imitation av partiledarna i ett avsnitt av ”Folkets Främsta Företrädare”. ”Vi ser miljarder av skattebetalarnas pengar som lyfts ur välfärden och hamnar i skatteparadis som Jersey och Guernsey. Görnschi och Jörnschi.”

I slutet av timmen fick publiken ställa frågor. En tjej undrade:

– När kommer genusvetenskap bli ett obligatoriskt ämne i grundskolan?

Jag vill inte påstå att Jonas och Annie skruvade lite på sig, men de skruvade lite på sig. Båda svarade ungefär att det är otroligt viktigt att jämställdhetsarbetet genomsyrar all undervisning. Huruvida genusvetenskap ska vara ett separat ämne ställde sig dock båda tveksamma till.

Även om debatten som sådan inte i stort inte lyckades fånga min uppmärksamhet, slogs jag av hur bra stämningen var i hela rummet. Sjöstedt och Lööf inledde med att titulera varandra som ”sina käraste fiender”. I dessa osorterade och informationsfyllda sociala medier-tider, där tid för egna reflektioner och tankar blir allt mindre, till fördel för nästa knippe åsikter som på löpande band måste kommenteras och plockas isär, blir det allt viktigare att kunna skilja mellan sak och person när man diskuterar eller debatterar. Det var glädjande att se en högt uppsatt liberal och en högt uppsatt socialist förkroppsliga och levandegöra det klassiska Voltaire-citatet ”Jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den”. Det får man inte ta för givet.