Kollage: Lina Svensk”Vi med stipendium är ju billiga studenter, klart hon var villig att ta sig an oss.” säger doktoranden Mary som kom till Uppsala med ett stipendium från sitt hemland. Hennes upplevelser på institutionen ledde till att hon slutligen skickade ett mail till rektor där hon beskrev sin – och en meddoktorands situation. I texten pratar Mary om ”oss” – det är alltså den andra studenten som avses. Ergo har inte varit i kontakt med den andra studenten och artikeln är därför enbart baserad på Marys berättelse.

”Billig doktorand” anmälde missförhållanden på institution

Doktoranden upplevde bristfällig handledning med återkommande inslag av diskriminering. Dessutom blev löfte om lön helt plötsligt ändrat till stipendium. Hon skickade slutligen ett mail till rektor för att få hjälp. Nu ska juridiska avdelningen vid Uppsala universitet utreda ärendet.

När Ergo träffar doktoranden har hon efter samtal med prodekanen på fakulteten fått byta huvudhandledare. Men med mindre än ett år kvar till disputation befinner hon sig i en svår situation.

– Det blir tufft att hinna med, det är mitt sista år. Jag är andreförfattare på en artikel vilket inte är tillräckligt. De projekt jag håller på med nu har jag i princip tagit fram själv. Jag vill bara bli klar, kunna lämna och åka hem, säger doktoranden Mary som egentligen heter någonting annat.

Hon kom till Uppsala finansierad av ett stipendium från sitt hemland för de tre första åren. Då hon önskade få en handledare från samma land kom hon slutligen i kontakt den aktuella handledaren.

– Under intervjun var hon jättetrevlig – vi med stipendium är ju billiga studenter, klart hon var villig att ta sig an oss. Men redan efter två månader visade hon sitt rätta ansikte.

Mary ser tillbaka på åren som gått och nämner en mängd händelser som fått henne att må dåligt och känna sig diskriminerad. Handledaren ska enligt Mary ha sagt ”mössen är renare än er” och ”jag skulle aldrig ha tagit mig an er studenter från [studenternas hemländer]”. Hon berättar också att handledaren brukar skrika på personer från samma land tills de börjar gråta.

– Mot svenskar och européer är hon jättetrevlig, oss behandlar hon som slavar. Hon vill kontrollera allt, till och med vad vi tänker. När jag berättar för andra om hur hon beter sig är det ingen som tror mig.

Det var när en annan post doc från samma land anlände till gruppen som konflikten eskalerade. Helt plötsligt skulle den andra forskaren ges högsta prioritet, berättar Mary.

– Jag hade blivit lovad att använda möss till mina experiment, men när den forskaren kom fick jag inte det. Min handledare sa bara ”du måste lämna företräde till den forskaren”.

Mary fick vänta flera månader. När hon sedan beställde andra material till sina projekt, som senare visade sig vara dyrare än vad hon trott, blev hon utkickad från labbet.

– Jag fick flytta till en annan korridor, byta grupp och handledare. Hon sa till alla på institutionen att jag skulle få fortsätta använda material i labbet, men i praktiken blev jag helt avskuren från allt jag arbetat med.

Enligt Mary börjar nu handledaren sprida rykten om hur dålig hon är. Hon får höra från en vän i Stockholm att han känner till konflikten. Hon har ingen att vända sig till och blir deprimerad. Dessutom går arbetet i den nya gruppen trögt. Mary kämpar på i ett och ett halvt år med sina egna projekt innan hon väljer att be om ursäkt med förhoppning att kunna återgå till ursprungshandledarens grupp och återuppta sina projekt. Handledaren går med på det men situationen är ohållbar. Hon skriver brevet till rektor där hon berättar om sina upplevelser. Då hon inte får något svar mailar hon dekanen och får sedan med hjälp av prodekanen under hösten byta handledare igen.

Förutom det hårda ledarskapet menar Mary också att handledaren sedan några år tillbaka är mer fokuserad på forskningen som hon bedriver i sitt hemland, än på den som görs här i Uppsala. Detta har lett till bristfällig handledning.

– För mig är det för sent, skadan är redan skedd. Men hon fortsätter ta sig an nya studenter och behandla dem på samma sätt. Det måste få ett slut. Det är därför jag berättar, för att förändra situationen för framtida studenter.

Mary tar även upp sina och en annan doktorands anställningsförhållanden i brevet. I ett intyg på svenska skrivet av personalsamordnaren står att hon ska bli anställd som doktorand under sitt fjärde år då stipendiet från hennes hemland löper ut. Men förra sommaren fick hon veta att det sista året kommer att betalas via stipendium. Ersättningen blir ungefär densamma, men ett stipendium ger inte samma sociala trygghet, som till exempel möjlighet att söka a-kassa om man vill stanna i Sverige. Den dåvarande prefekten som hade ansvaret vid tiden då intyget skrevs säger att det var ett misstag.

– Det var den annars mycket skickliga personalsamordnaren som skrev ett intyg utan att kolla med mig. Hon hade egentligen ingen befogenhet att göra det. Jag hade ingen aning om att det intyget var skrivet.

Vid samma tidpunkt får Mary också en studieplan skriven på engelska. Där står att hon under sitt fjärde år är en så kallad ”doctoral fellow”. De väljer då att förbise intyget på svenska och i stället fokusera på det som är skrivet på engelska.

– En doctoral fellow kan antingen betalas med stipendium eller lön – det är definitionsmässigt oklart. Tittar man på andra universitet betalas ofta doctoral fellows med stipendium. Vi kollade med den juridiska avdelningen och kom därefter fram till att vi skulle betala med stipendium.

Han säger att det troligtvis kommer att författas riktlinjer som gör att sådana här oklarheter inte ska uppstå i framtiden. Han menar också att vissa språkliga skillnader kan ligga bakom.

– När man skriver en doktorandansökan på svenska så heter det ju doktorandtjänst och då är det klart vad som menas. Men här pratar både handledare och doktorand engelska och då blev det doctoral fellow.

Så då beror ersättningen på vilket språk man pratar?

– Ja det kan tyckas så. Men den här doktoranden tyckte inte att det var så stor sak då. Hon avsåg att åka hem efter sin tid här. Därför blev jag överraskad att hon tog upp det nu.

Både dåvarande och nuvarande prefekt känner till att det funnits infekterade konflikter i gruppen och säger att de gjort vad de kunnat för att försöka lösa dem. Efter att Mary skickade in sitt brev har juridiska avdelningen vid Uppsala universitet startat en utredning. Nuvarande prefekt säger att hon arbetat med fallet under hösten, redan innan hon fick se brevet i början av december.

– Det här är ingenting vi försökt sopa under mattan, utan något vi tar på största allvar. Anmälan måste behandlas. Det är väldigt många involverade och vi måste få den fullständiga bilden, säger den nuvarande prefekten.

Ergo nar varit i kontakt med handledaren. Sedan artikeln publicerades i papperstidningen har hon valt att dra tillbaka sina uttalanden.