Foto: Staffan ClaessonCatarina Zarazua Mujo till vänster och Mateja Kovacevic driver föreningen Uppsala Loves Hip Hop som syftar till att få människor att mötas genom dans. Tack vare sitt arbete i föreningen har de korats till årets mest kreativa Uppsalabo – och fått stipendium på galan Årets företagare.

Rör sig framåt med driv

De dansar för integration, han planerar att lösa problem med rep på hög höjd. Företagande behöver inte vara stöpt i en specifik mall. Ergo har träffat tre Uppsalastudenter som med energi och driv skapat sina egna jobb.

Foto: Staffan ClaessonVila.

Foto: Staffan Claesson"Det är viktigt för oss att visa att det inte är så svårt att mötas om man har ett gemensamt intresse"

Foto: Sandra GunnarssonUppsalastudenten Johan Ingfors är precis klar med sin utbildning i industriellt höghöjdsarbete och syns kanske snart i en telemast, under tiden håller han på att utveckla ett annat (lite hemligt) bolag tillsammans med en kompis.

Foto: Sandra Gunnarsson"Jag har alltid varit intresserad av företagande. Drömmen är att vara min egen, att ha något att ta på, säga det här har jag gjort." säger Johan Ingfors.

Solens strålar spelar på parketten i danslokalen. Catarina Zarazua Mujo sätter på en houseig remix av Destiny childs ”Say My Name” och intar position, sittande på golvet. Musiken börjar spela, hon reser sig upp – dansar, möter Mateja Kovacevic i en virvelvind av kontrollerade rörelser.

– Vi uppträdde med den här dansen utomhus i Palestina. Det är häftigt, när man kör den så kommer känslorna tillbaka, säger Mateja Kovacevic, när de sätter sig på golvet och pustar ut.

De båda dansarna träffades på Åsa folkhögskolas street dance-linje 2012 och flyttade därefter till Uppsala där deras vänner höll på att starta upp en dansförening. Ganska snabbt tog de över och började utveckla den vidare. Grundidén med föreningen Uppsala Loves Hip Hop var att få människor att mötas genom dans. De började hålla öppna träningar som snabbt blev populära.

– Vi har ett motto – each one, teach one – som betyder att vi lär av varandra. I en vanlig dansklass står man ofta framför en spegel, här blir det mer som ett möte, säger Mateja Kovacevic.

De menar att träningarna fungerar som naturliga integrationsplatser där människor med olika bakgrund och ålder möts. Förra året utvecklade de idén kring dans som integration i ett projekt där de bjöd in tio ensamkommande flyktingkillar. Efter att ha tränat tillsammans under några veckor uppträdde de på festivalen Fett med kärlek. Två av killarna har fortsatt att dansa och tillsammans har de uppträtt på asylboenden och olika bygdegårdar. 

– Det är viktigt för oss att visa att det inte är så svårt att mötas om man har ett gemensamt intresse, säger Catarina Zarazua Mujo.

Men dansen är inte bara ett intresse. Sedan en tid tillbaka har de båda startat var sitt företag för att de ska kunna ta fler uppdrag och signalera att det inte bara är en hobby de håller på med.

– Av vanliga människor tas man som dansare inte alltid seriöst. Det kan hända att någon frågar om vi vill dansa i en kvart för hundra kronor. De förstår inte att det tar timmar att planera och träna, säger Catarina Zarazua Mujo.

Visst har det varit jobbigt att lära sig betala ut löner, bokföra och redovisa olika ansökningar. Men det har det varit värt och under den senaste tiden har de fått flera kvitton på att allt arbete de lagt ner verkligen gjort skillnad. I slutet av augusti korades de båda till ”årets mest kreativa Uppsalabo” av föreningen U! Club för sitt arbete med Uppsala loves hip hop. Och när Ergo besöker dem under träningspasset i danslokalen har de precis återhämtat sig från galan ”Årets företagare” där de fick ta emot stipendiet ”#GeTillbaka” och en check på 25 000 kronor. 

– Det kändes helt sjukt, jag har alltid drömt om att få stå med en sån där stor check. Nu fick jag göra det, skrattar Catarina Zarazua Mujo.

– Vi började med att utveckla öppna träningar. Nu får vi ta emot pris i Stockholms stadshus. Vi hoppas att det kan inspirera fler till att våga satsa på att starta något liknande – och att hip hopkulturen får större spridning, säger Mateja Kovacevic.

Men trots fina galor och priser är mycket av deras arbete fortfarande ideellt. Catarina Zarazua Mujo jobbar extra och Mateja Kovacevic får lite CSN då hon pluggar en danskurs i Stockholm och kulturantropologi B här i Uppsala. Inte helt oväntat har hon valt att skriva om afrokubansk dans.

– Det är jättekul att kunna rikta in sig på det man är intresserad av, då blir det mycket roligare att plugga. Nu när jag var i Kuba fick jag en annan förståelse också – aha det är därför de dansar på det sättet, säger Mateja Kovacevic.

Catarina Zarazua Mujo instämmer. Hon har tagit en kandidat i media och kommunikation och läst engelska och etnologi.

– Att plugga har varit viktigt för mig för att förstå andra människor och kulturer, som till exempel bakgrunden till varför hip hop-kulturen växte fram, säger hon.

***

Johan Ingfors 23 år pluggar fristående kurser på heltid, har tre extrajobb, ett företag med två olika inriktningar och planerar att starta ett bolag tillsammans med en kompis.

– Jag kan inte påstå att jag sover speciellt mycket, men jag är extremt morgontrött, säger Johan Ingfors som just nu läser 15 poäng handelsrätt vid Uppsala universitet.

Redan under gymnasiet startade han ett UF-företag och sedan dess har han fortsatt att utveckla sina idéer och intressen i olika branscher.

– Jag har alltid varit intresserad av företagande. Drömmen är att vara min egen, att ha något att ta på, säga det här har jag gjort.

Förutom studierna, som vi ska återkomma till senare, är Johan Ingfors nu inne på två vitt skilda spår. Efter att ha jobbat som instruktör på två olika höghöjdsbanor började han snöa in på industriellt höghöjdsarbete.

– Det innebär allt jobb som sker på hög höjd med rep. Till exempel att laga telestolpar och utbilda telekombolag i det arbetet, förklarar han.

Han har precis blivit klar med utbildningen och tanken är att han ska hyra ut sig själv som konsult. Johan Ingfors har också ett bolag på g med en kompis som han träffade genom gemensamma vänner. De bestämde sig för att starta företag tillsammans, men vad de skulle göra var i inledningsfasen oklart.

– Vi visste att vi ville jobba med e-handel, att vi ville göra produkten själva och att vi ville jobba tillsammans. Så undersökte vi olika vardagsproblem och utgick från det.

Låter det vagt? Ja, han vill inte avslöja vad det är för produkt de ska sälja. Men arbetet är på gång och just nu håller de på att leta leverantörer och sammanställa en affärsplan.

Johan Ingfors berättar
att han jobbat mycket med att sätta upp olika mål. Genom att skriva en lista på 100 saker ha vill uppnå och utveckla hos sig själv – och sedan skala ner den listan till fem punkter – har han kommit fram till vilken riktning han vill ta i livet.

– Tidigare hade jag ekonomiska mål, men det strävar jag inte efter lika mycket nu. Det handlar snarare om att bli bättre på att stå upp för mig själv, prata inför folk och utöka mitt kontaktnät, säger han.

När vi kommer in på studierna är det just kontaktnätet han väljer att betona. För Johan Ingfors är det minst lika viktigt att träffa andra studenter, framtida företagspartners som att lära sig vad som står i kursboken. Planen är att han ska läsa ekonomi i vår. Men under ett av alla sina extrajobb (i chark- och ostdisken på ICA) har han lärt känna en av kunderna och blivit kallad på intervju. Det var det där med kontakter. Så hur det blir med framtida studier återstår att se.