Foto: Linnéa GyllingbergFysikstudenten Ebba Hansson ser sig ångestfyllt över axeln en sista gång innan hon går in för att ta sin omtenta.

Så tuktas en omtenta

”Det finns omtentor, men inte omfester” är ett etablerat mantra som upprepas för att rättfärdiga att man inte riktigt orkar ta tag i plugget i tid. Men vad händer när den där tentan till slut kommer för att hämnas? Vi hängde på fysikstudenten Ebba Hansson för att dokumentera kampen och ångesten inför hennes (förhoppningsvis) sista, skälvande omtenta.

Foto: Sandra GunnarssonEtt par timmar efter tentan sitter Ebba med en öl framför sig för att fira – iförd tröjan med budskapet ”This girl needs a beer”, något som sällan har varit mer sant.

Onsdag 14 augusti, 5 dagar före tentan

Ebba Hansson, fysikstudent och verksamhetsledare för Mångfaldsbyrån Esmeralda, sitter på sitt kontor i Kårhuset på Övre Slottsgatan med nacken krökt över ett formelblad. På måndag har hon omtenta på ett delmoment i kursen ”Fysikprojekt I” som hon kuggade under sitt första år på kandidatprogrammet i fysik. Klarar hon den här tentan får hon de två sista poängen som saknas för att hon ska kunna ta ut sin examen.
– Jag hade dålig pluggdisciplin när jag gick i ettan 2015.  Vi festade mycket och jag kuggade flera kurser – låg på CSN-gränsen efter första året innan jag skärpte mig. Jag visste att jag inte skulle klara tentan första gången redan innan jag skrev den. Jag fick ett av tio poäng. Polletten trillade liksom aldrig ner, säger Ebba och tillägger att flera av hennes kursare också kuggade tentan, men att de tog tag i omtentan tidigare än hon beslutade att göra det.
Hur känns det just nu?
– Alltså… det gör fysiskt ont i hela kroppen att bara tänka på omtentan. Jag kommer verkligen vara tvungen att plugga asmycket i helgen.
Vad känns jobbigast?
– Startsträckan. Att bara ta fram alla papper och titta på gamla tentor tar emot något djävulskt. Sen känner jag ju igen ganska mycket, men vissa grejer är på nivån ”hur räknar man ut ett medelvärde?” Det är liksom saker man lärde sig i typ mellanstadiet!
Det låter helt fruktansvärt. Du har inte övervägt att bara strunta i tentan?
– Nej. Jag vill verkligen ha den här kandidaten nu. Plus att jag känner en skyldighet inför föreläsaren på kursen att klara det för att han har varit så snäll.
Har du någon studiestrategi för de kommande dagarna?
– Kolla igenom gamla tentor, memorera svaren och hoppas att det går vägen. Jag borde väl ha börjat plugga tidigare, men jag har inte känt mig motiverad förrän nu.
Hur känner du inför devisen ”det finns omtentor, men inga omfester” just nu?
– Det är jättekul med fest, men man tjänar verkligen på att strunta i den om det krockar med en tentaperiod. Att sitta så här som jag gör nu är verkligen inte roligt. Plus att känslan när man klarar en riktigt svår tenta är oslagbar. Det är så skönt. Men det är väl lätt att vara efterklok.

Fredag 16 augusti, 3 dagar före tentan

Ergo möter upp Ebba strax efter att hon har Skype:at med läraren för kursen hon ska tenta av.
– Han gick igenom en hel tenta med mig och förklarade alla uppgifter. Det tog typ en timme och 45 minuter. Så himla snällt att han ställde upp! Jag har aldrig varit med om att en lärare gör så innan, säger Ebba.
Hur var det att prata med honom?
– Jo men det kändes bra. Jag blev ju tvungen att plugga lite extra innan vi skulle Skype:a för att jag skulle kunna ställa relevanta frågor och förstå vad han över huvud taget sa. Jag satt och spände mig från början till slut, så nu känner jag mig helt matt.
Hur känns det när du tänker på tentan nu?
– Jag är försiktigt positiv, men jag vill inte jinxa något. Jag har också förstått att det som var förkunskapskraven till den här kursen var sådant som man läste parallellt med den, så det är egentligen inte så konstigt att jag kuggade första gången. Jag tror att det är en sådan kurs de använder lite för att sålla bort personer från programmet. Men nu när man förstår mer är det faktiskt ganska roligt. Jag blir påmind om varför jag valde att plugga fysik från första början.
Hur känns det fysiskt?
– Det går som ångestvågor genom kroppen då och då. Ungefär som en bakisvåg när man tänker på vad man sa och gjorde igår.
Hur ser helgupplägget ut?
– Jag ska sitta i tryckeriet i källaren på Ekonomikum och göra en massa gamla tentor. Klockan nio till 21 är målet att sitta lördag och söndag.

Måndag 19 augusti, 2 timmar före tentan

Ergo fångar upp Ebba precis innan hon ska bege sig till Ångström. Hon säckar ihop i en soffa och utstrålar avgrundsångest.
Hur gick det med pluggandet i helgen?
– Jo, jag tyckte ju att jag hade förstått allt läraren gick igenom i tentan på fredagens Skypesamtal, men när jag gick hem och gjorde en annan tenta på kvällen gick det sååå dåligt! Jag mejlade några frågor till läraren och förväntade mig förstås inte att få svar egentligen, men det fick jag. På lördag förmiddag. Och han skrev att om jag behövde mer hjälp skulle jag bara höra av mig. Nu vill jag klara tentan 50 procent för min egen skull och 50 procent för hans skull för att han hjälpt mig så mycket. Men jag satt nog drygt tolv timmar i helgen totalt på tryckeriet och igår kändes det som att jag nog kommer att kunna klara den, lite avhängigt på tentans svårighetsgrad. Vissa av de gamla jag har gått igenom har varit svårare än andra.
Hur mår du just nu?
– Det är ren och skär ångest. Jag hade svårt att äta i morse och sov dåligt inatt. Det är lite samma känsla som när man man ska på en viktig dejt. Jag kan inte säga att jag är besviken på mig själv som försatt mig i den här situationen, men det är väldigt jobbigt just nu. Fast jag måste säga att det känns najs att sista tentan är i fysik och inte någon random strökurs jag tagit för att fylla ut poängen. Det knyter ihop säcken på något vis.
Har du någon tentaritual?
– Jag ska lyssna på låten ”Love my Life” med Robbie Williams. Min syster la till den som ett skämt på en spellista jag lyssnade på innan jag skulle skriva en tenta och nu har den blivit ett måste.
Lycka till!

Måndag 19 augusti, två timmar efter tentan

Ebba sitter på en uteservering med en öl framför sig och ler.
Hur känns det?!
– Det känns bra! Det kom en uppgift som jag har haft problem med hela tiden – att härleda formler. Jag hatar det. Varje gång jag ser en sådan uppgift tänker jag bara att någon gubbe redan har löst det där, så varför ska jag behöva göra det? Men det gick bra. Jag började se sambandet och det var som att polletten trillade ner där och då. Den uppgiften utgjorde strax under hälften av de antal poäng man behöver för att bli godkänd, så länge det gick okej på de andra uppgifterna borde jag bli godkänd. Jag skulle säga att det är ungefär 75 procents sannolikhet att jag klarar tentan.
Hade du någon interaktion med läraren som hjälpt dig?
– Ja, han var tentavakt och när vi gick ut frågade han vad jag tyckte om provet och jag sa att det var svårt. När han sedan skulle gå passade jag på att tacka så mycket för all hans hjälp. Det kändes bra.
Hur står sig den här tentan mot andra du gjort?
– Det känns mycket större. Det är ungefär som första helgen man hade utan plugg på programmet och man tänkte ”kan livet vara så här gött?” Nu kan jag äntligen slappna av.

Fredagkväll 30 augusti, elva dager efter tentan

Ergo får ett meddelande från Ebba:
”Jag. Klarade. Tentan. !.!.!.!.!.!.!”