Foto: Lina KarlssonKristina Rudbjer (markisinnan de Merteuil), Emma Grubbström (Chevalier Danceny) och Arvid Stenström (Vicomte de Valmont) manusrepeterar inför premiären av Choderlos de Laclos klassiska "Farliga förbindelser".

Klassiskt men oanat aktuellt på VG

Sex, maktspel och könsroller i fransk 1700-talsidyll. Den 23e januari stundar premiären för Västgöta nations uppsättning av "Farliga förbindelser". Lina Karlsson besökte en av teatergruppens repetitioner strax innan jul.

Foto: Lina KarlssonRegissör Lena Jonsson och producent Fredrik Gahm har satsat på en klassisk tappning av "Farliga förbindelser", som har sett många tolkningar genom århundraden, både som pjäs och film. Senast den filmatiserades var 1999, i dramat "En djävulsk romans".

Föreställningsdatum

Tisdag 23/1 19:00
Onsdag 24/1 19:00
Torsdag 25/1 19:00
Fredag 26/1 19:00
Lördag 27/1 16:00

Med huvan neddragen över ansikte och ögon för att i största möjliga mån skydda mig från det snöblandade decemberkvällsregnet sätter jag ena handen mot entrédörren till Västgöta nation, som inte rör sig ur fläcken. Jag ser upp och möts av en lapp som meddelar att nationen har stängt på grund av julledighet. Där inne råder dock fortfarande liv och rörelse. VG:s teatergrupp är i full gång med att repetera inför vinterns stora föreställning; Farliga förbindelser. Jag släpps in av pjäsens producent Fredrik Gahm, och leds in till den kristallkronprydda salen där inövandet av repliker och gester varvas med kaffedrickande. Gruppen är i god fas inför premiären, menar Fredrik Gahm och får medhåll från regissör Lena Jonsson.
– Det är mest alla kostymer som kommer ta tid att fixa. Det blir till att sy en hel del nu under jul och nyår, säger Lena, och de båda skrattar.
Vi slår oss ned alla tre, och jag ber dem sammanfatta pjäsen.
– Det rör sig om de två franska aristokraterna änkan Marquise de Merteuil och adelsmannen Vicomte de Valmont, vars största nöje är att avverka älskare och sedan skryta om det för varandra, berättar Lena Jonsson.
När Merteuil sedan blir lämnad av sin nuvarande älskare i samband med att denne ska gifta sig, ber hon Vicomte att förföra exets nya tjej som hämnd. Vicomte har dock kikaren i sikte på ett annat, mer svårflörtat offer. Han vill få den kyska, dygdiga Madame de Tourvel att bli dödskär i honom, och på samma gång överge alla sina moraliska övertygelser.

 

Detta drama, som ursprungligen är skrivet som en brevroman av Choderlos de Laclos, har ställts upp både som film och pjäs i otaliga versioner och tidskontexter. Jag frågar vad det blir för stuk på pjäsen denna gång.
– Vi håller oss i linje med historiens och bokens grundidé. Det blir en uppsättning i klassiskt 1780-tal, med klänningar, krås och allt därtill, berättar Lena Jonsson.
– Det är väl en av de bitar som lockar mest med pjäsen. Korsetterna till trots, fyller Fredrik Gahm i.
Jag undrar vad man tänka på för att det inte ska bli alltför mossigt när man sätter upp en pjäs av en nära 240 år gammal historia.
– Vi har bearbetat manus till att bli mer nutida, och håller dialogerna öppna för förändring. Rollerna har vi försökt modernisera via karaktärsanalys. Vissa har varit knepigare än andra, säger Fredrik Gahm.
Dock konstateras också att pjäsen, sedan några månader tillbaka, har kommit att bli oanat i ropet. Detta då det är en berättelse som i huvudsak handlar om könsroller, maktspel och sex; ord som  dessa dagar för tankarna ganska direkt till #Metoo-rörelsen.
På frågan om hur de förhållit sig till att i dagarna arbeta med just en sådan berättelse, som innehåller både en och annan fördold våldtäkt, berättar båda två att det blivit nödvändigt att tona ner vissa scener eller göra vissa karaktärer mer finkänsliga. Samtidigt är de överens om att det ändå känns viktigt att spegla och belysa den biten.

– Vi har hållit oss pjäsens idé trogen, men vi får hela tiden hålla det här i åtanke, säger Lena Jonsson.
Hon får medhåll från Fredrik Gahm.
– Visserligen blir pjäsen blir nu mer aktuell, men samtidigt förstår man hur tidlös den är. Tyvärr.
Med det sagt lämnar jag de båda att återgå till repetitionsarbetet. Innan jag beger mig ut genom entrédörren och återigen drar luvan över huvudet plingar det i min mobil. Jag blir förkunnad om ännu en bransch som gått samman i ett upprop mot sexuella trakasserier på arbetsplatsen, tänker på den diskussion jag just haft, och skakar på huvudet.