Monokulturen

I samband med att en massa (primärt) 40-talister gått ur tiden så kom jag att tänka på en sak i kontrasten mellan två av dem. Kontrasten är såklart stor rent objektivt, men jag avser kontrasten för mig personligen. De två jag tänker på är Muhammed Ali och Thorbjörn Fälldin.

Vad jag kom att tänka på var kontrasten i hur mycket jag vet om dessa två män. Om Muhammed Ali vet jag att han var mästare i tungviktsboxning men fråntogs titeln och sin licens i samband att han vägrade tjänstgöra i försvarsmakten under Vietnamkriget. Jag vet att han gavs rätt i sin vägran på religiösa grunder i högsta domstolen. Jag vet att han var en machiavellisk man med civilkurage. Jag har sett Thrilla In Manilla och When We Were Kings flera gånger och älskar dem. Han var en mycket fascinerande man.

Om Thorbjörn Fälldin vet jag att det var något om någon kärnkraftsstrid, man skulle ladda eller inte ladda en reaktor eller nått.

Det kanske inte känns så anmärkningsvärt, men bara någon generation innan mig tror jag ett sådant kunskapsgap skulle vara chockerande. Att inte kunna något om en viktig statsman och regeringschef i sitt eget land jämfört med vad man kan om en boxare i Amerikatt.

Kulturen är global, och det är på både gott och ont.

Nej, förresten En sak vet jag om Thorbjörn Fälldin. Stor kuk, tydligen.