Utsökta skådespelare i vackert berättad kärlekshistoria

Possession
Regi: Neil LaBute
Royal

Betyg: 3 av 5

Roland, ung amerikansk litteraturforskare (Aaron Eckhart), upptäcker att hans forskningsobjekt, drottning Victorias hovpoet Henry Randolph Ash, sannolikt inte levt ett så sedesamt liv som man trott. Ett passionerat kärleksbrev från skalden vittnar om ett utomäktenskapligt förhållande. Han anar att den samtida poeten Christabel LaMotte varit tänkt adressat. Följaktligen kontaktar han sin brittiska kollega Maude Bailey (Gwyneth Paltrow), specialiserad på LaMotte.

Maude visar sig vara en distanserad och kylig genusteoretiker som först ställer sig högst avvaktande till Rolands spekulationer. När brev och dagböcker pekar på att de bägge skalderna känt varandra blir hon dock själv nyfiken. Tillsammans ger sig de två forskarna ut på en resa i tid och rum. Samtidigt möter vi i parallella scener den kärlekshistoria från 1858 som paret i sin detektivmöda konstruerar. En historia där liv, verk och passion sammanfaller. Jeremy Northam och Jennifer Ehle (i rollerna som Ash och LaMotte) spelar upp ett eldigt relationsdrama som avses ligga i dialog med Eckharts och Paltrows mer försiktigt accelererande kärlek.
Detta är alltså inte bara en berättelse om hur två medvetna humanistiska forskare av idag släpper alla metodologiska koncepter, och ger sig hän åt den mest otidsenliga biografiska romantisering man kan föreställa sig. Det är samtidigt en berättelse där erotiska och känslomässiga låsningar ska lossas. Framför allt är det den cyniska feministen Maude som filmen tagit sig uppdraget att väcka.

Så var det då referenserna till Den franske löjtnantens kvinna . Inte nog med att miljöer (engelsk kustidyll), kläder och upplägg starkt minner om förlagan, samt att Jennifer Ehle visar en nästan kuslig likhet med Meryl Streep. Även i Possession kontrasteras förbjuden lidelse i det förflutna mot en samtid som tillåter allehanda sexualitet, men skyr och fruktar starka känslor.

I Reisz film framstod det styrda moralistiska samhället som en idealisk fond för nutidsmänniskan att projicera en utopisk dröm om kärlek på. En dröm som aldrig förverkligades i filmens samtidsplan. I Possession är det tvärtom. Samtidigt som Roland och Maude konstruerar en romantisk tragedi i fager viktoriansk dräkt skapar de också något av ett utopiskt rum i sin egen krassa och kalla samtid. Kort sagt: denna film verkar helhjärtat köpa allt det som Den franske löjtnantens kvinna ägnade sig åt att problematisera.

Detta skulle kanske inte framstå som något större problem om inte beroendet av Reisz film var så uppenbart. Samtidigt framstår det som förmätet att irritera sig på vad Possession inte är. Kanske ska man istället försöka njuta av en riktigt vackert berättad kärlekshistoria klädd i ett lagom intrikat intrigbygge, smyckad med flera utsökta skådespelarinsatser.