Från galghumor till djupare melankoli

Christoffer Olofsson / koolera@hotmail.com / Film / Publicerad 2003-03-20 00:00

Wilbur vill ta sitt liv. Den förkortade svenska titeln Wilbur vill dölja att Lone Scherfigs melankoliska humor från danska storsuccén Italienska för nybörjare har blivit än dystrare när den flyttas till det mulna Skottland. Denna förborgade hemlighet avslöjas dock redan i filmens öppningsscen när Wilbur ger sig i kast med ett av sina många självmordsförsök.

WILBUR
Regi: Lone Scherfig
Royal
Betyg: 3 av 5

Wilburs sarkastiska svårmod och dess effekt på kvinnosläktet ger hans stabile bror Harbour idéen att den rätta kvinnan skulle kunna ge Wilburs liv mening. Men när hon, i form av den ensamstående modern och städerskan Alice, kliver in i brödernas antikvariat, så är det Harbour som faller pladask.

Humorn står i fokus i filmens första del. Det är glädjande att rapportera att den scherfigska iakttagelseförmågan har överlevt flytten till Glasgow. Samma sak kan man tyvärr inte säga om manusförfattaren Anders Thomas Jensens sinne för språkliga detaljer. Trots bländande insatser av de engelskspråkiga skådespelarna, främst Shirley Henderson som den permanent tårögda Alice och Jamie Sives som titelns charmerande desperado, så känns många försök att hitta ett skotskt tonfall en smula ansträngda.

Det är modigt att i filmens andra halva, tvärtemot feel good-filmens principer, gå från galghumor till djupare melankoli. Tyvärr vill dock inte svärtan riktigt ta fäste och självmordstemat förblir ytfernissa. Vad värre är så lär vi aldrig riktigt känna Wilbur, Harbour eller Alice. Skottarna må förlåta, men detta skulle aldrig hänt i Danmark.