En arkeologiutbildning senare

Hösten 2016 träffade Ergo Maximilian Hansen för första gången. Då var arkeologutbildningen ännu ett näst intill oskrivet blad.
– ”Vad ska jag göra i tre år?”, minns jag att jag tänkte, och bävade lite. Nu är det nästan klart, konstaterar Maximilian när vi träffas på Ungdomens hus, där han för närvarande arbetar med improvisationsteaterprojektet Mind Melt.
Teatern har varit en bestående del av hans liv under den tid vi följt Maximilian och så räknar han med att det ska fortsätta. 14 maj arrangerar Mind Melt ett improvisationsjam här på Ungdomens Hus.
– Det ska bli spännande att se hur det går. Det finns få ställen i Uppsala dit man kan gå och improvisera, säger Maximilian.
Parallellt arbetar han med sin kandidatuppsats, och i juni är det dags för examen. Han tycker att han har blivit smartare under de tre åren, men det är förstås svårt att avgöra om det främst beror på studierna eller på att han har blivit äldre. För närvarande förhåller sig Maximilian tämligen osentimentalt till det faktum att hans studietid går mot sitt slut.
– Det är svårt att se det som sorgligt just nu, jag vill bara bli klar med uppsatsen, säger han.
Ämnet för C-uppsatsen är ett stycke i Snorre Sturlassons Edda som säger att asaguden Oden lever på enbart vin. Det var samtidigt inte möjligt att odla vindruvor i Skandinavien under den tiden.
– Jag har tittat på varifrån influenserna till Odens påstådda diet kan komma och problematiserar antagandet. Det är intressant med tanke på att högerpopulistiska rörelser gärna använder Oden som symbol, att det här finns influenser från andra kulturer. Det är inte bara för att få ut min examen jag är ivrig att bli klar, ämnet intresserar mig.

Valet av utbildning är med andra ord ingenting Maximilian ångrar. Historieintresset har funnits sedan barnsben och under sina studier har han insett att arkeologi är något som berör det mesta människor gör.
– Jag är väldigt glad för att jag fastnade för arkeologi, oavsett vad jag kommer att göra med utbildningen sedan. Det är härligt att vara uppe i att söka mer kunskap.
De tidigare tankarna på en forskarkarriär har Maximilian dock lagt på hyllan. För närvarande är han ganska trött på att skriva.
– Men jag kanske ändrar mig igen, om jag hittar något som jag verkligen vill forska om, säger han.
Arbetsmarknaden som väntar honom är inte den mest tacksamma, men Maximilian uttrycker ingen större oro. I och med sitt extrajobb på Gamla Uppsala Museum har han åtminstone en fot inne i branschen.
– Man måste ligga på. Det får ju bara funka, säger Maximilian.
Privat verkar en övergång från studier till arbete inte komma att innebära någon stor förändring. Maximilian var redan rotad i Uppsala och aktiv inom improvisationsteatern när han började plugga och har inte deltagit särskilt mycket i det traditionella studentlivet. Han har helt enkelt inte haft tid.
– Jag har bara varit på en sittning – visst heter det så? Man kan förstås ha väldigt kul på nationerna men det känns som att det som lyfts fram mest är aktiviteter som har med alkohol att göra, säger Maximilian, som är nykterist sedan många år.

En sak kommer dock att bli annorlunda när han inte pluggar längre, nämligen boendesituationen. För närvarande bor Maximilian och hans sambo i en studentlägenhet i Eriksberg. Nu blir det med andra ord dags att börja leta efter något nytt.
– Lite trist, det ser jag inte fram emot. Vi trivs väldigt bra, säger Maximilian.
Något som väl både får ses som ett glädjeämne och ett tydligt steg in i vuxenlivet är däremot att det vankas bröllop i sommar. Exakt hur det kommer att gå till är än så länge hemligt.
– Vi ska inte ha något Brad Pitt och Jennifer Aniston-bröllop, men visst blir det en riktig fest, säger Maximilian.

Sigrid Asker/webbred@ergo.us.uu.se