[Mööögel] eller [möggel], vad säger du?

Min franska lägenhet har drabbats av fuktskador av en mindre trevlig sort varpå diskussionen har gått het - hur man ska uttala ordet mögel ?

Heter det [möögel] eller [möggel]? Enligt stavningen borde det väl uttalas [mööögel] med långt ö? Kort vokal före dubbelkonsonant så lyder ju en regel från skolans första år. Man nbsp;lagar nbsp;mat men nbsp;laggar nbsp;gör internetuppkopplingen. Ett lika känt exempel som fiffigt nog använts i en snusreklam är lakrits där man i anspelar på uttalsvariationen. Båda är så klart rätt då båda finns och används

Vi lär oss tidigt hur saker och ting uttalas nbsp;och när det vi lärt oss och håller försant sätts på tvären är det inte underligt att man reagerar. Jag överhörde en diskussion om mögeluttalet där det gnäbbades i stil med: ”Säger du böggen om bögen också? Nä, men sägerru aapelsin om apelsiner rå?”. Det finns faktiskt poänger i dessa resonemang: reglerna är inte tillämpbara hela tiden och skriftspråket är inte alltid en bra uttalsguide. Vad berättar stavningen egentligen för oss? Funkar inte skriften bara om man redan kan reglerna och alla dess undantag? Hur skulle det låta om en polack högläste Selma Lagerlöf med polska uttalsregler? Personen skulle inte veta att bokstavskombinationerna nbsp;skjuta, nbsp;sköta, nbsp;schema, nbsp;stjärna, nbsp;sju, nbsp;chef, passion, tradition, reflexion, västgöte, växjö, religiös m.fl. uttalas i vissa sammanhang på samma sätt.

I texter med flera hundra år på nacken kan man se en fascinerande variation vad gäller stavning. Mottot för tiden var att: ”Var och en stavar som han tycker att orden låter i hans egen dialekt”. Jag har sett i äldre texter ett och samma ord stavas på flera olika sätt i samma text och jag funderar om man kunde känna igen en persons stavning på samma sätt som man känner igen någons handstil. Hänn ztafvar soo vaqqärt

Det skriftspråk som används idag i Sverige speglar ett äldre språk nbsp;som kommit fram genom religiösa texter och statsbildning där ett gemensamt kanslispråk eftersträvades. Man skulle grovt kunna säga att anledningen till att stavningen ser ut som den gör är därför att det en gång har hetat så, ja i alla fall bland Mälardalens överklass. Det som gnistrar uppe i himlen på nätterna är ju en sjärna men har en gång hetat stjärna. Språkpolitiska åtgärder har inverkat där svenskan standardiserats och stavningsreformer genomförts, den senaste och förhoppningsvis inte sista utfördes 1906 då nbsp;hvirfvel nbsp;blev virvel och nbsp;ett öga rödt nbsp;blev ett öga rött.

När man frågar efter ett uttal nbsp;så har man kanske stött på en variant som inte stämmer överrens med ens eget inre lexikon. Är frågan felställd? Undrar frågeställaren vilket uttal som är vanligast, äldst eller mest statusfyllt? Svenska Akademiens ordlista har med [mögel] och [möggel] som uttalsvarianter och även [lakris] och [lackris]. I Hellquists etymologiska ordbok från 1922 står det att uttalet möggel kommer senare än mögel och Svenska Akademiens ordbok skriver 1945 att uttalet är ”mögel och även (i vissa trakter) möggel”.

Såna här frågor utgör inget problem nbsp;men är roliga och engagerar. Däremot utgör stora avstånd mellan tal och skrift ett problem då språkinlärningen blir svårare och krånglar till det än mer för dyslektiker. För pojkarna som bråkade var det viktigt att ha rätt och det kunde endast en av dom ha. Jag tillhör gruppen som säger möggel men laakris. Säger jag fel? Klart jag inte gör då det inte handlar om ett nollsummespel där det ena är rätt och det andra fel. Förmodligen rör det sig om geografisk variation och därför skulle det vara kul med en enkät.

Säger du möögel eller möggel, svara här
Enkäten

Som mycket trevligt fördjupningsstoff följer ett filmklipp där två personer som flyttade till Danmark där det talas ett språk som inte alls låter som det stavas. För att underlätta uttalet av gatunamn snickrade dom ihop en smart uttalsinstallation.

nbsp;