Rubriken hade kunnat vara parfymens tagline, med en tillhörande risk att bli stämd av Akademibokhandeln. Saken är bara den att den stämmer. På tvärbanan i somras började jag nästan prata med damen bredvid bara för att hon luktade Elizabeth Ardens Red Door, samma parfym min farmor haft så länge jag levt. För att se om mitt förslag på slogan håller, så har jag frågat studenter om deras associationer till doft och parfym. Oavsett om de tillfrågade satt med matlåda i Tryckeriet eller med en öl Uplands valv skulle ämnet visa sig väcka stor diskussion och minnen. Tillfrågade personer har hört av sig

Tiden flyger i Prag och jag flyger till campus för lektion. Har man inte gått upp mitt i natten i Sverige efter besök hos familjen, lagt sitt liv i Ryanairs händer från Landvetter till Prag för att fem timmar, en flygresa och två bussresor senare lyssna på genomgången av dagens lektion i “Political Psychology of International Relations” så har man helt enkelt inte levt. Klockan halv sju på kvällen samma dag när jag checkade ut från Jinonice campus kände jag mig märkligt nog inte riktigt lika levande. Vad har då hänt sedan sist? En dryg månad har passerat i Prag och jag talar numera flytande

Östgöta nations storspex 2025 berättar historien om familjen Romanov som Cecilia Düringer och P3-gänget inte vågade berätta i höstens radioserie. Istället för Anastasia står här familjens läkare (och älskare?) Rasputin i rampljuset. Föreställningen öppnar med att Rasputin anställts av familjen för att åtgärda kronprinsens gen z-skada: brainrot. Prinsen dabar, pratar hittepå-italienska och skriker “six seven!”. Att brainrot nämns redan i pjäsbeskrivningen väckte en oro hos mig, eftersom det känns lite daterat. Det går som bekant fort i hockey. Spexmästarna sköter det dock snyggt genom att

”Välkommen till Rackarbeget”. Skylten, solblekt och med ett avflagnat ”r”, sitter på det gula hyreshusets framsida, på taket till en inte riktigt harmoniserande tillbyggnad i trä. Jag har precis parkerat bilen, bredvid någon sorts konstinstallation av en fågel i metall som balanserar på en pelare omgiven av vildvuxna buskar. Det är sensommar, ett par veckor innan terminen drar igång, och jag står utanför det som ska bli mitt hem under min första tid som student i Uppsala. Slitna persienner hänger i fönstren, en basgång dunkar från grannhuset och varmt matos strömmar ut genom

Salongen är rökfylld, som att vi redan har kommit ut på havet innan föreställningen ens har börjat. En hamn bestående av en brygga och framför den, en roddbåt. Man transporteras genast till Havanna. Den gamle fiskaren Santiago, som spelas av Mats Qviström, har i början av berättelsen inte fått någon fisk på 84 dagar. Santiago bestämmer sig för att ro längre ut än han brukar och under tre dagar får vi följa honom på hans resa och kamp för att fånga och få hem en stor svärdfisk. Hemingways verk tacklar teman som natur, åldrande och uthållighet. Pojken Manolin spelas av Harry Friedländer. Det är

Med beskt maskinkaffe i ena handen och den nyinskaffade kurslitteraturen i den andra glider jag raskt in mellan skjutdörrarna på Engelska parken. Entrén kryllar av studenter i sina första-dagen-outfits som sannolikt planerades redan efter sista antagningsbeskedet. Mitt modeintresserade öga kan inte låta bli att lägga märke till något nytt; något annorlunda. Jag omringas numera av eleganta och långa höstkappor, stickade tröjor i en mörkare palett och svarta sofistikerade loafers. Från en termin till en annan verkar alla ha blivit så chic. Av ren nyfikenhet slår jag mig ner på en utskjuten stol

Om du någonsin finner att ditt liv saknar kreativitet och spontanitet så frukta icke, ty lösningen finns mitt framför näsan på dig: åk på utbytestermin till Tjeckien. På en vecka kommer du gå från total nybörjare till innehavare av svart bälte i att åka “tram” och nätt och jämnt undvika att bli påkörd av dessa spårvagnar. Du kommer även att få fel rumsnummer till ditt korridorsrum tre gånger, två killar kommer att försöka bosätta sig i ditt rum varav den ena kommer att väcka dig på morgonen och vifta med sitt rumskort i ditt ansikte när du fortfarande ligger i sängen och reflekterar över