Filmrecension: Tatami
Det börjar med en utblick från en fönsterruta. Bussresans fart sätter vyn i fladdrande rörelse, fotot är vackert och filmen i svartvitt. Därefter får vi se vilka som sitter inuti bussen: det iranska judo-landslaget. Ensam och utbredd över bussens baksäte tronar Leila (Arienne Mandi) med musik i öronen. Från henne strålar både mästarens fulla självförtroende och baksätesåkarens auktoritetsförakt. Resan tar oss till Tbilisi, Georgien, där VM ska hållas. Resten av filmen kretsar (vilket filmtiteln avslöjar) runt tatamimattan, där matcherna hålls, samt korridorerna och rummen i anslutning till