Ett nobelt första inlägg

< --[if gte mso 9]>< [endif]--> < --[if gte mso 9]>Normal0falsefalsefalseSVJAX-NONE< [endif]-->< --[if gte mso 9]>< [endif]--> < --[if gte mso 10]>

Ojojoj, ett premiärinlägg Det pirrar i fingrarna som studsar över tangentbordet. Men så tänker jag precis som när vi sänder live på Studentradion: Hur stor är egentligen publiken? Är det fler än mamma? Nej. Hej, mamma . nbsp;Min mamma ja, hon är boråsare. Precis som jag - born and raised. Men nu bor jag i Uppsala, och här står jag med ena benet i teknologlivet men med blicken stadigt riktad mot samhällsfrågor. Jag läser nu första terminen på civilingenjörsprogrammet i energisystem och det är en vindlande väg som tog mig hit; via jobb, resor, 60 hp samhällsvetenskapliga ämnen och så ett tekniskt basår. nbsp; nbsp;

Kanske är det gårdagens fest som undermedvetet alltid lockat mig hit? Då snackar jag inte om en spårad korridorsfest i Flogsta utan årets mest glamorösa partey för den akademiska eliten: Nobelfesten. Jag har de senaste två åren lagt 400 kronor på att försöka få en plats i Blå Hallen, eller i varje fall på efterfesten. Det står absolut högst upp på min lista över saker jag måste göra innan jag dör. Varför? Ingen aning, men någon slags fascination har jag alltid haft inför Nobelpriset. Från att jag som liten unge hängde framför tv:n den 10:e december för att få se när desserten serverades (hade jag tur var det en glassbomb med ljus inuti) till att jag de senare åren väntat på att SVT ska sända Snillen spekulerar . nbsp;Vad har då det här med Uppsala att göra? Inte kommer väl jag bli Nobelpristagare av att plugga till civilingenjör här? Nej, men jag kommer förstå lite mer av vad min akademiker till bordsgranne snackar om när jag sitter där i min frasande klänning och desserten kommer in på gyllene fat.

Nej, det där var nog lite långtsökt. Inte var väl det enda anledningen? Uppsala erbjuder ju så mycket mer än social kompetens för nobelfestande, och det kommer den här bloggen handla om - Uppsalas smörgåsbord. Det blir också en och annan betraktelse över helgmisär och vardagsglamor. Dessutom kommer jag ge dig konkreta tips på vilken matlåda som är godast att äta fem dagar i rad eller hur man ska rädda världen. Och så kommer jag sparka och skrika lite åt alla håll och kanter, för ibland är det bara så jävla svårt att hålla käften när man tycker något. Eller hur mamma?

< --EndFragment-->

nbsp;