Att vara vegetarian i köttets förlovade land

Det här med mat är ju alltid ett huvudbry för oss studenter. Hur mycket nudlar kan vi konsumera utan att utveckla skörbjugg? Ska hjärta eller plånbok vinna när vi står vid grönsaksdisken och velar mellan ekologiskt eller ickeekologiskt frukt och grönt? Hur motiverar vi middagar bestående av ballerinakex och glass? Och visst KAN vi räkna öl som mat med tanke på dess rika kolhydratnivåer? Och så vidare och så vidare. Alla dessa problem kvarstår även i denna del av världen, men jag tillhör ju den enormt krångliga kategorin köttvägrare och var innan jag kom hit helt övertygad om att detta skulle sätta käppar i det berömda hjulet matmässigt. Jag har dock blivit motbevisad och motbevisad igen av la Argentina

Det är klart att det är lite mer vanskligt att vara veggo, precis som med alla andra ätaravvikelser: men hitills har det givit mig mycket lite problem. När jag var på Kuba åt jag ris med bönor en till två gånger om dagen för att det var det enda vegetariska som fanns; något sådant har jag inte upplevt här. Mycket av det har jag att tacka italienarna för. En hel drös italienare invandrade till Argentina och famför allt Buenos Aires för en himla massa år sedan och har gjort att pizza och pasta är en stor del av den argentinska matkulturen, och pizza och pasta är en vegetarians bästa vän då dessa godingar nästan ALLTID kommer i vegetariska varianter. Pizzan här är dock HELT annorlunda än den italienska: den påminner mer om amerikansk pizza (vilket det ju är…) med tjock, smulig ( ) botten och mängders och mängders av ost. Sedan har de ju empanadas i det här landet. Jag har utvecklat en osund kärlek till denna fantastiska skapelse. Det är egentligen latinamerikanska piroger: en smörig deg innehållande egentliga vad du känner för, min favorit är caprese (ost och tomat) och cebolla (lök). Så INTERDJÄVULSKT gott. Får lite ångest och vill springa ner till min favoritbagare på hörnet precis just nu.

Men visst: jag missar en hel del av det argentinska köket, till exempel deras största stolthet steken. Som världens största nötköttsproducent skryter gärna argentinarna om vad de kan göra med en bit ko, och mina köttätande vänner säger att det inte är tomma ord. Sen är det samma visa som i andra delar av världen: att förklara sig ovillig att äta djur kommer alltid med frågan: ”Men äter du…(fisk, skaldjur, ägg, smör, kyckling etc)” och det enkla men ack så svåra ”Varför?”. Brukar dock undvika att go down that path utan mumlar något om uppväxt på bondgård och förklarar stillsamt skillnaden mellan vegetarian och vegan för 9897264824 gången.

Sammanfattningsvis går det alltså över förväntan att vara veggo i BA. I princip allt är billigt, speciellt frukt och grönt (som är så gott pga slipper fraktas över halva vår jord), vegfrysen är välfylld och argentinarnas förkärlek till bröd och ost gör att jag alltid kan stilla en ankommande hunger. Alltså borde jag kunna leva och frodas så pass att jag kan bjussa på fler inlägg längre fram. Om jag inte hamnar i allvarlig matkomma på grund av dulce de leche och vit bröd.

nbsp;

Hasta Luego nbsp;