En anspråkslös bok med oväntade språkvändningar

Ett slags klotter
Charlotte Orwin
Albert Bonniers Förlag

Det är ömtåligt och vackert beskrivet och naturen står som symbolik i många av dikterna. Genom boken går ett sten-tema, vilket är mycket tilltalande. Temat liksom resten av boken är försiktig, som om författaren talade mycket lågt, ibland rentav viskar. Här finns inga rop, skratt eller frustanden. Detta är en bok att läsa i stillhet, med låg puls och öppet inre.
Särskilt i början av boken berör många av dikterna och med oväntade språkvändningar når Charlotte Orwin smärtan.

Min klagosång är ett slags klotter
som alltid tvättas bort
av den som vill leva lycklig i mig

Andra dikter, mer i slutet, har ord som inte känns lika personliga. Jag har hört den förut och bläddrar vidare. Några dikter förstår jag dock inte ens för symboliken står så tät att den skymmer innehållet.
Att boken är så liten och tunn är inbjudande. Jag får en lätt känsla av att det inte behöver vara mer än såhär. Man behöver inte berätta mer. En bok behöver inte alltid vara stor och slagfärdig.