Hysterisk flört med Hollywood

Douglas Coupland
Alla familjer är psykotiska
(All Families are Psychotic)
Övers. Molle Kanmert Sjölander
Tivoli

Låter det skruvat? Nå, än har vi bara kommit ett par sidor in i Douglas Couplands nya roman Alla familjer är psykotiska. Sedan blir det garanterat ännu värre. Neurosedynskadade dottern Sarah skjuts upp i rymden, självmordsbenägne Bryans flickvän Shw ( ) säljer deras ofödda barn på svarta marknaden, och hela familjen Drummond inleder sig i en jakt på prins Williams salivdränkta avskedsbrev till lady Di för att klona brittiska kungligheter på Bahamas.

Såpan från helvetet står det på omslaget, och visst, det är invecklat värre och helt hysteriskt. Den kanadensiske kultförfattaren har lånat inspiration från b-såpor och tecknade serier, kryddat med lite Quentin Tarantino och åstadkommit något som skulle kunna vara South Park-versionen av Days of our lives. Det är som om Coupland velat ge fingret åt de kritiker som alltsedan genombrottet med Generation X för ett drygt årtionde sedan klagat på avsaknaden av intriger, att det inte händer något, i hans böcker: se bara så jag kan trassla till det
Det är bitvis mycket roligt, men frågan är om det inte gjorts tillräckligt många ironiska parodier över popkulturen redan. Vi kanske inte har läst dem förut, men definitivt sett dem förut. Och Coupland har denna gång uppenbarligen haft Hollywood i åtanke: hans korthuggna prosa påminner mer än någonsin om slarviga scenanvisningar än om skönlitteratur. Mycket riktigt är också filmrättigheterna redan sålda, till skaparna av I huvudet på John Malkovich. Det är möjligt att det blir en helt ok rulle. Men särskilt bra litteratur blev det inte.

Nämnas bör också att Molle Kanmert Sjölanders översättning på det stora hela är mycket smidig, med undantag för två irritationsmoment. Det första är oskicket att krydda dialogen med svordomar och förstärkningsord som inte finns i originalet. Det andra är ersättandet av produktnamn med mer allmänna begrepp som en flaska vatten istället för en Evian. Det förra är ett klart konstnärligt övergrepp. Det senare kan diskuteras, men rimligen borde den unga, hippa och trendmedvetna publik som Coupland skriver för vara väl förtrogen med vad Evian är. Särskilt de som på sistone lär ha fått inkontinensbesvär av alltför flitigt hinkande av den.