Tankeväckande meningsutbyten

Lars Gustafsson
Om tomheten och den onda naturen
Natur och Kultur

Med de många intressanta uppslagen är Dekanen verkligen en bok att knäcka ryggen på både en och annan gång. I romanen får läsaren bekanta sig med filosofen Spencer C. Spencers kvarlämnade anteckningar från sin sista tid som professor vid University of Texas, där han tjänstgjorde under en minst sagt mystisk, rullstolsbunden dekan.
Eftersom Spencers papper är osorterade sveper berättelsen fram och tillbaka i tid och rum med ständiga avbrott, utvikningar, cliffhangers och omtagningar, där bitar fogas till varandra och bildar en rik mosaik av ögonblicksskildringar.
I det fascinerande persongalleriet ingår förutom filosoferna Vietnamveteraner, IT-miljonärer, vackra studentskor och en kufisk sf-författare (som skrivit romanen När den sista människan har dött, kommer hela solsystemet att vara ett så mycket säkrare gömställe), men personerna tjänar ofta som en ursäkt för allehanda vilda diskussioner av allt från metafysik till svartsjuka och evolutionslära.
Återkommande trådar är bl a utredningen om intigheten samt frågan om vad som egentligen är naturligt - om inte naturen själv ofta är det mest onaturliga som kan tänkas. Tankeväckande är också de meningsutbyten som kretsar kring frågan om inte denna värld, om den har en skapare, avsiktligen måste vara inrättad på grymmast möjliga vis, att den i själva verket är en ren dödsmaskin, noggrant utformad för att leda till största tänkbara lidande.
Sedan har vi det här med flugsvampen och de märkliga hallucinationer som knyter ihop flera av romanens trådar. Men detta är, som det brukar heta, en annan historia.