Mångskiftande perspektiv

Andrej Volos
Hurramabad
Översättning av Nils Håkanson
Ruin

Andrej Volos är en remarkabel författare och väl sedd i samtidens Ryssland. Genom Uppsalaförlaget Ruin, som valt att ge ut hans debutroman Hurramabad från år 2000, framträder nu detta intressanta författarskap för första gången på svenska.
Som roman är Hurramabad förvillande lik en novellsamling. Den rymmer tretton skilda berättelser, men berättelserna kretsar kring samma plats och de människoöden som skildras kommer ovillkorligen samman och kommenterar varandra. Romanens nav är Hurramabad, en stad vars namne återfinns i persiska sagor, fast där paradisisk och annorlunda det Dusjanbe som döljer sig bakom författarens romantiska benämning av sin födelsestad. Volos är född i den tadjikiska huvudstaden, vilken varit skådeplats för fasansfulla händelser, händelser som skickligt blivit invävda i hans romankonstruktion som faktiskt mer eller mindre skildrar hela det gångna seklet i Tadjikistan.
Berättelserna utspelar sig under Sovjetunionens styre och efter. De har dessutom fantastiska glidningar i tid och rum. Läsaren promenerar uppför ett berg med en gammal dam och är plötsligt i en båt på en flod tillsammans med en ung kvinna. Nu och då blandas utan störningar. På samma omärkliga sätt skiftar också berättelserna mellan olika medvetanden. Skiftet finns där men kräver ingen störande berättarteknisk reflektion i läsningen.
Volos berättande förefaller enkelt i sin komplexitet och kanske beror det på att vad han berättar trots allt är viktigare än hur. Något vill förmedlas. I en av berättelserna blir pirogbagaren Makusjin skjuten i en korsning och känner lycka. Varför känner han lycka? Jo, efter år av utanförskap som ryss i en tadjikisk stad får han i mötet med döden uppleva att han är innanför. Han uppgår i sitt älskade lands skeenden. Visserligen är han inte den som dödar i inbördeskriget, men genom sin död blir han ändå delaktig.
När Sovjetunionens herravälde bröt samman uppstod stridigheter i Tadjikistan. Ryssarna skulle fördrivas och med dem också andra minoriteter. De hade inte längre något där att göra. De kunde bege sig hem. Reaktionen hos dem som kolonialiserats var väl inte oväntad, fast var fanns detta ryska hem för den ryss som bott hela sitt liv i Tadjikistan?
Volos lyfter fram denna problematik i Hurramabad utan att ta parti. Han berättar sina berättelser utifrån alla möjliga perspektiv. Fyllot, hemmafrun, traktorföraren och krigsherren har alla sina upplevelser av vad som är hemma och krigszonen vi i väst ser på tv kan mycket väl vara någons paradisiska Hurramabad.