Hoppfullt trots akuta problem

Samir Kassir
Den arabiska olyckan
(Ruin)

Kassirs bok är ett välkommet inlägg i debatten om Mellanösterns framtid, men den erbjuder varken en djuplodande analys av de bakomliggande faktorerna, eller ett försök att hitta en lösning. Snarare är Den arabiska olyckan en personlig beskrivning av vad som har gått fel i arabvärlden. En fördel med denna utgångspunkt är att författaren varken skuldbelägger araberna, deras kultur och religion, eller västvärlden. Dagens problem är snarare ett resultat av både inhemska och externa faktorer, ett faktum som ofta negligeras i den politiska diskussionen. Till exempel finns det en tendens i både orienten och occidenten att glömma bort att kolonialismen även innebar fördelar för Mellanöstern. Detta faktum skall inte ses som ett belägg för att Kassir är omedveten om de problem som kolonialism och imperialism orsakade. Med hjälp av historien visar Kassir att den inom-islamiska diskussionen var mer levande under 1800-talet och första hälften av 1900-talet än idag. Muslimska tänkare var vid denna tidpunkt både medvetna om den västerländska filosofin och idéhistorien samtidigt som de var väl förankrade i den islamiska historien och teologin. Enligt Kassir är dagens muslimska tänkare knappt kunniga i den islamiska teologin, och än mindre i den västerländska idéhistorien.
I mångt och mycket håller jag med Kassir i hans slutsatser, men i många fall finns det behov av att fördjupa analysen. Exempelvis är det nödvändigt att betona att utvecklingen i Mellanöstern hänger samman med hur människor med muslimsk kulturell bakgrund upplever sin situation i västvärlden. Enligt många bedömare formas dagens islamiska teologi framför allt i väst snarare än i orienten. Kassir har dock en viktig poäng när han betonar att arabvärldens problem inte är unika. Därför finns det behov av att fördjupa solidariteten mellan de delar av världen som inte får del av globaliseringens fördelar. Ur detta perspektiv är Den arabiska olyckan en hoppfull bok som blickar mot framtiden. Samtidigt är Kassirs egen död (han mördades 2005 i Beirut) en sorglig påminnelse om att problemet är akut. För de intellektuella som vill debattera arabvärldens problem och lösningar är det egna livet alltför ofta en grym, men självklar insats.