Dagsaktuella demoner

Demoner - ett bestiarium
(Ruin)
Harry Roos och Nina Hemmingsson

Det blir troligen inte mer 2007 än såhär. Illustratören Nina Hemmingsson och Harry Roos har gjort en bok om de hjärnspöken som ligger bakom vardagliga företeelser som Facebookberoende, sexprestationsångest och besatthet av att välja rätt kö i matbutiken. Högst dagsaktuella demoner alltså, som ganska väl beskriver hur det är att vara ung eller relativt ung och leva (stadsliv, kanske främst) just nu. Att den kommer ut i juletider är knappast en slump, den formligen skriker presentbok.
Uppsalaillustratören Nina Hemmingsson gav ut senaste alstret, serieboken Jag är din flickvän nu, år 2006. Men Demoner är annorlunda, eftersom den fokuserar på halvkorta texter som ibland har en tillhörande Hemmingssonserieruta. Det har spekulerats en del i vem medförfattaren Harry Roos egentligen är, förlaget Ruin har medgett så mycket som att flera personer döljer sig bakom namnet, som är en pseudonym.

Texterna är beskrivningar av ett antal demoner, deras namn på svenska och latin, hur man känner igen dem och vilka människor de främst ger sig på. Här finns plågsamt vanliga demoner, som Mink, det dåliga miljösamvetets demon, som om han/hon får härja fritt förutspås få våldsamma konsekvenser. Till sist blir en parkarbetare ihjälslagen med en ekologiskt odlad påk för att ha vattnat en rhododendron när det inte behövdes. Andra beskrivna demoner är aningen mer sällsynta, som Nejnujävlar, den omdömesförgrumlande konferensdemonen eller Fredrik, nationalkaraktärsdiskussionens demon. Den sistnämnda förstås en lättsam pik mot Fredrik Lindström, men också - som sagt - en pricksäker beskrivning av i dag, där vi så gärna diskuterar vad som är typiskt svenskt och kryddar diskussionen med banala reseupplevelser och s k ‘möten med människor’ för att visa hur uppsluppna och härliga människor i varmare delar av världen är och hur stela vi är här i Sverige. Hemmingssons rutor matchar texternas humor, med sina stirrande figurer och torra konstateranden som skaver elegant mot hjärnans humorcentra.
En sådan här bok handlar förstås om igenkänning, varken mer eller mindre. Det handlar om att Harry Roos och Nina Hemmingsson sätter ord och bild på sådant som drabbar oss hela tiden, de ger oss ett bekräftelsekvitto på våra upplevelser. Man får således inte vara lättstött när man läser Demoner, för risken att man själv ska få sig en känga är mycket stor - för att inte säga hundraprocentig. Det räcker med ett mycket litet uns av självdistans för att känna sig träffad.